Alerta Bokförlaget

I Norrland går fisken på torra land!

Blogginlägg   •   Aug 05, 2012 09:38 CEST

Den förste Ekilstunakolonisten 1922 i Mötingselberg utanför Vilhelmina berättar:

”Pettersson hette jägmästaren som stakade ut kolonaten, som kom att ligga efter varandra på en sträcka av sex kilometer. Det blev alltså en ganska lång by. Vi var tre kamrater som hjälpte jägmäs­taren med stakningen. Bland annat skulle vi mäta över en ganska sank myr. Den som gick med mätsnöret måste gå rakt fram. Mannen var ganska tung och sjönk ned ända till axlarna på ett sankt ställe. Vi skrattade men han blev sint och sa till jägmästaren: - Kallar ni detta för kolonisering?

Denne kamrat ledsnade först. På hösten for han tillbaka till Eskilstuna.

Från den första våren vi var häruppe erinrar jag mig en verkligt trevlig händelse. Då vi bar våra varor gick vi som nämnts på slanor, bl. a. var de lagda över ett dike. Vattnet i diket hade nästan torkat ut. Det var mest dy. Då fick vi se något som rörde sig i dyn. Det visade sig vara hundratals fina abborrar. Det var bara att plocka upp dem med händerna. Vi plockade hattarna fulla och fyllde bussaronerna med fisk genom att knyta till ärmarna. På så sätt fick vi över femtio kilo fisk. Vi skrattade och sa: — Det är väl ingen sak att klara sig i Norrland, där fisken går på torra land! Det blev en välkommen omväxling i kosthållet.

Senare fick vi en förklaring på detta fenomen. Domänverket hade dikat ut en tjärn på hösten. På våren, vid snösmältningen, blev det mycket vatten, varför fisken gick ut i diket. När det sedan blev grundare stannade fisken kvar. Det var förklaringen till myste­riet.

Annars var det mycket fisk i Vojmån vid denna tid. Men det var bara denna gång vi fångade fisken på torra land."

Utdrag ur dokumentärromanen "Kolonisterna på hjortronmyrarna", en pendang till "Maria Magdalena Mathsdotter - Kungen, samekvinnan och den franske pastorn".

Recensioner se: http://home.swipnet.se/Alerta