Ledarskapscentrum

Meta-analys om att hålla sig undan från arbetet!

Blogginlägg   •   Dec 20, 2011 07:30 CET

En självklar förutsättning för att individer på en arbetsplats ska kunna prestera är att de överhuvudtaget är där. Konsekvensen av frånvaro på nedersta raden i termer av minskad produktion, behov av/kostnad för vikarier, ökad belastning på ordinarie personal, rekrytering, etc. är i sig ett skäl gott nog för att se över vad som håller medarbetarna borta från arbetet och vad som får dem att sluta. 

I en kommande meta-analys* i den vetenskapliga tidsskriften Journal of Organizational Behavior (Berry, Lelchook & Clark, 2011) listas tre huvudkategorier av arbetsrelaterad frånvaro med syftet att studera i vilken utsträckning dessa former av frånvaro är relaterade till varandra. Det vill säga, om man tenderar att vara frånvarande på ett av de tre sätten, är man då också mer benägen att uppvisa andra former av frånvaro. De tre frånvarokategorierna (som var och en är högst relevanta ur ett arbetsgivarperspektiv) är:

  • Sen ankomst (kort frånvaro)
  • Utebliven närvaro hela eller delar av arbetsdagar (mellanlång frånvaro)
  • Säga upp sig och därmed sluta på jobbet (total frånvaro)

Det skulle kunna tyckas som att den som regelbundet kommer sent också är den som i högre utsträckning, av olika anledningar, är borta från arbetet hela dagar. Det är heller ingen orimlig tanke att tänka att de som ofta kommer för sent eller är frånvarande hela arbetsdagar i större utsträckning tenderar att sluta på jobbet än de som passar tider och är där. Givet att dessa antaganden stämmer så skulle man kunna isolera och studera frånvaroproblematiken till ett begränsat antal allmänt "frånvarobenägna" individer och se vilka bakomliggande faktorer som håller dessa borta från jobbet.

Dessa hypoteser testades i meta-analysen och resultatet var, något förvånande, att de tre formerna av frånvaro endast var svagt relaterade till varandra. Kortfattat så förklarar sen ankomst endast ca 4 % av variansen i frekvensen av sammanhängande frånvaro och är helt orelaterat till tendensen att sluta för gott. Likaså så är sammanhängande frånvaro endast svagt (drygt 4 % förklarad varians) relaterad till om man slutar på jobbet. 

Sammanfattningsvis så tycks det med andra ord som att lösningen på hur man ska minska frånvaron kan se olika ut beroende på om det rör sig om sen ankomst, sammanhängande frånvaro eller avslutad tjänst. En vild gissning är att sen ankomst i större utsträckning har att göra med vanemönster, personlighet och attityder hos den sena individen, medan längre former av frånvaro har mer att göra med den sociala situationen på arbetsplatsen.

*Ett meta-analytiskt förfarande innebär att man studerar ett flertal individuella studier för att, så att säga, extrahera ett allmänt resultatmönster mer robust mot felkällor i enstaka studier.

Stefan Söderfjäll

Referens:

Berry, C. M., Lelchook, A. M., och Clark, M. A. (2011). A meta-analysis of the interrelationships between employee lateness, absenteeism, and turnover: Implications for models of withdrawal behavior. Journal of Organizational Behavior, doi: 10.1002/job.778.