Alerta Bokförlaget

Gustav Klimt och Wien-Secessionen 150-års jubilerar

Blogginlägg   •   Mar 17, 2012 10:23 CET

Del 1: Upprorsåren

Gustav Klimts konst värdesätts såväl av en internationell publik som av konst- och kulturvetenskaperna. Många av hans verk har fått stor uppmärksamhet och är omnipresent i egenskap av reklambärare inte minst i Wien och Österrike, där man kan se hans bilder i alla möjliga sammanhang. Folk inreder sina badrum med Klimtkakel, hänger upp Klimtbilder i vardagsrummen i form av petis points-broderier, affischer, inramade produktioner eller hänger upp vykort på kylskåpen. Lika mycket som han präglade sin egen epok och var en pionjär för Modernismen i Wien, lika mycket tycks han vara omtyckt av dagens konstbeundrare. Anmärkningsvärt är att trots att hans verk har förvandlats och mångfaldigats i otaliga varianter har de varit motståndskraftiga mot sociala gränsdragningar. ”Kyssen” pryder väggen i såväl studentrummet i form av en billig affisch som i burgna borgliga hem, men då kanske som lite dyrare inramade högglansiga reproduktioner. Mitt eget hem är inget undantag.

Klimt (1862-1918) var samtida med en hel kulturs och ett rikes katastrofala sammanbrott. Hans verk reflekterar i hög grad ett fin de siècle-samhälle mer än en realistisk uppgörelse med den sociala verkligheten i skuggan av det sönderfallande habsburgska riket. Under hans livstid betraktades hans konst som dekadent, en dåtida beteckning för sekelskiftet per se, d.v.s. en tid av nedgång och förfall. Idag har man ett annat synsätt på Österrike-Ungerns sista år, sekelskiftet 1800-1900, kanske som ett resultat av det nyvaknade intresset för kulturen under denna tid.

Gustav Klimt var 14 år när han skrevs in vid Konsthantverksskolan i Wien. Undervisningen inriktades på praktiska kunskaper och färdigheter med målsättningen att stärka förbindelsen mellan konstnärligt arbete och hantverksmässigt  industriella produktionsformer. Konsten hade som uppgift att förädla människan. Den behövde inte vara funktionell, dess uppgift var att bidra till ett högre sinnestillstånd. Tanken var att om man omgav sig med vackra saker, skulle man må bättre och bli en mer harmonisk människa. Det handlade här om heminredning; möbler och prydnadssaker.

Man föreställde sig att en estetiskt genomarbetad produkt skulle kunna hävda sig på marknaden, något som visade sig vara orealistiskt. På den tiden var bostadsbristen stor i Wien.  Folk bodde mycket illa, ibland till och med i skjul och grottor och de möbler som die Wiener Werkstätte tillverkade hade mycket få personer råd att köpa. Möblerna blev dyra för gemene man.  Därför blev tillverkningen och samarbetet med industrin ingen bra idé.

Däremot uppträdde borgerskapet i ökande utsträckning som uppdragsgivare för offentliga och privata byggnader och konstverk.”Ringstrasse-projekten” gav arbete åt en hel generation konstnärer. Ringstrasse är den breda cirkulära gata, som ersatte ringmuren runt Wiens innerstad på uppdrag av kejsaren Franz Joseph I tiden efter 1860. De påkostade fasaderna utefter gatan har gett namn till den historiska stilen ”Ringstraßenstil”, som är typisk för perioden 1860–1900. Men missnöjet med undervisningen i Konsthantverksskolan som den historicistiska konstdoktrinens högborg kom till uttryck redan under skolans första två decennier.

Först när secessionisterna övertog skolan ersattes kopierandet med självständig konstnärlig kreativitet.  Men flera av de element som karaktäriserar Klimts stil kan säkerligen föras tillbaka på skolans ”konsthantverksmässiga” utbildning.

Fortsättning följer...

Lilian O. Montmar

hemsida: http://home.swipnet.se/Alerta