Alerta Bokförlaget

Ett besök på Ellis Island är ingen picknick precis...

Blogginlägg   •   Nov 10, 2010 12:11 CET

Jag avsätter fyra timmar till att åka ut till Ellis Island i New York och leta efter min mormors inresedokument. Hon reste till New York med skeppet United States år 1903. Jag var ju där i juli år 2000, så nog vet jag hur snabbt och enkelt jag ska få tag på den informationen!

Jag ser färjan på avstånd och försöker springande hinna fram, men den lägger ut och jag stönar besviket. Jag har ont om tid, köper en biljett och ställer mig i kön för nästa avgång.

Framför mig står kanske 200 personer och kön rör sig framåt i snigelfart. Jag undrar varför.  Vid min senaste överfärd behövde jag bara lösa en biljett och gå ombord. Efter en kvarts köande får jag syn på en skylt som avslöjar att en ”airport-check” kommer att genomföras: Inga metallföremål, ingen dricka, ingen vätska får tas med på färjan!

Vad ska jag nu ta mig till? Jag har en hel picknick inklusive kniv och gaffel  i väskan! Jag hastar ut ur kön och beger mig upp till Battery Park, där jag smyger mig ut i en rabatt och gömmer besticken, gräver ned kniv och gaffel under gräset bakom en staty och hoppas att ingen ser mig!

Återigen ställer jag mig längst bak i kön. Efter en halv timme är jag framme vid kroppsvisiteringen. ”Av med skorna, av med skärpen, av med ytterkläderna, lägg fram allt ni bär med er!” ryter en kvinna med korpralröst. Glad över att ha passerat nålsögat, går jag fram till bandet och hör korpralkvinnan gallskrika: ”Officer! Damen med hatten har en ölflaska i kassen!”  

En uniformklädd ung man kommer med långa steg fram emot mig, tar flaskan i handen, lägger huvudet på sned och och säger förundrat: ”Jag visste inte att Guinness finns på flaska också. Smakar den lika gott som den på burk?” Han räcker tillbaka ölen och ler vänligt emot mig och tillägger: ”Öppna den bara inte där ute!”

När klockan är halv ett har tre timmar gått och jag måste vara tillbaka i New York inom en timme. Färjan stannar vid frihetsgudinnan och folk kliver av och på. Jag inser att jag inte kommer att ha tid att leta efter några dokument denna gång heller och återvänder med samma färja till Battery Park. Jag smyger mig upp till rabatten, ser mig omkring och konstaterar: Besticken ligger kvar i gräset.

Lilian O. Montmar, författare