Skip to main content

Elefantungarna – de levande offren av tjuvjakten

Blogginlägg   •   Jan 10, 2017 14:55 CET

Det är inte bara de fullvuxna elefanterna som far illa av tjuvjakten. Elefantungarna som förlorar sin mamma påverkas också eftersom de är i stort behov av mjölk från sin moder i två år efter att de fötts.

De majestätiska elefanterna på den afrikanska savannen har fått syn på en grupp människor. På instinkt böjer de undan sina huvuden för att gömma sig. Flera årtionden av tjuvskytte har lärt dem det. De vet att det är någonting i deras ansikten som människorna vill åt. Om trenden från tidigare år fortsätter kommer det i år att födas färre elefanter i Afrika än vad som dödas. Av de elefanter som får fördelen att se dagens ljus kommer långt ifrån alla ungar att få behålla sina föräldrar, än mindre överleva de första åren själva.

Tusentals elefanter dödas varje år i den illegala tjuvjakten på elfenben. Till skillnad mot sina indiska släktingar där bara hanarna föds med betar, så har båda könen av den afrikanska arten betar och är därav också utsatta för tjuvskytte. Men det är inte bara de fullvuxna elefanterna som far illa av jakten. När mödrarna till de små elefantungarna dödas blir det svårt för ungarna att klara sig på egen hand ute i det vilda. Traumatiserade och fyllda av sorg lämnas de till sitt öde.

Elefanter, som kan leva i upp till 80 år, mognar i ungefär samma grad som människor och är beroende av sina familjer de första 10 åren av sina liv. Svårast får de allra minsta som behöver sin mammas mjölk i 2 år efter att de fötts. På flera platser i Afrika har man upprättat så kallade orphanage, vilka tar hand om de föräldralösa elefanterna och ger dem den support de behöver för att växa upp och så småningom också kunna återacklimatisera sig i det vilda. När man har hittat elefantungarna har de oftast gått omkring uttorkade och brända av solen, lämnade ensamma till att dö. På dessa orphanage tar elefantungarna hand om varandra. De högintelligenta djuren är väl medvetna om att de alla är i samma situation. När en ny medlem anländer till gruppen brukar de välkomna denne genom att stryka sina snablar mot varandra.

Genom Arvid Nordquists samarbete med African Wildlife Foundation kan fler elefantungar få behålla sina föräldrar och leva ett eget långt och lyckligt liv, utan att behöva vara rädda för att dö för sina betar.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera