Alerta Bokförlaget

Återkomsten

Blogginlägg   •   Dec 17, 2013 23:52 CET

Recension:

Anna Odell är mest känd för sitt kontroversiella examensarbete på Konstfack,”Okänd kvinna 2009–349701”, där hon spelade en psykotisk och självmordsbenägen person. Verket väckte dels debatt om vad konsten får och inte får göra, dels om psykiatrin och dess metoder.

Hennes långfilmsdebut är en fiktiv klassträff efter 20 år. I sitt konstnärskap har hon inte arbetat med långfilm förut men väl med rörlig bild i form av video. ”Återträffen” rör sig i gränslandet mellan fiktion och verklighet. Själv blir jag drabbad både av ämnet som sådant och av skådespelarnas insatser som är verklighetsnära. Efter 30 år i katedern känner jag väl till problematiken. Under filmens gång funderar jag ett flertal gånger om det är skådespelare eller om det är hennes verkliga ”klasskamrater” som agerar och därför sitter jag efteråt kvar i stolen och läser hela eftertexten. Vem skulle kunna spela något så autentiskt om personen inte själv varit delaktig i skeendet?

Verklighetens Anna var elev på Enskedeskolan söder om huvudstaden. I olika intervjuer har hon beskrivit sin önskan att som vuxen kunna berätta för sina klasskamrater om hur hon upplevde de nio åren i klassen, om sitt utanförskap, vilka spår deras beteenden satt hos henne och hur hennes självkänsla präglats av deras sätt att behandla henne. Hon var den enda som inte blev inbjuden till klassfesten.

Nu kan man ju undra om det verkligen är nödvändigt och klokt att konfrontera personer för händelser som utspelade sig 20 år tillbaka i tiden?

”Vi var ju bara barn!”, säger en av klasskamraterna.

”Javisst, men det var ju jag också”, svarar Anna med intensiv och genomskådande blick.

Anna Odells avsikt är inte att skuldbelägga, hon har däremot ett behov av att beskriva upplevelsen.

”Är det inte större och bättre för den egna själen att förlåta dem som deltog i mobbningen, eftersom mobbarna under livets gång säkert har lärt sig empati?” undrar någon annan.

Anna ifrågasätter detta skarpt, eftersom mobbning är ett stort problem även för vuxna på arbetsplatser och att detta är en problematik som måste lyftas, synliggöras och åtgärdas.

Hennes plan och bidrag till samhället blev att göra ett konstprojekt om en av de viktigaste frågorna i gårdagens och dagens samhälle, där hon använder sig av sina erfarenheter och upplevelser i sitt framförande.

Filmen är uppdelad i två delar. I första delen iscensätter hon själva klassträffen, där klassens överstepräst in sitt välkomsttal önskar sitt eget barn att ”få uppleva en sådan sammanhållning som vår under sin skoltid.”

Anna reser sig och försöker göra sin röst hörd genom skrålet av samstämmighet som uppstår efter hans tal. Hon är klädd i en genomskinlig ljus blus, men under blusen skymtar ett svart linne. Hon dricker ett par klunkar ur sitt glas som för att stärka sig inför ett stort slag. Hennes gestalt är oerhört skör, hon ser blyg ut. Med kraft måste hon övertyga sig själv om nödvändigheten att äntligen få det sagt som så länge har grott inom henne, att medge att de har lyckats med att driva ut henne ur gemenskapen. Nu ska hon synas och hennes ord värderas. Äntligen ska de tvingas lyssna till hennes upplevelser av utanförskap.

De stora blå ögonen är stadigt riktade mot talaren, ena mungipan darrar. Med ett barns oskyldiga blick berättar hon om att hon har en helt annan bild av deras ”fina” gemenskap, om hur deras maktspel varit förödande för hennes självkänsla och hur det påverkat henne under livet. Hennes känsla av att bli behandlad som om hon inte existerar, aldrig bli bekräftad, att vara totalt överflödig och en TÖNT.

Ingen gillar att bli skuldbelagd och hennes forna ”klasskamrater” värjer sig, ”festen” urartar och hon blir utslängd på gatan och instoppad i en taxi.

I del 2 söker hon i verkligheten upp de gamla ”klasskamraterna”, berättar att hon har spelat in en film och ber dem komma en och en och se den tillsammans med henne i hennes ateljé. Deras reaktioner på projektet vävdes sedan in i filmens del 2. En person nekade att komma. Anna hade haft andra förväntningar på samtalen och reaktionerna som följde.

Verklighetens möten gestaltas av skådespelare som själva har erfarenhet av mobbing. Hon berättade efteråt att inga repetitioner föregick inspelningen, men att man lärde känna varandra och varandras erfarenheter av mobbning. Var och en av skådespelarna fick sedan en roll i filmen som motsvarade de egna upplevelserna. De är sina egna karaktärer, därför är spelet autentiskt.

I en intervju för SVT säger hon:

”Jag gjorde filmen för att lyfta en problematik med risken att mina gamla klasskamrater faktiskt skulle kunna känna sig kränkta av att gestaltas på film. Nu har jag gjort filmen och det är mitt bidrag till diskussionen om mobbning. Om och hur de ger mig respons är det inget som jag vill eller kommer offentliggöra. Risken är att känslan alltid på något sätt kommer att finnas kvar. Vad som har hjälpt mig är att förstå vad jag är bra på och vad jag själv tycker om att göra och prata om. Jag tror att chanserna att bli en del av en grupp är större om man tror på sig själv och inte försöker anpassa sig för att göra andra till lags. Du kan inte göra om det som i grunden är din person, och du kan inte göra om någon annan.”

Det är inte konstigt att man som åskådare blir drabbad av detta konstverk. I en värld där det fysiska våldet tas på allvar, men psykisk misshandel negligeras är denna film nödvändig. Vi måste medvetandegöra mekanismerna. De som tar sig makten över andra måste stå för vad de orsakar. Hennes ”klasskamrater” kanske uppfattar filmen som en anklagelse men för Anna Odell handlar det inte om att provocera, hämnas eller att bli berömd, utan hon vill med sin konst synliggöra strukturer.

Jag hoppas att filmen visas i skolorna och att skolans vuxna och elevernas föräldrar söker finna ut och bryta de maktstrukturer, aggressioner och destruktivitet som finns i varje klassrum. Det handlar också om att medvetandegöra utstötningsmekanismer, som är förödande för varje människas självkänsla.

Lilian O. Montmar, författare


Recensioner av mina dokumentärromaner finns på hemsidan: http://home.swipnet.se/Alerta

Alla böcker finns tillgängliga i din bokhandel, på Bokrondellen, Adlibris, Bokus, Bokia och inspelade att ladda ned som e-bok eller mp3 på ditt närmaste bibliotek.

Välkommen  också att lyssna  till Ulrika Kärnborgs intervju om Maria Magdalena Mathsdotter i programmet "En bok - en författare"  i Kunskapskanalen 

http://www.ur.se/Produkter/174398-En-bok-en-forfattare-Maria-Magdalena-Mathsdotter?product_type=programtv&q=samer

  1. Maria Magdalena Mathsdotter
  2. Kolonisterna på hjortronmyrarna
  3. Kärlek, vänskap och rock n’roll
  4. Liebe Freundschaft und Rock n’roll
  5. Min vän från Metaponto
  6. Mein Freund aus Metaponto
  7. Dimma över Albysjön
  8. TRILOGIN OM:
  9. Hedersmannen 
  10. Födda i våldets tecken
  11. Solnedgången kan ingen ta ifrån mig