Kreativ Insikt

Finns slumpen?

Blogginlägg   •   Dec 10, 2012 08:09 CET

När jag ser komplexiteten och genialiteten i hur vår värld är uppbyggd, från de minsta beståndsdelarna till de största, kan jag inte bli annat än vördnadsfull inför vad det nu är som har skapat vår planet och hela universum.

Det finns matematiska formler och geometriska figurer som återkommer i olika djur- och växtarter över jorden, liksom i mineral och sammansättning av gaser. Den del forskare hävdar till och med att det finns stora likheter mellan hur universum är uppbyggt och hur datorer och deras program skapas.

Frågan jag ställer mig när jag ser och hör allt detta: Hur i hela friden skulle detta kunna ha tillkommit av en slump?

Det finns inte en del i mig som på något sätt skulle kunna tro att det är en ren slump att vi existerar, att det enbart beror på någon oväntad kollision som skapade vissa förutsättningar för liv. Det känns, i mitt hjärta, fullständigt omöjligt. Sen kan jag inte svara på hur själva skapelseprocessen annars skulle ha sett ut, det överstiger min horisont, men att det inte är en slump, det är jag övertygad om. Det visar naturen själv på, när vi studerar dess minsta beståndsdelar.

När jag börjar tänka så här svindlar det lite för mig. För om det finns någon form av intelligens bakom vår existens (vilket jag alltså kommer fram till att det måste göra, men förmodligen inte i någon mening som vi mänskliga varelser kan omfatta med vår begränsade hjärna), så kan det ju inte samtidigt finnas slump. Eller hur?

För om det enbart fanns slump, så skulle ju den finnas hela tiden, alltid och överallt. Och det tror jag att många har svårt att tro. Det finns trots allt något vi kallar orsak och verkan, som oftast funkar ganska bra.

Och om både intelligensen och slumpen fanns, så skulle ju slumpen bara finnas ibland, inte alltid. Eller hur? Ibland beror något på slumpen, ibland på oändlig intelligens. Och det känns omöjligt att tro på, eftersom, när man studerar naturen, så tyder ingenting på att saker och ting bara sker ibland. Tvärtom verkar det ju som att precis allting som sker i världen lyder under fysikaliska, kvantfysiska eller universella lagar. Så när samma förutsättningar råder, resulterar det alltid i samma reaktion eller resultat.

Och skulle vi stöta på någonting som verkar ske slumpmässigt, så får i alla fall jag känslan av att det mer beror på att vi ännu inte upptäckt vad som ligger bakom - vi har ju trots allt än så länge bara forskat på en liten del av allt som finns i universum.

Med detta resonemang landar jag alltid i att slumpen inte kan finnas alls (eftersom den inte kan finnas bara ibland och ibland inte).

Vad betyder det? Jo, att allt – precis allt – som händer, sker av en anledning. Det finns ingenting som sker utan en orsak.

Det betyder i sin tur att det inte heller finns någon tur eller otur, inga sammanträffanden, inga olyckshändelser – utan allt, precis allt, har en, helt naturlig, orsak och en, helt naturlig, verkan. Sen ser ju inte vi alltid dessa orsaker, för vi känner inte till alla lagar som styr universum, och det är därför vi attribuerar dem till slumpen eller något annat.

Slumpen blir då, för mig, helt enkelt ett sätt att försöka förstå en värld, som vi inte kan omfatta med våra hjärnor.

Visst är det lite spännande? Och visst blir man lite nyfiken på vad det är som styr, om slumpen, turen/oturen inte finns? Vilka är de där lagarna som vi ännu inte har lärt oss eller upptäckt?

Tidigare i historien löste människor det här genom att attribuera all makt i universum till en allsmäktig gud. Det tror inte jag på, det är för enkelt. Men däremot tror jag mer och mer på att det är vi själva som styr vad som händer (möjligen med hjälp av "hjälpare" från den del av universum som de flesta av oss inte kan se), och långsamt, steg för steg, börjar vi nu lära oss hur vi kan göra för att styra livet. Det verkar ha mycket att göra med vilken energi vi skapar i våra liv, och vilken riktning vi har.

Ja, det var lite söndagsfilosofier från min sida! Visst är livet spännande?

Önskar dig allt gott!
Carolina