Famna

Det är skillnad mellan att bygga vägar och vårda människor

Blogginlägg   •   Okt 02, 2012 09:27 CEST

Gabriel Urwitz hävdar i DI/Debatt (1.10.12) att utan vinstintressen inom vård, omsorg och skola kommer vi inte få in entreprenörerna. Han menar också att det inte är någon skillnad mellan att med offentliga medel bygga vägar och att vårda en sjuk människa och noterar förvånat att ”tydligen är det så att vård, omsorg och skola väcker särskilda känslor”. 

Urwitz, som reser en rad relevanta frågor om hur vi skall kunna klara av att producera en mer varierad vård och social omsorg, redovisar en betydande okunskap om utvecklingen av svensk välfärd genom att så ensidigt koppla entreprenörskap till frågan om vinstutdelning och ”möjligheten för ägarna att bli rika”.  Entreprenörskap inom vård och omsorg är inget nytt. Den framgångsrika välfärdsmodell vi utvecklat bygger i hög grad på enskilda individers förmåga att påvisa behov, utforma verksamheter och driva fram politiska beslut om välfärdsinvesteringar och reformer. Många gånger verkade man inom ramen för ideella och allmännyttiga sammanslutningar men lika ofta inom kommuner, landsting och statliga myndigheter.  Utan dessa initiativ inga daghem, inga kvinnojourer, ingen barn- och mödravård, ingen individernas befrielse från kollektiva institutioner till moderna gruppboenden, ingen start av modern äldreomsorg och Fryshuset.

Stora delar av de värden som skapas inom vård och omsorg bygger därtill på den förbättringsförmåga som finns på avdelningar, enheter och kliniker där personalen, om den ges tid, ledning och resurser, möter brukare, klienter och patienter och deras anhöriga.

Urwitz reducerar en komplex vård- och omsorgsverklighet till en fråga om möjligheten till vinstutdelning. Det är ingen oväsentlig fråga men att framställa den som avgörande för att kunna utveckla och producera god vård, omsorg och skola är att gå för långt i förenkling. Ser vi dessutom till hur vård, omsorg och skola bedrivs internationellt lär vi oss att i stort är det institutioner utan vinstsyfte som är ledande. Det gäller även de stora intressanta not-for-profit organisationerna i USA, till vilka många svenska studiebesök går.

Är det verkligen ingen skillnad mellan att vårda en människa (inte att bygga sjukhuset) och att bygga en väg. Jag tror att de särskilda känslor Urwitz ser väckas kring vård och omsorg återspeglar en, hos de flesta, stark förmåga till medkänsla och en insikt om att en felaktig insats, en för hård besparing, en klumpig omorganisation, ytterligare ett ägarbyte eller personalbrist får olika betydelser och konsekvenser beroende på om verksamheten handlar om att färdigställa ytterligare en kilometer motorväg eller omhändertagandet av en akutintagen på ungdomspsykiatrin.

Det finns en bred majoritet, oavsett partisympatier, för att vinster uppkomna inom offentligfinansierade välfärdtjänster bör återinvesteras. Det kan finnas definitions- och gränsdragningsfrågor kring vad som är vinst och återinvestering men i huvudsak är uppslutningen stor kring återinvesteringslinjen – när det gäller vård, omsorg och skola. Någon motsvarande opinion kring vägbyggen har jag aldrig hört. Det tycks vara en självklarhet för de flesta att sådana offentligfinansierade infrastruktursatsningar skall kunna göras med vinstdrivande företag som utförare.

Alltså, det finns entreprenörer inom både offentlig, idéburen och vinstdrivande sektor och det är skillnad mellan att bygga väg och att vårda en människa. Debatten om rätten till vinstutdelning från offentligfinansierade välfärdstjänster skulle vinna på att detta togs i beaktande.

Lars Pettersson, Generalsekreterare i Famna