KIRUNAPARTIET

Är stadsomvandlingen samhällsekonomiskt lönsam?

Blogginlägg   •   Okt 30, 2012 07:00 CET

Hur skapas en attraktiv stad, egentligen? Den situation som Kiruna befinner sig i är ju förstås en fantastisk utmaning, men kanske också en börda runt våra fötter. I Kiruna har vi valt att starta stadsomvandlingen parat med ett visionsarbete (Kiruna 2.0). I detta visionsarbete är förstås målet att engagera kirunabor, från olika intresseområden eller näringar, och få alla de idéer om framtidens Kiruna att koka samman till en vision för ett Kiruna 2050. Utöver det tävlar tio olika arkitektteam just nu kring en vinnande vision om Kirunas framtida centrumbildning. Till det ska läggas att vi ska avveckla ett centrum och flytta in i ett annat. Det ska göras på ett sätt så att hotbilder för t ex affärsidkare ska minimeras i så stor utsträckning som möjligt.

Ingen promenad i parken direkt. Kan allt det som sker just nu anses vara samhällsekonomiskt motiverat? Ja, det hoppas jag förstås. Det är ju fantastiskt att Kiruna och Malmfälten upplever en historisk högkonjunktur, samtidigt som övriga Sverige befinner sig mitt i en varselvåg. Men, kommer konjunkturen att för alltid bestå? Pekar kurvorna för all framtid uppåt för Kiruna och för Malmfälten. Ja, de riktigt naiva tror ju det och de flesta av oss har lätt för att glömma. Det är inte längesedan vi i Kiruna fick ta emot pengar från Boverket för att riva ett stort antal lägenheter som för all överblickbar framtid såg ut att förbli tomma och outhyrda. Kan en sådan situation uppstå igen. Ja, självklart. Och den kommer att göra det. Vad kommer då att hända när konjunkturen vänder? Hur drabbar det villaägaren som ska få sitt hus utlöst av gruvbolaget enligt marknadsvärdesprincipen? Hur drabbar det den som äger en bostadsrätt? (Den frågan är aldrig ens hanterad i Sverige.) Var lämnar hela den här processen hyresrättstagaren som ska gå från ett relativt billigt boende till nyproduktion med fördubblad hyra? De är de här frågorna vi sliter med i Kiruna. Det gör de även i Gällivare. De vet de i Stockholm att vi gör, men jag är rädd för att de inte avser att göra något åt det. Med "de i Stockholm" menar jag förstås regeringen. Jag har aldrig sett så många ministrar på besök som under det senaste året. Alla är de här och solar sig i glansen av ett framgångsrikt LKAB, ett LKAB som levererar in miljardvinster till statskassan. Vinster som sedan renderar i nya jobbskatteavdrag. Det vi skulle behöva är ett Lex Malmfälten. Eftersom någonting lika stort aldrig har skett i Sverige, och knappt i världen, så är det väl egentligen inte för mycket begärt att vi kan få bli särbehandlade lagstiftningsmässigt. Alternativet är tyvärr annars att ett antal malmfältsbor gör en resa in i otryggheten under tiden som stadsflytten sker. Många kommer att fundera allvarligt på att ta pengarna för sin inlösta bostad och flytta någon annanstans. Många kommer att rätta in sig i den livsstil som nu börjar bli alltför vanlig: jobba sju dagar, ledig sju och leva sina liv (och betala sin skatt) någon helt annanstans. På sikt är det vårt allra största hot och så länge vi tvingas leva med den hotbilden så anser, i alla fall jag, att det finns anledning att tro att samhällsomvandlingen kanske inte är samhällsekonomiskt lönsam.