Alerta Bokförlaget

Fridtjof Nansen (1861-1930) En stor mänsklig förebild och Norges störste våghals (2)

Blogginlägg   •   Maj 01, 2014 23:01 CEST

Efter den ryska revolutionen 1917 och efter det inbördeskrig som rasat där, befann sig en och en halv miljoner ryssar i landsflykt i Europa och Asien. Röda Korset försökte hjälpa dessa flyktingar som levde i stor missär, men förklarade samtidigt att utan ett samarbete mellan västländerna skulle man misslyckas med hjälpinsatsen. Sommaren 1921 vände sig Förbundet ännu en gång till Nansen och bad honom åta sig flyktingarnas sak, något som han ägnade sin kraft åt resten av sitt liv.

Efter Första världskrigets slut var det ont om arbete i Europa och stora skaror med arbetslösa människor kämpade för sin överlevnad. Nansen och hans medhjälpare sökte upp flyktingarna för att förhöra sig om deras livssituation.  Det var svårt att åstadkomma en möjlighet till självförsörjning åt alla dessa människor, särskilt eftersom flyktingarna till stor del var officers- och ämbetsmannafamiljer, barn, åldringar, sjuka och krigsinvalider. Dessutom saknade de flesta ett giltigt pass. Man tog reda på flyktingarnas namn och yrke och försökte sedan få dem förflyttade till länder och trakter, där de blev väl mottagna och just deras arbetskraft behövdes.

För att bereda flyktingarna en möjlighet att resa till andra länder sammankallade Nansen regeringsombud från olika länder till ett möte i Genève sommaren 1922. Man träffade där en överenskommelse om att ett enkelt intyg med flyktingens namn och ett påklistrat frimärke med Nansens bild skulle räcka för gränspassage. Femtiotvå stater kom att godkänna detta så kallade "Nansenpass" som blev till hjälp för mer än tvåhundratusen personer.

Nansen lyckades förmå många länder att ta emot flyktingar och erbjuda dem arbete och uppehälle. Han fick även hjälp av Röda Korset och olika välgörenhetsföreningar. Hans förmåga att hushålla med pengamedel visade sig vara enastående. Englands regering anslog 150 000 pund för att finansiera transporten av sextiotusen flyktingar till Jugoslaven under förutsättning att Nansen skulle ansvara för dem fortsättningsvis. Uppgörelsen innehöll en paragraf som förordade att om något överskott av anslaget skulle uppstå, skulle detta fördelas lika mellan den engelska regeringen och Nansens hjälporganisation. Efter tre veckor hade Nansen fullgjort uppdraget till en kostnad av 70 000 pund. De 40 000 pund som då kunde bokas på hans hjälpinsatskonto använde han för att hjälpa andra flyktingar.

Fortsättning följer...

Lilian O. Montmar

I min dokumentärroman "För inte så länge sedan" skildrar jag samhället för 100 år sedan och människors livsvillkor, främst kvinnornas osynliga arbete. Våra förmödrar, de som kämpade för kvinnors människovärde, rätt till utbildning, rösträtt och ett jämställt liv, har bidragit till senare generationers välstånd. Ur ett kvinnligt perspektiv ser historien med mannen som norm annorlunda ut. 

Recension i Tidningen Kulturen sehttp://tidningenkulturen.se/artiklar/litteratur/litteraturkritik/17085-litteraturlilian-o-montmar-foer-inte-sa-laenge-sedan

Välkommen att se en kortfilm om boksläppet i ABF-Huset den 17 mars :
 https://www.youtube.com/watch?v=6go58pAa5vY&feature=youtu.be

Mer information om mina dokumentärromaner och e-böcker finns på Bokförlaget Alertas hemsidahttp://home.swipnet.se/Alerta 

Se även Kunskapskanalen: http://www.ur.se/Produkter/174398-En-bok-en-forfattare-Maria-Magdalena-Mathsdotter?product_type=programtv&q=samer