Rapportering kring rusmedel – fakta, känslor och sensation

- Fakta om rusmedel ska kunna förmedlas på ett korrekt sätt utan att vara moraliserande. Vi måste acceptera att man börjar dricka alkohol för att det är roligt men det som gör drickandet roligt kan ju också leda till någonting negativt. Ju mer människor vet, desto bättre val kommer de att göra.

Det konstaterade programledaren Ole André Sivertsen då Nordens Välfärdscenters turné ”Missbruk av fakta?” besökte Oslo 28.10. Sivertsen är mannen bakom NRK:s kontroversiella tv-serie Fylla, ett populärvetenskapligt program som tar reda på vad som egentligen händer när man dricker alkohol, genom att bland annat låta unga dricka och utföra experiment i studiomiljö.

- Jag stötte på mycket misstro i fackmiljöerna, det var väldigt svårt att få hjälp med tv-programmet. Forskarna och myndigheterna var rädda för vad ungdomskanalen NRK 3 skulle hitta på och konstaterade bara att det är ett väldigt komplicerat ämne. Statliga institutioner skulle gärna ha fått vara med och bidra mera till tv-serien, tycker Sivertsen.

Myndigheternas dilemma

Myndigheternas roll i förmedling av fakta diskuterades också bland seminariedeltagarna. Enligt ett påstående från publiken är de källor som bland journalister traditionellt räknas som de tyngsta och mest trovärdiga, exempelvis hälsomyndigheterna, ofta på efterkälken då det kommer till den nyaste, cutting edge-forskningen.

Divisionsdirektör Knut-Inge Klepp från Folkehelseinstituttet håller med om att det kan finnas en viss fördröjning men konstaterar att det å andra sidan tar sin tid innan myndigheterna vet att forskningen är på en sådan nivå att de kan publicera rekommendationer.

Redaktör Astrid Renland från Rus & Samfunn lyfte fram ett annat dilemma myndigheterna tampas med, att behöva ta hänsyn till andra parter.

- Exempelvis så ville Helsedirektoratet 2009 ge en rekommendation om att det finns behov för sprututbyte för narkomaner i fängelse men Helse- og omsorgsdepartementet sade nej.

Renland konstaterade också att ideologierna förändras över tiden.

- Det som är förbjudet ena dagen är acceptabelt den andra och myndigheterna tenderar att operera innanför den ideologiska diskursen.

Enligt Sivertsen är det inte ett problem att ha en ideologisk utgångspunkt, om det så gäller nykterhetsrörelsen eller tv-underhållning. Det viktiga är att man är ärlig med den.

- Fast det är klart, forskare och myndigheter ska ju förmedla fakta som det är, säger han.

E-cigaretter i medierna

Under seminariet diskuterades också medierapporteringen kring e-cigaretter. Forskaren Tord Finne Vedøy vid Statens Institutt for Rusmiddelforskning (SIRUS) lyfte upp ett problem i rapporteringen: att medierna inte skiljer mellan enskilda studier och grundliga forskningar.

- Det som enskilda studier kommer fram till behöver inte vara korrekt. Forskning är ett kumulativt, långsiktigt arbete. Rapporteringen tenderar också att bli sensationslysten. Om användningen ökar från två till fyra procent rapporteras det som en ökning med 100 procent. Detta stämmer ju i och för sig men ger kanske en mer dramatiskt bild än vad det i verkligheten är, säger Vedøy.

Han påminner om att en sensationslysten rapportering kan inverka på folks handlingar.

- Det finns till exempel tecken på att mediernas alarmrapporter om e-cigaretter i Storbritannien har lett till att rökare tror att e-cigaretter är väsentligt mycket farligare än vad de egentligen är. Det i sin tur hindrar en möjlig övergång från vanliga cigaretter till e-cigaretter, konstaterar Vedøy.

Vedøy listade också några andra av sina käpphästar gällande forskningsrapporteringen. Enligt honom måste journalisterna och forskarna bli bättre på att skilja mellan dagligt bruk och bruk som sker sällan eller till och med bara en gång. Dessutom tycker han att ordet ”kan” används alltför ofta.

- Meningarna ”Det kan regna i morgon” och ”Jorden kan invaderas av rymdvarelser i morgon” innehåller båda ordet ”kan” men är inte likvärdiga. Olika sammanhang presenteras så att det är lätt att tro att det finns ett kausalt samband, säger Vedøy.

Känslofylld rapportering

Enligt Knut-Inge Klepp håller rapporteringen kring alkohol, tobak och droger i de norska medierna i huvudsak en hög nivå. Men alla paneldeltagare är överens om att rapporteringen kring rusmedelsfrågor i medierna har sina egna utmaningar.

Klepp konstaterar att det kan vara lätt att bara se problemen då det är frågan om så pass komplexa sammanhang.

- Journalister är yrkeskunniga men bär också på sina egna erfarenheter. Det kan bli en annan ingång till rapporteringen om exempelvis journalisten har en anhörig som är missbrukare, man kan se en klar agenda då, konstaterar Klepp.

Astrid Renland håller med.

- Det är frågan om ett sensationellt ämne och det kan finnas mycket känslor bakom rapporteringen.