Alerta Bokförlaget

Kolonisten Andersson åkte till Stockholm och tiggde mer pengar

Blogginlägg   •   Aug 31, 2012 11:21 CEST

Den 90-årige f.d.kolonisten i Mötingselberg Johan Ågren fortsätter sin berättelse om tillvaron de första åren på kolonaten i Mötingselberg fyra mil nordöst om Vilhelmina:

" När man sått den första timotejen, grässådden, som skulle ge foder åt kreaturen, satte gubbarna sig ner i skenet av en karbidlampa i Jonas Oskar Jonssons kök och räknade. Ett hundra femtio kronor skulle var och en lägga till en kooperativ handelsförening, det vill säga den summa som man fått sig beviljat som kreaturslån. Kopengarna sattes istället in i handelsföreningen. En man avsattes för att sköta affären på fritiden. Men hur skulle kassan räcka? En av kolonisterna, Eskil Andersson, åkte till Stockholm och tiggde ihop mer pengar för att köpa in varor för. Matvarorna fick sedan bäras från Vojmån och man var ofta sex-sju man för att bära hem lasterna. Den som var starkast fick ta mesen (ryggsäcken) och binda en femtio kilos säck mjöl på ryggen och bära den tretton kilometer långa vägen till Mötingselberg.

Snart ville kvinnorna ha kokspis, eftersom de inte vågade laga maten ute på grund av sommartorkan. Då beställdes tolv spisar från Näfverkvarns bruk och de anlände ganska snabbt till Vojmåns station och vägde tvåhundra kilo per styck. En hästhandlare i byn Siksjöhöjden hyrde ut en häst, men eftersom inga kontanter fanns, skrev man ut en växel på avbetalning. Efter tolv vändor och tolv dagar stod spisarna på plats i Mötingselberg. Spisarna var så tunga att vissa myrar inte bar mer än ett spislass åt gången.

 Men fy för den lede! Många kvinnor blev antagligen gruvligt besvikna av tillvaron, hade låtit sig förblindas av skönpratet om en vackrare och rikare tillvaro.

”Varför måste jag bo i en sådan otät lada? Är jag inte människa kanske? Mjölka, räfsa, skura, bära hinkar, aldrig räcka till!”. De frös och tjatade på sina karlar att de skulle sätta sig på tåget och åka hem igen. De hade glömt bort 1917 års hungerdemonstrationer, glömt bort hur det varit att inte kunna ge småbarnen mat, glömt bort hur det känts att inte ha ett arbete att sätta händerna och mat att sätta tänderna i."

Utdrag ur kapitel 11 ur "Kolonisterna på hjortronmyrarna", pendang till dokumentärromanen om "Maria Magdalena Mathsdotter - Kungen, samekvinnan och den franske pastorn".

Recensioner se hemsidan: http://home.swipnet.se/Alerta

Välkommen att köpa böckerna på Bokrondellen, Adlibris, Bokia, Bokus, CDON eller i din närmaste bokhandel.