Lacinai Communication & Performance Development AB

Makten du har: att få folk att må som du

Blogginlägg   •   Feb 11, 2011 13:13 CET

Reagerar du på människor som är sura eller glada? Hur påverkar de dig?
Föreställ dig att du är i till exempel Stockholm en eftermiddag i december. Det är svinkallt. Vind och snöflingor viner och virvlar in under kragar och genom mössor. I och runt busskuren står frusna, sura människor och väntar med axlarna uppdragna till öronen. Den ordinarie bussen är inställd. Varje extra minut känns som en isande evighet. Till slut ser de en buss komma i snöyran. Några tittar menande på klockan när bussen kommer fram. De skakar på sina huvuden med rynkade ögonbryn. Dörrarna öppnar sig och de börjar kliva ombord.

”Hej på er. Kom in, kom in. Här är det varmt och skönt. Det finns platser kvar om du vill sitta damen.” Säger busschauffören med ett stort, äkta leende. De nya passagerarna blir tagna på sängen av det här mottagandet. De sätter sig där det finns plats och medpassagerarna ler mot dem och hälsar. Ännu konstigare. Sedan när har vi börjat hälsa på varandra i bussen?

” Titta där borta till vänster. Där har de startat mellandagsrean minsann. Jag vet att ni kan fynda för jag har pratat med ägaren.” hörs det i högtalaren. Någon undrar om chauffören verkligen har alla hästarna i stallet? De är inte säkra på vad det här betyder.

Men långsamt, långsamt börjar de frusna resenärerna att tina upp i samma takt som deras kläder. De ler ovant och några skrattar till när busschauffören basunerar ut något nytt, oväntat i högtalaren. De börjar prata med människorna runt omkring dem, och hälsar glatt på de nya passagerarna som ser lika förvånade ut som de själva just gjort.

Om vi kunde följa bussen och dess resenärer med någon slags infraröd, glädjekamera, skulle vi kunna se ett varmt, rött spår där bussen gått. Från den ser vi förgreningar allt eftersom människor kliver av och tar sig till sina hem. Och varje hem börjar skina i samma varma röda färg som bussen. Det bor glada människor där. Och allt detta för att en leende glad busschaufför valde att vara trevlig och snäll, trots det usla vintervädret.

Vi har en enorm makt, var och en av oss. En makt att få folk att må som vi vill. Le mot världen och den ler tillbaka mot dig, finns det ordspråk som säger. Samma busstur med en annan chaufför hade kanske skapat en isande blå ton i vår kamera, med många ansträngda relationer i varje hus och hem. Det alternativet låter mycket sämre i mina öron. Visst, vi har alla ett val att behålla vårt goda humör oavsett hur andra är. Men vi vet alla att det kan vara svårt ibland. Men om vi ändå försöker… Vinsten är ju så stor.

Många av oss vill göra gott. Jag själv har en enkel mission i samma tema. Om jag kan övertyga dig och alla andra jag träffar att plocka bort blott en enda onödig slide nästa gång du presenterar, ja då kommer din publik att bli en aning gladare, och världen en lite bättre plats att leva på. Ja vem vet? De som lyssnat på dig kanske tar med sig en varm röd färg hela vägen hem till sina familjer, som i sin tur tar med sig den till grannar och kompisar. Som grenar från ett träd. Ditt träd.

Allt gott från Antoni Lacinai

PS – Den här historien är inspirerad av min vän James som berättade en variant. En annan verklig historia får ni om ni lyssnar på Jan Gunnarsson när han pratar om värdskap.