Skip to main content

Myanmar / Bangladesh: Så drabbas äldre människor efter militärens övergrepp

Pressmeddelande   •   Jun 18, 2019 02:02 CEST

2019. Äldre rohingya-män som väntar på att få träffa en läkare. © Amnesty/Reza Shahriar Rahman

Tiotusentals äldre kvinnor och män från etniska minoriteter runt om Myanmar som har utsatts för militärens grymheter och tvingats fly sina hem får inte det humanitära stöd och den humanitära hjälp de har rätt till, det konstaterar Amnesty International i en ny rapport.

Rapporten “Fleeing my whole life”: Older people’s experience of conflict and displacement in Myanmar är Amnestys första omfattande utredning som specifikt kartlägger hur äldre personers rättigheter och värdighet inte respekteras i väpnad konflikt och kris. Rapporten visar också hur de inte heller nås av humanitära stödinsatser.

- I årtionden har Myanmars etniska minoriteter drabbats av militärens övergrepp. Många äldre som utsatts för övergrepp i samband med militärens operationer på senare tid har upplevt liknande brott som barn eller unga vuxna. Deras erfarenheter blottlägger militärens brutalitet och behovet av rättvisa, säger Matthew Wells, krisrådgivare på Amnesty International.

- Tiotusentals äldre kvinnor och män finns bland de över en miljon människor som fördrivits till läger som ett resultat av konflikt och militära övergrepp. Det internationella samfundets humanitära system har agerat beundransvärt på kris efter kris och räddat många liv, men äldre människors specifika behov förbises ofta. Den humanitära responsen måste bli mer inkluderande, säger Matthew Wells.

Rapporten bygger på 146 intervjuer med äldre kvinnor och män från de etniska minoritetsgrupperna achin, lisu, rakhine, rohingya, shan och ta’ang. De genomfördes under tre utredningsresor till delstaterna Rakhine, Kachin och norra Shan, liksom till flyktinglägren i södra Bangladesh mellan december 2018 och april 2019. De intervjuades ålder varierade från 54 år till över 90 år.

Militärens brott mot äldre
Äldre människor har utsatts för särskilda risker i samband med militärens grymma människorättsbrott under insatser i delstaterna Kachin, Rakhine och Shan. Somliga äldre stannar kvar efter att byar töms inför varningar om militära insatser, ofta på grund av deras starka band till sitt hem och sin mark eller för att de är fysiskt oförmögna att fly. Soldater har efter att ha hittat dem, godtyckligt gripit, torterat, och ibland dödat dem.

Amnestys genomgång av listor på personer från olika byar som dödats visar att äldre ofta drabbas oproportionerligt hårt. Läkare utan gränser har gjort en kvantitativ studie med liknande resultat. Från den 25 augusti 2017 när militären inledde sin brutala militära operation och en månad framåt fanns de överlägset högsta dödstalen bland rohingyer i åldrarna 50 år och uppåt.

För äldre personer från delstaterna Rakhine och Kachin som flytt var resan genom Myanmars bergiga gränsområden ofta mödosam och försvårades ytterligare av att militären blockerade huvudvägar och hindrade humanitär hjälp från att nå fram. Amnesty har dokumenterat flera fall där äldre dött när de försökt fly till säkerhet, och stått utan tillgång till sjukvård.

Det humanitära biståndet håller inte måttet
FN-organ och humanitära organisationer har svarat på enorma behov i Bangladesh, där över 900 000 rohingyer lever i läger, och i Myanmar där över 250 000 människor är internflyktingar. Otillräcklig finansiering och begränsningar från regeringarna i båda länderna - särskilt allvarliga i Myanmar - skapar ytterligare utmaningar. Men även inom de givna ramarna har det humanitära systemet alltför ofta försummat äldre människor.

I flyktingläger i Bangladesh saknar många äldre rohingyer, både kvinnor och män, regelbunden tillgång till grundläggande service - såsom sanitet, sjukvård, vatten och mat. Trångboddhet i lägren och den kuperade terrängen försvårar levnadsvillkoren, särskilt för äldre personer med begränsad rörlighet.

Amnesty har begärt synpunkter från FN:s flyktingorgans kontor i Bangladesh och från International Organisation for Migration med anledning av rapportens slutsatser. Bägge två uppgav att det fanns utmaningar, särskilt i början av krisen men hänvisade till den enorma utvecklingen för tillgången till hjälp överlag och till initiativ som har inletts eller planeras för att säkerställa att biståndet blir mer inkluderande för äldre personer.

- Förbättringarna i lägren är märkbara, men för många äldre har de kommit alldeles för sent och är ännu otillräckliga. Äldre människors rättigheter måste prägla det humanitära stödet redan i början av en kris och får inte vara något som tillgodoses i efterhand. Allt annat är ett misslyckande när det gäller att upprätthålla centrala humanitära principer - att svara mot befintliga behov och att ingen ska lämnas efter. Givarregeringar måste å sin sida ge större stöd i både Myanmar och Bangladesh och se till att partneraktörer bedömer och möter äldre personers specifika behov, säger Matthew Wells.

Hela pressmeddelandet finns på amnesty.org 
Länk till rapporten finns bifogad som pdf.

Amnesty International är en oberoende internationell organisation som arbetar för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, nu och i framtiden. Genom att avslöja kränkningar och skapa uppmärksamhet och opinion sätter vi press på regeringar och makthavare runt om i världen.

Läs mer om vårt globala arbete på www.amnesty.org, där hittar du också alla de nyheter, blixtaktioner och rapporter vi publicerar.

Bifogade filer

PDF-dokument