Alerta Bokförlaget

Första dagen i mitt nya plugg

Blogginlägg   •   Nov 14, 2011 11:13 CET

Hej Sussi!

Föråt att jag inte har hört av mig på så länge, men flytten hit har varit skitjobbig!  Fy vad jag otrivs här!  Vi bor i ett nybyggt område med skitig snömodd på gatorna och det är svinkallt och mörkt redan vid fyratiden.

Tänk att jag måste stanna kvar här ända till sommaren! Jag vill hem till Alby, för jag längtar efter er allihop och till min farmor.

Det är inte mitt fel att mina föräldrar har blivit arbetslösa i Stockholm. Mamma och pappa tröstar mej och säjer att jag snart ska få nya kompisar och att ”jag som är så duktig i skolan kommer att anpassa mig snabbt och få fina betyg i alla fall”. Skitsnack!

Första dagen var jag jätteskraj, när jag skulle gå till mitt nya plugg. Men jag var naturligtvis nyfiken också. Gissa om alla stirrade på mej när jag klev in i klassrummet! Och när jag skulle säga vad jag heter blev jag helt skakis. På rasten stod alla i en klunga på gården och flinade och kallade mej för nollåttan och del killar började till och med att härmas. ”Den som heter Jenny är inte värd en penny!” rappade dom och tyckte att dom var coola.

På timmen måste jag svara på lärarens frågor. Det är så dom hämnas här. Är man utböling kastas man i sjön och kan man inte simma så drunknar man. När dom fick höra mej tala stockholmska var det klippt. Men jag diggar inte heller deras snack! På lunchrasten stod en kille och skrek och gapade och gjorde äckliga tecken med händerna när jag gick förbi i korridoren. Jag sa till mamma att jag inte tänkte gå till skolan nästa dag. Då ringde hon till skolan och tog reda på telefonnumret till mobbaren och på kvällen ringde hon dit. Det var ett fyllo som svarade och sedan fick mamma snacka med killens morsa. Hon påstod att hon nyss hade kommit hem från jobbet. Tanten började grina och mamma blev lessen hon också.

Det känns ensamt. Ska jag gå fram till första bästa tjej och börja snacka med henne? Det verkar ju mesigt.

Igår på samhällskunskapen sa läraren till oss att vi skulle bilda grupper med fyra i varje. Alla i klassen delade in sej och jag blev över. Självklart. Läraren frågade mej vilken grupp jag var i. Hon hade nog inte koll på att jag inte är i nån grupp alls, så förvånad som hon verkade. Sedan räknade hon efter om det var fyra elever i alla grupper. Vi är tjugoåtta elever i klassen. Naturligtvis var några elever sjuka, så alla skyllde på att dom sjuka eleverna skulle få plats i deras grupper.

Läraren bad mej att stanna kvar efter lektionen och frågade mej, hur jag trivs i klassen. Jag ljög att allt är okej. Hon trodde mej nog inte, för jag såg kanske skraj och skämmig ut. Jag hatar att ljuga. Jag erkände bara att jag är rädd för att klassen ska skratta när jag säger nåt.

Mejla snart och tala om när vi kan börja chatta. Och hälsa alla kompisar från mej.

Kramisar från  Jenny

Fortsättning följer...

Lilian O. Montmar

Adjunkt och föfattare

Hemsida: http://home.swipnet.se/Alerta