Barnens rätt, i Marks kommun och i hela Sverige? Det är dags att barnkonventionen blir svensk lag!

Det fall från Marks kommun som beskrivs i SVTs Uppdrag Granskning den 20 oktober, är ytterligare ett exempel på hur fel det blir när de vuxnas rätt kommer före barnens, vid beslut om var barn ska bo och växa upp.

När Sverige ratificerade FN:s barnkonvention, åtog man sig att följa artikel 3, om barnets bästa.

1. Vid alla åtgärder som  rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.

I programmet uttalar sig en socialsekreterare: ”Är man ett tryggt barn kan man ta sådana omställningar på ett bra sätt.” Det socialsekreteraren beskriver är snarare barn som aldrig lärt sig att knyta an, och som därför är lätta att ”flytta” på. För alla som har den minsta erfarenhet av barn som inte kan växa upp hos sina biologiska föräldrar, är ett sådant uttalande helt oacceptabelt. Självklart är sådana barn extra sköra, de har redan utsatts för separationer, och i det längsta måste man undvika att utsätta dem för detta igen. Barn har rätt till en trygg uppväxt, att veta var de hör hemma.

Det är vår uppfattning att den behandling som de aktuella barnen utsatts för är ännu ett exempel på förlegade uppfattningar inom vissa delar av socialtjänsten i Sverige, ej underbyggda med någon relevant forskning, något som leder till katastrofala följder för de barn de har ansvar för. När ska vi lära oss något av det som före detta fosterbarn berättar? Hur många vanvårdsutredningar ska vi behöva tillsätta?

Av TV-programmet framgår att  familjehemmet  och socialsekreteraren inte är överens om vad som är barnens bästa. Man kan inte hjälpa att man får intrycket av att det som sedan hänt är en bestraffning för att man inte bara accepterar att vara anställda som familjehem utan även tar en aktiv roll för barnens bästa, ger dem ovillkorlig kärlek och ett som det synes tryggt hem.. En bestraffning som framför allt gått ut över de barn, som socialsekreteraren har ansvaret för. Det enda positiva i den här historien är att det verkar som om Marks kommun fått ta konsekvensen av det som hänt och bytt ut de ansvariga. Man får hoppas att de som kommit istället prestigelöst kan försöka rätta till det som gått fel.

Fallet aktualiserar behovet av att göra barnkonventionen till svensk lag, och av en modernisering av den svenska socialtjänstens syn på barn och deras behov. Barn är ingen rättighet för vuxna, barns behov av trygghet och stabilitet måste komma i första rummet!

Gör barnkonventionen till svensk lag!

Jan Göransson
Förbundsordförande, Adoptionscentrum