Alerta Bokförlaget

Litteraturkritik anno 1930 Avsnitt 2

Blogginlägg   •   Feb 28, 2011 11:21 CET

Jag har i mitt researcharbete för min dokumentärroman om "Kolonisterna på hjortronmyrarna "gått igenom dagspressen mellan 1922 och 1935 och främst haft anledning att koncentrera mig på  samhällsdebatten om arbetslösheten och på vilket sätt staten under denna tid försökte lösa emigrationsfrågan för att ”bevara det svenska blodet svenskt”. I ett försöksprojekt erbjöd man bl.a. arbetslösa  industriarbetare från Eskilstunaområdet möjligheten  att dika ur blötmyar i väglöst land i Norrland för att de skulle skaffa sig och sina familjer mat på bordet och kläder på kroppen. Eftersom var femte svensk hade utvandrat mellan 1860 och 1920-talet gjorde Sveriges regering ett försök att på detta sätt hejda utvandrarströmmen.

Som en protest mot de sociala förhållandena i Sverige under tjugotalet framträdde en grupp autodidakta författare med proletär bakgrund under 30-talets demokratiseringsprocess. Drömmen var att de moderna maskinerna skulle överta det hårda arbetet. Man skulle inte längre behöva slita ut sina kroppar.

Vilhelm Mobergs far var soldattorpare,  Eyvind Johnsons far  stenarbetare, Josef Kjellgrens sjöman.  Jan Fridegård och Ivar Lo-Johansson växte upp i statarfamiljer. Moa Martinsons mamma arbetade på fabrik och Rudolf Värnlunds var tobaksarbeterska.

Eyvind Johnson och Vilhelm Mobergs böcker andas objektiv realism, medan det sociala engagemanget framträder tydligare hos Fridegård. Lo-Johanssons statarskildringar närmar sig kollektivromanen.

I början av 30-talet debatterades de nya idéerna dels i dagspressen och dels i de många nystartade tidskrifterna Fronten, Fönstret, Clarité och Folkrörelsetidskriften Folket i Bild, som innehöll följetonger, noveller, reportage och Rit-Olas serie Biffen och Bananen.  Förlaget gav också ut lågprisböcker som Folkböckerna och Världsbiblioteket.

Det skulle bli bättre tider för alla.  Medier som radio och film förväntades ge fattigfolket nya kulturupplevelser. På 1930-talet var tron på den nya tidsåldern stark och slagordet vid den stora Stockholmsutställningen lydde ”acceptera” eller med Artur Lundkvists ord:

Vi måste lära de nya melodierna

och plocka de nya orden ur rymden

med våra läppar.                                 

Den nya unga författargenerationen hade trätt fram i samlad trupp i tidskrifter och tidningsartiklar under en antiestetisk fana.

I Stockholms-Tidningen, på den tiden Sveriges största liberala morgontidning, hittar jag en artikel daterad söndagen den 3 maj 1931 med titeln ”Fram för esteticismen!” i vilken signaturen G- T i hatiska ordalag delar upp författarna i får och getter. Redaktionen försäkrar i en kommentar vid sidan om att artikelförfattaren själv är mycket ung och tillhör samma generation som de författare han hånar.

Skribenten G-T ställer frågan: ”Vart barkar det hän med den litterära svenska prosan och den svenska lyriken? Många ställer sig säkert frågan”, fortsätter han, ”om inte den svenska dikten sjuder av liv och lust, sprakar av nya idéer, är fylld till brädden av jäsande sav?”

Han konstaterar sedan att det inte finns någon ny svensk lyrik och att de svaga ansatser som finns inte förtjänar namnet. Han anser att det på 1930-talet inte kommit ut någon ny diktsamling som haft en verkligt haltfull ton, vars värde varit högre än det boklådspris den optimistiske bokförläggaren satt. ”Det finns faktiskt ingenting att läsa”, skriver han, och det lilla som finns gör honom beklämd. ”Aldrig förr har det skrivits så otympligt, klumpigt, tafatt och till form och innehåll så glanslöst och stillöst som då våra diktare står i kontakt med tiden”, klagar han.

Proletärförfattarna skrämde vettet ur borgerligheten. Man hade revolutionens 1917 i Ryssland i gott minne, var skräckslagen för att klasskampen skulle utmynna i ett socialistiskt samhälle, särskilt om man betraktade de protestdemonstrationer som ledde till dödsskjutningarna i Ådalen 11 dagar senare, den 14 maj 1931.

Fortsättning följer...

OBS: Den 3 mars 18.00-20.00 berättar jag mer om bakgrundsmaterialet till "Kolonisterna på hjortronmyrarna" på ABF i Eskilstuna (Anhöriga till "kolonisterna" kommer också att närvara) Väkommen!

Lilian O. Montmar