Medicinsk Ordbok Sverige AB

David Eberhard - Hur nitisk kan man vara?

Blogginlägg   •   Feb 02, 2010 07:30 CET

Det var uppfriskande att få ett svar från en skatteexpert på mitt inlägg den 28 januari. Mitt inlägg behöver alltså förtydligas. Om ett företag leasar en normal tjänstebil med standardutrustning och huvudsakligen använder den för företagets räkning måste företaget varje månad betala 10 000 kronor i skatt och den privatperson som kör den måste betala cirka 5000 kronor varje månad i förmånsvärde. Detta alltså utöver kostnaden för själva leasingen som i sin tur uppgår till cirka 4500 kronor per månad. Är detta rimligt?

”Det finns skattemässiga möjligheter i ”jante”Sverige”, skriver experten. Och så köper han inte mitt resonemang om förmånsvärde eftersom man då kan köpa en värsting-tv på företagspengar och använda den privat.

Dock vill jag påtala att detta sker oavbrutet. Systemet är som gjort för att missbrukas. Folk köper värsting-tv i parti och minut och skriver LCD-skärm på kvittot. Det är ju fusk naturligtvis och då har man bara köpt tv:n för att titta på den privat. I det läget kan det finnas skäl för skatteverket att inte godkänna inköpet som företagstillgång. Det kritiserar jag inte. Men om företaget verkligen har anledning att köpa en tv kan man undra över vem som får titta på den. Kanske ska man ta ut en avgift av kunderna och de anställda. Annars är det ju inte rättvist…

Måste det vara på samma sätt med företagsbil? Rättvisehysterin har förpestat hela vår kultur och det måste ske en ändring. Finns det överhuvudtaget anledning för företaget att ha en bil så måste det vara upp till företaget vem som använder den och på vilket sätt. Förmånsvärdet blir bara rimligt när det är frågan om att bilen de facto inte används i företaget. Och om nu någon använder den privat så sker det ju på företagets bekostnad. Och, som även skatteexperten Martin påtalar, så betalar ju även företaget skatt.

Problemet uppstår när företagsägare och anställd är samma person (eller närstående). Man kan då dölja en vinst (för att slippa betala vinstskatt) genom att köpa tillgångar i företaget som man sen använder privat. Visst bör man reglera sådant. Min poäng vara bara hur nitisk man ska vara. Spelar det egentligen så stor roll? Om man vore mer generös i bedömningen skulle fler människor vilja starta företag som också sannolikt skulle gå med vinst. Följaktligen skulle intäkterna till staten sannolikt vara tillräckliga ändå.

Självklart ska man inte kunna utnyttja företagspengar som att det är ens privata men vad beträffar förmånsvärdet är det möjligt att reglera det utan att det (som nu) ska vara direkt olönsamt för de flesta att ha tjänstebil. I andra länder ser regleringen inte ut som i Sverige. Är de då korrumperade hela bunten?

Jag har inte hävdat att man inte ska betala skatt. Mina huvudsakliga invändningar på systemet är, precis som Martin skriver, kring hur staten använder sina skattepengar. Dock anser jag att svaret på mitt inlägg snarast förstärker känslan av att man betalar skatt på skatt på skatt. För att plocka ut en vinst på företaget ska du först betala skatt på vinsten och därefter skatt på utdelningen (allt efter att du betalt lite andra skatter). Och glöm sen inte 25 % moms på det.

Man kan bli rik i Jantesverige, men det är inte lätt och helst ska man vara skatteexpert så att man slipper betala alla de skatter som vi andra gör på ren automatik. Det är liksom det som var en av mina poänger. När vi blir så upprörda över att någon som jobbat stenhårt för att tjäna mer än andra de facto tjänar några tusenlappar mer eller får en tjänstebil på köpet, så är det ren avundsjuka som ligger till grund för regleringen. Inte att statskassan verkligen behöver den marginella ökningen av sina intäkter.