Sveriges Kommuner och Landsting

Debatten om de placerade barnen måste nyanseras

Blogginlägg   •   Jul 05, 2013 11:19 CEST

Den bild som i dag ges av hur placerade barn lyckas i samhället är alltför fokuserad på misslyckanden. Vi manar därför till en mer konstruktiv debatt där vi vill lyfta att det för många barn i samhällsvård i själva verket går bra i livet och att de har fått det bättre tack vare samhällets hjälp.

I mars 2013 publicerade Socialstyrelsen utvärderingen ”Vård och omsorg om de placerade barnen – Öppna jämförelser och utvärdering”. Rapporten ger en alarmerande bild av de placerade barnens uppväxt, hälsa och utbildning. Den landar i slutsatsen att många barn och unga som är placerade i samhällsvård i jämförelse med andra barn är förlorare inom betydelsefulla områden, och därför inte ges samma möjligheter till ett gott vuxenliv. Det är givetvis av yttersta vikt att ta detta på allvar. Men samtidigt menar vi att det såväl i denna rapport som i samhällsdebatten i stort saknas en bredare analys av samhällsvården, vilket genererar ett antal problem sett ur ett bredare perspektiv.

Det första problemet är att det skapar en onyanserad bild av vården och omsorgen om placerade barn. Detta är ett komplext och mångfacetterat verksamhetsområde, vilket i högre grad borde återspeglas i debatten.

Ett mer ansvarstagande angreppssätt vore att diskutera rapportens resultat utifrån insikten om att det är flera olika faktorer som påverkar resultaten. Det finns inga enkla samband. Det handlar om faktorer hos det enskilda barnet, i familjen eller i omvärlden. Att placerade barn har sämre förutsättningar än barn i allmänhet är ingen nyhet. Behoven som ska kompenseras i samhällsvården är ofta omfattande och det krävs insatser från olika håll – inte enbart från socialtjänsten utan även från exempelvis förskola/skola, elevhälsa, barnhälsovård samt barn- och ungdomspsykiatri.

Det andra problemet är att det skapar ett etiskt dilemma i relation till enskilda barn. Det går inte illa för alla barn som har varit långsiktigt placerade. Forskning har exempelvis visat att majoriteten (69 procent) av familjehemsplacerade flickor inte finns registrerade för något allvarligt problem när de blivit vuxna. För pojkar är motsvarande siffra 55 procent. De allra flesta säger sig dessutom vara nöjda i sin vårdmiljö. Mest nöjda är barn placerade i familjehem (90 procent) medan motsvarande andel för barn i institutionsvård är två tredjedelar*.

Det är olyckligt och orättvist att dessa barn ständigt ska behöva ta del av en så ensidig och dyster bild, och utan en balanserad bild riskerar alla placerade barn att dras över samma kam. Somliga har vittnat om att de ogärna berättar att de har varit placerade, eftersom de då riskerar att dömas på förhand som misslyckade individer. Det kan bli en självuppfyllande profetia. 

Det tredje problemet är att det förvärrar situationen för de familjehemsföräldrar och socialsekreterare som arbetar med placerade barn inom socialtjänsten. Det är i dag en realitet att man inom detta verksamhetsområde har svårt att rekrytera familjehem och behålla kompetent personal, och det är inte förvånande att så många avstår från att ta ett uppdrag som ständigt kritiseras så ensidigt.

Ytterligare en potentiell risk med en ensidigt negativ bild är att föräldrar som under perioder inte klarar av att ge sitt barn det skydd och stöd det behöver inte vågar vända sig till socialtjänsten för att be om hjälp i tid.

Inom ramen för regeringens och Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) gemensamma satsning på evidensbaserad praktik inom socialtjänsten har regionala utvecklingsledare inom barn- och ungdomsvården tillsatts i respektive län. Det övergripande och gemensamma målet med denna treåriga satsning är att förbättra vården och omsorgen om placerade barn.

För att nå detta mål pågår nu en rad aktiviteter i länen, såsom framtagande av samverkansrutiner för att förhindra vanvård och missförhållanden, överenskommelser mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård om läkarundersökningar av placerade barn samt spridning av nationellt kunskapsstöd. Samverkan mellan olika huvudmän, exempelvis mellan skola och socialtjänst, är ett viktigt fokus i allt utvecklingsarbete som SKL medverkar i.

Det ställs stora förväntningar på samhällsvården när det gäller att kompensera en av samhällets mest utsatta grupper. Samtidigt konstaterar vi att det statliga stödet till utvecklingen inom detta område i stort sett har saknats under de senaste decennierna. Regeringens och SKL:s satsning på den sociala barn- och ungdomsvården är därför glädjande. Nyligen genomförda lagändringar rörande placerade barn, till exempel att varje placerat barn från och med i år ska få en egen socialsekreterare, är också av stor betydelse. Att man från statligt håll avsätter resurser till detta eftersatta verksamhetsområde är ett viktigt steg i rätt riktning.

Vi vill med denna artikel själva ta ytterligare ett steg mot att gemensamt stå upp för allt konstruktivt arbete som bedrivs för barn och unga i samhällsvård.

Marlene Burwick
ordförande, beredningen för socialpolitik och individomsorg

Ewa Samuelsson
vice ordförande, beredningen för socialpolitik och individomsorg

Debattartikeln har publicerats på Dagens Samhälles webbplats, 2013-07-04.


Kontakt

Pressjour: 08-452 71 01

Följ SKL på Twitter:
twitter.com/s_k_l

Gilla SKL på Facebook