Tällberg Foundation

Bo Ekmans krönika: Vi måste tänka om

Blogginlägg   •   Feb 05, 2013 15:00 CET

Sverige har i praktiken redan genomfört övergången från industrisamhälle till ett samhälle som lever av produktionen av tjänster och kunskap. Mindre än tio procent av arbetsmarknaden är sysselsatt i direkt produktion i industri, skogs- och jordbruk.

Även i ett industriföretag som Volvo Personvagnar arbetar bara runt 50 procent av 22 000 anställda i direkt produktion. Av dessa är dessutom en betydande del tjänsteproducenter, till exempel programmerare, utbildare och personer sysselsatta i underhåll.

Detta innebär inte att våra behov av industriprodukter har minskat radikalt. Däremot har produkternas innehåll förändrats. De innehåller i dag så mycket mer av kunskap och tjänster. Den utvecklingen kommer att fortsätta. Allt färre kommer att producera allt mer.

Detta är till fördel för Sverige med en välutbildad befolkning, vars kompetens vuxit fram genom industriell evolution under 150 år, men dåliga nyheter för utvecklingsländer, där arbetsmarknaderna flödar över av underutbildad ungdom. Av jordens befolkning är 43 procent under 25 år.

Den traditionella vägen till högre levnadsstandard, stegvis industrialisering, är inte tillgänglig för dessa länder. Både jordbruk och produktion har blivit högteknologisk processindustri, allt mindre arbetsintensiv.

För 30 år sedan var normal arbetslöshet cirka 2-3 procent. I dag är normen åtta. I Spanien är arbetslösheten 25 procent. Detta väldiga arbetskraftsutbud kommer inte inom överskådlig framtid möta en motsvarande efterfrågan på arbetskraft. Begreppet full sysselsättning tillhör en svunnen epok.

Växande områden för meningsfull sysselsättning kommer att bli utbildning och lärande, kommunikation, miljövård, omsorg, konstnärligt skapande, idrott och underhållning. Att vara i utbildning kommer att jämställas med det vi i dag kallar riktiga jobb. Alternativet för många blir sysslolöshet.

Denna utveckling kommer att tvinga fram en anpassning av beskattnings- och fördelningsprinciper. Transfereringar kommer att behöva ske från hårdrationaliserade processföretag inom produktion och service, till människor som inte får tillgång till konventionell arbetsmarknad. De vinster det arbetande kapitalet gör i sådana företag måste föras över till finansieringen av meningsfull och samhällsutvecklande sysselsättning för allt fler.

En sådan operation är relativt lätt att genomföra i Sverige men däremot ytterst svår i länder som har brutaliserande överskott på unga människor i förhållande till de framtider som erbjuds.

Därför kommer vi att få se en myckenhet av social oro och kaos runt om världens Tahrir-torg.

Det finns ingen större demokratisk fråga än att få ungdomar i meningsfull sysselsättning.

Bo Ekman

(Publicerat i Dalarnas tidning 4 februari, 2013)