Alerta Bokförlaget

Gränslös intolerans?

Blogginlägg   •   Okt 22, 2010 11:10 CEST

Gamla testamentet är fyllt av berättelser om främlingskap, förföljelse och exil. Efter fördrivningen ut ur paradiset kom syndafloden. När Gud ansåg människan synda som mest genom skrytbygget av Babels torn, bestämde Han sig för att detta var övermaga och bestraffade henne med att dela upp språket i olika tungomål, så att den ena människan inte längre kunde förstå den Andre.

Då inträdde den stora språkförbistringens tidevarv. Främling är den som inte är som jag.  En främling är någon som är annorlunda, någon som skiljer ut sig från normen, från mängden. Främlingskapet kan handla om allt ifrån språkets ordvändningar och intonation till kulturella och religiösa seder och bruk. Den främmande är en person som ännu inte har anpassat sig, den ännu inte självklare. Även om man lär sig behärska det nya språket i det nya landet, finns det fortfarande ett hav av oupptäckta nyanser och skiftningar som förblir ouppnåeliga. Varje språk, vare sig det handlar om ett tungomål eller ett beteende har sin egen ton och färg och är ett unikt uttryck för ett lands eller en grupps kulturella hemvist. Den fördjupade kunskapen inhalerar barnet tillsamans med modersmjölken.

”Du kommer och går utan att någon lägger märke till det eller saknar dig” beskrev en gång en väninna till mig sin känsla av främlingskap. Själv betraktar hon sig som världsmedborgare, talar sju olika språk, men inget av dem accentfritt. Hon är rotlös. Varhelst hon befinner sig på jorden är hon en främmande fågel, passar inte in någonstans. Hon känner sig samtidigt som en utomstående i sitt eget liv; avskuren, vinddriven och rotlös, oförmögen att finna glädje någonstans.

1938 hade hon flytt undan nazisterna och lever sedan dess i ödsligheten, överallt och ingenstans. Flyttar fåglarna hem eller bort? Borde det inte för alla varelser finnas ett borta och ett hemma?

undrar Lilian O. Montmar, föfattare