Institutet för Privatekonomi, Swedbank

Kasta ut barnet med badvattnet?

Blogginlägg   •   Jun 12, 2013 15:03 CEST


Utredningen om premiepensionens effekter kom ju i förra veckan och har rönt en del kritik. Igår hade också Folkpartiet en paneldebatt kring premiepensionen. Även där gick åsikterna klart isär om systemets funktion och vad som borde göras.

Utredningen tar upp tre problemområden: Olikheter i utfall, svår valsituation och onödiga kostnader.

Det stora utbudet av fonder och individens icke fullt rationella beteende när hon/han ska välja gör det lätt att välja fel. Forskningen visar att vi gärna tar en lätt väg till beslut framför att lägga tid och kraft på att verkligen ta reda på fakta och konsekvenser. Hur information presenteras påverkar i hög grad valresultatet.

Två alternativa lösningar presenteras, men bara avseende valmöjligheten:

Alternativ 1 Dagens fondtorg, men med förslag till olika åtgärder som bekräftelseval, individuell avgift för flytt och att ickevalsalternativet görs mer synligt.
Alternativ 2 Begränsa antalet valbara fonder till högst 10 på ett helt nytt fondtorg.

Utredaren poängterar risken med att svaga grupper i större utsträckning gör investeringsmisstag, något forskningen visar. I samband med första placeringsvalet år 2000 var det många som placerade utifrån IT-uppgången på börsen, vilket gav mindre lyckade val och har man därefter inte bytt fond är det förmodligen inte den bästa strategin. Här visar genomgången av premiepensionssparare att beteendet att välja en gång men sedan inte göra flerval senare är ett mer vanligt beteende bland höginkomsttagare. En grupp som inte brukar anses tillhöra de  svaga grupperna. De högutbildades räddning verkar vara den att de har gjort en större riskspridning.

Flera debattörer menade att systemet visst har fyllt sitt syfte, att många har valt placering, att de ser långsiktigt på sitt val och att resultatet blivit bra.

Utredningen diskuterar om effekter av hur aktiemarknaderna utvecklas jämfört med den för räntemarknaderna. Om aktiemarknaden utvecklas mycket bättre än vad vi sett de senaste åren kommer skillnaderna mellan individernas pensionskapital att bli mycket större. Om aktierna utvecklas som räntemarknaderna kommer spridningen att bli mindre. Om fler dessutom väljer en egen sparportfölj kommer även det att leda till större spridning.

Just om detta med framtida utveckling blev det stor diskussion. Flera menade att avkastning på aktiemarknaden aldrig kan bli större än produktionsvärdesförbättringen och löneökningen i samhället i det långa loppet. Från en fondförvaltare kom synpunkten att forskningen är mycket tydlig med att detta resonemang inte stämmer, att långsiktigt ger aktiemarknaden bättre avkastning än så.

Beroende på hur man ser på detta får det effekter på val av system. Ska vi ha fonderat pensionssystem eller inte? Ska uppräkningen av våra sparade pengar ske utifrån marknader eller som för inkomstpensionen idag, löneökningarna? Och om vi ska ha fondering, hur ska det då ske?

Synpunkter:
Om det faktum att passiva väljare riskerar att ha gjort ett dåligt val en gång och sedan inte bytt ska vara avgörande för att slopa ett brett val har man dragit en märklig slutsats. Det som behövs är en genomgång av hur mycket pengar det handlar om som de som gjorde de valen har i faktiskt kapital. Eller är det ointressant för dessa sparare helt enkelt? Anser de att ett byte knappt får någon effekt på månadsutbetalningen?

På min fråga kunde inte utredaren ge ett klart svar.

Risken finns nu att man bygger om ett system på väldigt löslig grund. Bättre är förslaget om att man ska kunna bekräfta tidigare gjorda val.

Informationen kan förbättras. Kan fondbolagen själva, via Pensionsmyndigheten göra utskick  till olika grupper?

Att bara ha några stora ”drakar” som förvaltar pensionskapitalet blir problematiskt redan inom ett decennium med så stor kapitalbas att ta hand om. Rörligheten på marknaden blir inte lätt.

Min egen önskan om förändring gäller möjligheten att ändra sina val. Att få lov att välja om både redan placerade pengar och framtida insättningar på samma sätt och samtidigt anser jag vara ett hinder för att göra omplaceringar. Låt det bli möjligt att ha fler fonder, exempelvis tio, och förenkla sättet att placera. Förändra gärna så det blir lättare att välja och kostnaderna hålls låga, men se upp så att vi inte kastar ut barnet med badvattnet!


Några fakta ur utredningen:

36% av alla anställda hade år 2007 en inkomst över taket för intjänande av allmän pension.

För kvinnor i åldern 65-69 år 2007 bestod pensionen till 70,3 procent av allmän pension, 20,3 procent av tjänstepension och 9,4 procent av privat pensionssparande.

Andel av pensionärerna som väljer traditionell försäkring av premiepension ligger på 17 procent. Men när man hade neutralt val (att fondförsäkring inte var förvalt) var det drygt 50 procent som valde trad.

År 2040 förväntas premiepensionskapitalet uppgå till 3 000 miljarder kronor (realt). Kapital avsatt för tjänstepensioner kommer att vara betydligt större, då avsättningarna är större.

29 procent har varit aktiva då de bytt fonder, varav sju procentenheter byter en eller flera gånger varje år. 20 procent har valt en gång, men sedan aldrig bytt. Det är mer vanligt utanför storstäderna att man är aktiv.

81 procent av alla premiepensionssparare med egen vald portfölj har fram till och med 2012 fått en bättre avkastning än vad uppräkningen av inkomstpensionen inneburit. Avkastningen för ickevalsalternativet har varit 28,8 procent mellan år 2000 och 2012, för egen vald portfölj 28,1 procent efter påförd rabatt.

Vid senaste årsskiftet hade 500 personer fått en negativ årsavkastning på cirka fem procent på samtliga inbetalda premier (ett värdetapp på 46 procent på de initialt inbetalda premierna) och drygt 1000 personer har en positiv avkastning på 15 procent (en värdeökning på 435 procent på de initialt betalda premierna).