Skip to main content

Sverige: ​Nej - det är inte en mänsklig rättighet att köpa sex!

Nyhet   •   Aug 14, 2015 12:57 CEST

Under de senaste dagarna har många medier, bloggare, politiker och kvinnoorganisationer kommenterat det beslut som Amnesty International fattade i veckan om att inom snar framtid anta en policy för att skydda och stärka de mänskliga rättigheterna för dem som säljer sex. 

Allmänheten har kunnat läsa att “Amnesty anser att mäns rätt att köpa kvinnor är en mänsklig rättighet”, “ger fri lejd åt torskar" och “sviker alla världens kvinnor”. Kommentarerna och rapporteringen har nästan uteslutande fokuserat på den del av beslutet som handlar om att organisationen ska verka för total avkriminalisering av alla aspekter av prostitution. Men varför har en människorättsorganisation som Amnesty fattat ett sådant beslut? Och vilka delar har utelämnats i medias och andra kommentatorers selektiva beskrivning?

Bakgrund till beslutet

Låt oss en gång för alla slå fast att människor i prostitution är en av de mest utsatta grupperna i världen vad gäller människorättskränkningar. Överallt utsätts de för våld och övergrepp, våldtäkter och utpressning - av kunder, hallickar, den egna familjen eller okända personer. I många länder är polisen bland de värsta förövarna och deras agerande omges ofta av total straffrihet. Diskrimineringen och stigmatiseringen av människor i prostitution frodas också i de flesta samhällen. Många nekas därför sjukvård, bostad, andra möjligheter till försörjning samt sociala förmåner.

I Sverige tycker kanske de flesta att det är en självklarhet att inte kriminalisera dem som säljer sex och därigenom försämra situationen för de som redan kan vara utsatta. Men i över hälften av världens länder är det fortfarande straffbart. Majoriteten av de miljontals människor som befinner sig i prostitution är kvinnor. Som ett led i att stärka skyddet för sexsäljarnas mänskliga rättigheter har Amnesty därför beslutat att verka för global avkriminalisering av försäljning av sexuella tjänster. För oss i svenska Amnesty är det ett välkommet beslut och vi skulle gärna se att även andra organisationer som arbetar för kvinnors mänskliga rättigheter aktivt driver detta krav.

Beslutet om avkriminalisering

Det som rönt uppmärksamhet är dock Amnestys beslut att verka för avkriminalisering av sexköp, de aktiviteter som möjliggör sexköp och andra lagar. Även om svenska Amnesty röstade emot förslaget på just denna punkt så är det viktigt att förstå varför det överhuvudtaget lagts fram. De som röstade för förslaget gjorde det utifrån övertygelsen att avkriminalisering av säljarna är ett viktigt men otillräckligt steg. Så länge andra aspekter av prostitution är kriminaliserade kommer det spilla över på dem som säljer sex, öka riskerna för människorättskränkningar eller leda till att de indirekt kriminaliseras. I många länder är det exempelvis tillåtet för en ensam person att sälja sex i en lägenhet. Men om de är två eller fler i samma lägenhet betraktas det som olaglig bordellverksamhet. Det gör att sexsäljare inte kan dela lägenhet i syfte att hjälpa och skydda varandra mot hotfulla och våldsamma sexköpare. I andra länder där det är tillåtet att sälja sex, är det istället olagligt att aktivt söka upp potentiella kunder på offentliga platser. Det leder till en indirekt kriminalisering och slår särskilt hårt mot kvinnor, män och transpersoner i gatuprostitution. De blir en måltavla för polisen som istället för att skydda dem, bedriver utpressning, kräver mutor eller sexuella tjänster för att inte gripa sexsäljarna

Skälet till att svenska Amnesty ändå motsätter sig kravet om universell avkriminalisering av sexköp och alla typer av kringverksamhet baseras på att vi inte övertygats om att total avkriminalisering per automatik leder till minskade människorättskränkningar mot dem som säljer sex. I en del fall torde det snarast vara polisens tillämpning av lagarna som måste ändras, än lagarna i sig. Svenska Amnesty har därför drivit att kravet om avkriminalisering ska begränsas. Bara då det är klarlagt att lagstiftningen i ett land leder till indirekt kriminalisering av dem som säljer sex eller ökar riskerna för människorättskränkningar mot dem, ska Amnesty kräva att den ändras eller upphävs.

Lagstiftning räcker inte

Så gott som ingen av dem som rapporterat om eller kommenterat Amnestys beslut, har redogjort för att det också innefattar krav på alla stater att

  • förhindra och bekämpa människohandel för sexuella ändamål
  • kriminalisera all sexuell exploatering av barn
  • skydda alla individer från diskriminering eftersom diskriminering ofta leder människor in i prostitution, förvärrar deras situation medan de säljer sex, samt försvårar för dem att sluta sälja sex.
  • vidta alla lämpliga åtgärder för att förverkliga människors ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter så att ingen hamnar i prostitution mot sin vilja eller tvingas förlita sig på prostitution som enda sätt att försörja sig samt säkerställa att människor kan sluta sälja sex när de önskar.
  • skydda människor i prostitution mot exploatering.

I Sverige har just lagstiftning länge kommit att dominera hela debatten om prostitution. Det är lätt att tro att en viss typ av lagstiftning löser allt - men det måste till många och kraftfulla åtgärder från staternas sida för att förbättra människors livssituation och uppfylla de mänskliga rättigheterna. Därmed förebygger man också att fler människor hamnar i prostitution för att de saknar andra alternativ. Det gäller inte minst de länder där stora delar av befolkningen lever i fattigdom, där flickor och kvinnor diskrimineras från födseln och inom livets alla områden, eller där HBTQI-personer jagas, trakasseras och diskrimineras på daglig basis.

Amnesty säger inte att det är rätt att köpa sex, driva bordeller eller tjäna pengar på att andra säljer sex. Det vi säger är att de som befinner sig i prostitution har mänskliga rättigheter. Och att det är deras rättigheter vi ska värna.

Läs svenska Amnestys tidigare uttalande