Ledarskapscentrum

Jobbcoaching skapar sysselsättning… åt jobbcoacher

Blogginlägg   •   Dec 07, 2012 21:48 CET

I onsdags publicerade Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) en färsk utvärdering av de 2,6 miljarder som satsats på jobbcoaching för arbetslösa mellan 2009-2011. Resultaten är oroväckande då den genomsnittliga tiden för arbetslöshet endast har förändrats marginellt till följd av coaching; från 299 till 292 dagar. Satsningen på jobbcoaching har egentligen bara ökat sysselsättningsgraden för själva coacherna.


Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) är ett forskningsinstitut som lyder under Arbetsmarknadsdepartementet. IFAU har som uppdrag att genomföra vetenskapliga utvärderingar av arbetsmarknadspolitiska insatser. På uppdrag av regeringen har IFAU utvärderat satsningen på jobbcoaching. Utvärderingen visar tydligt att effekterna av jobbcoaching är mycket små. Låt oss lista några av utvärderingens centrala slutsatser.

1) Arbetssökande som fått jobbcoaching upplever sig få mer hjälp och är nöjdare än de som inte fått coaching.

2) Jobbcoachingen har haft mycket små effekter på faktiskt sysselsättningsgrad och effekten har successivt minskat sedan 2009.

3) I genomsnitt har jobbcoaching resulterat i att tiden iarbetslösheten förkortats från 299 dagar till 292 dagar; en förkortning med ungefär 2%.

4) Effekten av jobbcoaching var störst 2009 då arbetslöshetstiden i genomsnitt minskade med 14 dagar. 2011 minskade den med 2 dagar.

5) Andelen som genom coaching återgått till arbete av mer långvarig karaktär är inte högre bland arbetssökande som genomgått coaching än bland de som inte gjort det.

6) Jobbcoaching tycks i huvudsak ha bidragit till övergång från arbetslöshet till temporärt arbete och det är detta som skiljer coachade från icke-coachade arbetssökande.

Ovan redovisas utvärderingens generella slutsatser. Tittar man inom den stora grupp som genomgått jobbcoaching ser man att vissa grupper tycks gynnas mer. Kvinnor och högskoleutbildade tycks dra mest nytta av jobbcoaching tillsammans med utomnordiskt födda och arbetssökande med kort arbetslöshetstid. Motiverar detta fortsatt jobbcoaching? Nja, det beror nog på hur man ser det. Effekterna av jobbcoaching är enligt rapporten mycket små även för dessa grupper. För kvinnor leder jobbcoaching exempelvis till en förkortning av tiden i arbetslöshet med i genomsnitt 17 dagar under ett år.

Givet dessa resultat, som ligger väl i linje med tidigare utvärderingar, kan man fundera på vad man bör välja att göra nu. Skall jobbcoaching fortsätta som en statligt finansierad verksamhet? Lyckligtvis tycks finansieringen av jobbcoaching strypas. Åtminstone till nästa upphandling. Debatten om jobbcoachernas vara eller icke-vara lär dock fortsätta. Ett argument som ofta lyfts fram av coachingns förespråkare är att vetenskapliga utvärderingar visar att de som genomgått jobbcoaching är nöjdare och känner sig mer hjälpta än arbetssökande som inte genomgått jobbcoaching. Detta framgår också av IFAU-rapporten och är såklart glädjande. Men vilket pris är rimligt att betala för denna nöjdhet om insatserna inte ger önskade resultat? Och varför i så fall begränsa coaching till arbetssökande? Vem som helst som får möjlighet till regelbundna coachmöten, arbetssökande som arbetande, kommer sannolikt uppleva någon form av behållning av det hela men det är knappast vad det syftar till. Att motivera skattefinansierad jobbcoaching med att arbetssökande blir nöjdaskulle ju också motivera andra resultatlösa insatser. Meditation, danssessioner eller varför inte kristallterapi? Eller vänta nu, ingick sådana aktiviteter kanske redan i det där som kallas jobbcoaching?