Värnpliktsrådet

Försvarsmakten i blåsväder

Blogginlägg   •   Feb 17, 2010 09:08 CET

Senaste veckan har Försvarsmakten verkligen varit i blåsväder. Två stora nyheter har upprört media. Först de svenska elitsoldaterna från K 3 som köpte sex då det befanns sig på en tjänsteresa i Tyskland och sedan tvångsmatningen av soldater på LSS i Uppsala. Min första tanke när jag läste om detta var att det här båda händelserna hände för länge sedan, i höstas. Varför blir det en nyhet först nu?

Vad gäller tvångsmatningen så kan jag bara beklaga mig. Värnpliktsrådet uppmärksammade det i alla rapporter och Värnpliktsnytt skrev en stor artikel om det. Nu när massmedia uppmärksammar detta så har de värnpliktiga för länge sedan lämnat förbandet. De muckade sent i höstas. En eloge bör dock delas ut till LSS i Uppsala som skött detta på ett snyggt sätt. Befälen har fått anmälningar på sig och de har tydligt markerat att detta är oacceptabelt.

När det gäller K 3 och sexköp så visar detta på något som jag menar är otroligt viktigt. När denna nyhet kom upp i media igen och med större kraft (den var uppe en sväng i höstas också) så tog det inte många dagar innan det började talas om en lagändring. En lagändring för att svensk lag ska kunna straffa soldater som verkar internationellt. Kort och gott innebär det att svenska soldater inte ska kunna köpa sex även om detta är ok enligt de lagar som gäller i landet som de befinner sig i under tjänstgöring.

Det här sätter verkligen myror i huvudet på mig, och jag får direkt två frågor i huvudet.

1. Hur kommer det sig att den här typen av lagändring inte diskuterades redan i höstas då detta skedde?

2. Hade denna typ av lagändring överhuvudtaget diskuterats om inte media tagit upp fallet en gång till?

Jag har funderat på frågorna och kan på rak arm tänka mig två olika svar på fråga ett.

Ett möjligt svar är att Försvarsmakten har haft så otroligt mycket arbete med den kommande förändringen av personalförsörjningssystemet att detta av misstag helt enkelt glömts bort.

Ett annat möjligt svar är att det inom Försvarsmakten finns en tendens till att man håller varandra om ryggen. Även om man utåt sett, och kanske helt ärligt även på ett personligt plan, är bestört över det som har hänt så är det ingen som riktigt vill sätta ner foten och vara den som lägger in en anmälan eller kontaktar media i frågan. Detta kan till exempel bero på att man tror att sin karriär påverkas negativt om man tar till med hårdhandskarna och säger ifrån ordentligt.

Svaret på den andra frågan är inte så komplicerat. Hade denna typ av lagändring överhuvudtaget diskuterats om inte media tagit upp fallet en gång till?

Svaret är nej.

Jakob Rudberg,                                       

Press- och informationsansvarig