Alerta Bokförlaget

Kolonistbyn i Mötingselberg utanför Vilhelmina tar form

Blogginlägg   •   Aug 08, 2012 09:51 CEST

Så blev kolonaten till slut färdigstakade. De var sexton till antalet med arealer från femton till trettio hektar. Jorden var av både bättre och sämre beskaffenhet. Kolonaten låg efter varandra i en lång rad.

Några kolonister hade oturen att bara få vitmossa och sten. Där gick ej att odla. Vi hade då konferens om hur vi skulle dela upp lotterna rättvist. Enda sättet var att dra lott om kolonaten. De som hade tur fick bra jord, andra värdelös. Tre kamrater for tillbaka efter den första vintern. (En hade som sagt redan lämnat oss på hösten.)

Nu fanns möjlighet att byta till sig bättre jord. Två av lotterna (nummer ett och två) blev aldrig bebyggda  -  och väl var det med tanke på terrängen.

Odlingsarbetet satte fart när var och en visste var han skulle bygga och bo. Vi hjälptes åt att bygga och delade upp oss i två lag med sex mannar i varje. Kolonisationsnämnden sände oss en spån­hyvel så nu blev det även fart på byggnationen. Optimismen för framtiden var stor.

Dessvärre började samtidigt svårigheterna. Vi fick bara ut peng­ar från byggnadsbidraget allteftersom byggnationerna fortskred. Det kunde man inte leva på. Vi måste söka annat arbete, och därmed försenades vi med byggandet.

Det tog fyra år innan husen var resta, och då hade många redan hunnit lämna Mötingselberg. En av orsakerna till detta var de låga dagsförtjänsterna på reviret. De som fick arbete på vägbygget mellan Vojmån och Mötingselberg fick bara en krona metern eller dagsförtjänst på högst fyra kronor. Det motsvarade inte vad den som tidigare stått vid en maskin var van vid.

Senare stakades många dikningar. Dessa arbeten gav bättre förtjänst. Där kunde dagsförtjänsten bli ända upp till tjugo kronor, om det var ett vant arbetslag.

Utdrag ur "Kolonisterna på hjortronmyarna", en pendang till dokumentärromanen om Maria Magdalena Mathsdotter av Lilian O. Montmar.

Recensioner se: http://home.swipnet.se/Alerta