Ja till Livet

"Hög intellektuell nivå" att beskylla kritiker för att bära på "nazistiskt tankegods"?

Blogginlägg   •   Feb 01, 2010 16:55 CET

Dagens Medicins chefredaktör Mikael Nestius försvarar hederutmärkelsen till Torbjörn Tännsjö, för att han "vinnlägger sig om att verkligen föra debatten på en hög intellektuell nivå". Man kan undra om Nestius läst Tännsjös alster...

Nedanstående stycken är hämtade ur Tännsjös debattartikel "Nazism mot fattiga och djur", publicerad 6 oktober 1996, där han beskyller kritiker av "fri användning av fosterdiagnostik" och kritiker av dödshjälp för att "snudda vid en nazistisk hållning" och ha "anknytning till nazistiskt tankegods".

"För femtio år sedan, den 21 november 1946, inleddes den del av Nürnbergrättegångarna, som blivit kallad "The Doctors' Trial". 23 personer ställdes inför rätta, anklagade för medicinens djupa inblandning i det nazistiska förtrycket. Då domen föll den 20 augusti 1947 befanns 15 av de åtalade skyldiga. Vad kan vi lära av denna historiska händelse? Om detta går åsikterna isär på ett plågsamt sätt. Några hävdar att dagens kliniska genetiker, som ger råd i samband med selektiv abort, eller läkare, som ger dödshjälp i Holland, är nazisternas arvtagare. Stämmer det? Nej. De som hävdar att dessa yrkesgrupper skulle operera i en gråzon nära den nazistiska verkligheten gör sig inte bara skyldiga till en demagogisk överdrift. De skymfar nazismens offer. Den tidens genetiker nöjde sig inte med att ge råd till föräldrar. De medverkade vid utrotningen av människor. Den tidens psykiatrer gav inte dödshjälp på svårt plågade människors enträgna begäran. De mördade människor, som varken bett att få bli dödade eller tyckte att de egna liven var meningslösa. Detta innebär emellertid inte att nazismargumentet är utan plats i dagens medicinskt etiska diskussion. Vi ska vara försiktiga med hur vi använder det, men vi ska inte tveka att se parallellerna där sådana verkligen finns. Här ska jag ge några exempel där jag finner nazismargumentet vara på sin plats.

För det första ska vi notera att kritiker av sådant som fri användning av fosterdiagnostik kommit att snudda vid en nazistisk hållning. Jag tänker på kritiker som anser att kvinnor kan komma att "missbruka" sin frihet. Kvinnor kanske inte bara väljer bort sådant liv som inte bör komma till stånd, utan också t ex väntade barn av ett visst kön. Dessa kritiker utgår från att samhället ska uppställa ett officiellt ideal för vad som är ett levnadsvärt liv. Men det var just vad nazisterna gjorde! Andra hävdar att det fria bruket av fosterdiagnostik kan leda till att anlag för ärftliga sjukdomar får ökad spridning i den mänskliga genpolen. De hyser alltså en eugenisk (rashygienisk) oro. Men också detta var just vad nazisterna gjorde. Till sist ligger det något stötande i tanken på att människor som vill avsluta sina liv inte ska tas på allvar. Det är ofta allvarligare att mot någon människas vilja döda henne, än att vägra henne rätten att dö, då det är vad hon begär, men i båda fallen finns en anknytning till nazistiskt tankegods: Det kommer an på läkarna och samhället, inte den enskilde individen själv, att besluta om hennes liv är värt att leva."