Skip to main content

Tortyrens återkomst i Centralasien

Nyhet   •   Jul 03, 2013 02:01 CEST

Säkerhetstjänsterna i Ryssland, Ukraina och de andra länderna i Centralasien samarbetar när det gäller bortföranden, försvinnanden, olagliga överlämningar och tortyr av efterlysta personer. Detta sker med sådan regelbundenhet att det kan jämföras med ett utlämningsprogram för regionen, säger Amnesty International i en rapport som publicerades idag.

Return to torture: Amnesty International 's concern about extradition and forcible returns to Central Asia visar hur lätt länder i Centralasien kan säkra återföringen av individer från andra före detta sovjetrepubliker. Det är ovanligt att utlämningsförfrågningar avslås eftersom goda relationer och det gemensamma intresset för att bekämpa terrorism anses vara mycket viktigare än mänskliga rättigheter för efterlysta personer.

När överlämningen av efterlysta individer förhindras, till exempel när Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna ingriper, sker ofta en cynisk underminering av internationell rätt för att garantera att överföringen ändå blir av.

- Tjugo år efter Sovjetunionens fall finns det fortfarande gemensamma länkar och grundläggande kulturer som, tillsammans med den gemensamma uppfattningen om att det finns ett hot från islamistiska extremistgrupper, binder ihop de efterföljande organisationerna med Sovjets KGB, säger John Dalhuisen på Amnesty.

- Gamla vanor sitter i. Dessa utlämningar hade inte varit möjliga utan att myndighetspersoner inom rättssystemet varit delaktiga. Det skulle inte heller vara möjligt utan att de tidigare Sovjetrepublikerna avsiktligt nonchalerar förbudet mot tortyr och sin plikt att inte lämna ut personer till länder där de riskerar tortyr.

De senaste åren har flera personer kidnappats av utländska säkerhetstjänster som arbetar i Ryssland och med tvång överlämnats till olika centralasiatiska länder, trots ett beslut från Europadomstolen om att stoppa utlämningarna.

- Myndigheterna försöker spela oskyldiga, men de saknar all trovärdighet. Det är praktiskt taget omöjligt för en efterlyst person att försvinna från ett fängelse i ett land och dyka upp i ett fängelse i ett annat land utan att säkerhetstjänsterna i båda länderna är inblandade och har samarbetat.

Det finns flera rapporter om hur säkerhetstjänsten från en före detta Sovjetrepublik förhör - och torterar - fängslade personer i ett annat land, uppenbarligen med tillåtelse och samarbete med det senare landets säkerhetstjänst.

Det finns starka bevis på att de fängslade utsetts för tortyr och annan misshandel av polis och säkerhetstjänst i alla fem länder i Centralasien. De senaste två decennierna har tusentals personer i regionen berättat om godtyckliga gripanden och misshandel i häktet för att tvinga fram en bekännelse eller för att få pengar från släktingar. De som anklagas för att vara en risk för den nationella säkerheten eller för "religiös extremism" ligger särskilt i riskzonen.

Medborgaraktivister, medlemmar i islamistpartier och islamiska grupper och andra personer som har blivit föremål för regimens godtycke riskerar att utlämnas till länder där de kan utsättas för tortyr, oavsett deras status som asylsökande eller uppmaningar från Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

- Det som är anmärkningsvärt med kidnappningarna, utlämningarna och återgången till användandet av tortyr i före detta Sovjetunionen är att det inte är några hemligheter. Det har till exempel blottlagts flera gånger i avgöranden från Europadomstolen. Ändå är tystnaden från det internationella samfundet tydlig.

- Tystnaden verkar bero på det faktum att västerländska regeringar har liknande samarbeten med säkerhets- och underrättelsetjänster runtom i världen, även i de före detta Sovjetrepublikerna, som en del i deras egen kamp mot terrorismen. Sluteffekten blir dock att det internationella ramverket för mänskliga rättigheter och det globala förbudet mot tortyr ifrågasätts.

Bifogade filer

PDF-dokument