Ledarskapscentrum

När vår mun säger ja och vår kropp skriker NEJ!

Blogginlägg   •   Maj 30, 2012 15:01 CEST

Har du någon gång hamnat i en situation där du håller inne med vad du egentligen tycker, där du tycker en sak men säger en annan, där du säger ja fast du egentligen tycker nej, eller där du går med på att utföra en uppgift fast du egentligen skulle vilja göra någonting annat? Ifall du svarar ja på detta så hälsar jag dig hjärtligt välkommen till människosläktet. Detta är något som de flesta av oss upplever mer eller mindre regelbundet och inte sällan så är det förenat med att vi på något annat sätt försöker förmedla våra egentliga avsikter och attityder, exempelvis genom att göra passivt motstånd, sura eller prata bakom ryggen. Att vi har ett behov av att kunna knyta band till andra människor är inte speciellt konstigt, men det kan tyckas märkligt att vi utrustats med en så pass robust uppfattning om hur vi åstadkommer detta. Det vill säga genom att hålla med, inte säga nej, inte stå upp för våra åsikter, försök till telepati och genom att prata med någon annan än den som det berör. Varför är det på detta viset? Det kan man endast spekulera i, men någonstans på vägen från att vara barn till vuxen så tycks det som att vi blir alltmer aktsamma med att ge uttryck för våra känslor och tankar. Kanhända kan det vara så att det lilla barnets sätt att ge uttryck för sina behov inte är det allra bästa. Det skulle knappast fungera om vi som vuxna, när vi inte får köpa glasspinnen i affären, lägger oss ner på golvet, sparkar, gråter och skriker, men från detta extrema uttryckssätt till att ägna sig åt tankeläsning och tankeöverföring så borde vi i vår sociala uppfostran ha hamnat någonstans mittemellan, där vi utan rädsla för att bli utstött kunde säga till en ledare, partner, kompis, arbetskamrat eller annat, att man är arg, irriterad, frustrerad eller känner andra negativa känslor som en konsekvens av dennes beteende.

Naturligtvis så är det inte så att vi går runt och tankeläser för jämnan, utan självklart så klarar vi av att kommunicera, och i de flesta fall tillfredsställande bra. Men ändå så hamnar vi då och då i situationer med personer där vi håller igen med vad vi tänker och känner. Om detta sker ofta, så ofta att man själv och kanske även andra, upplever det som ett problem så kan man ställa sig själv frågan om vad det är som hindrar en. Om man nu är medveten om vad man tycker är rätt och fel i en situation men inte står upp för detta på grund av att man försöker tillgodose behovet om en god relation till en annan individ så måste ju detta ha sin grund i att man någon gång under livets gång har lärt sig att det får negativa konsekvenser i relationer om man står upp för sin åsikt. Ifall man då har anammat strategin att hålla igen med sina åsikter och märkt att detta fungerat bra, åtminstone så bra så att man inte hamnat i några jobbiga konflikter, så finns risken att man skapat en sanning, eller ett grundläggande antagande om att andra människor drar sig undan ifall man säger vad man egentligen tycker och tänker. Har man levt enligt denna sanning under en stor del av sitt liv utan att testa den så blir det naturligtvis svårt att börja följa någon annan sanning helt plötsligt.

Grundläggande antaganden, eller scheman som de också brukar kallas (se exempelvis Fiske & Taylor, 1991) är mentala kunskapsstrukturer som en individ har om sig själv, om andra människor, om sociala situationer och om lämpliga beteenden i dylika situationer. Dessa scheman formas som en följd av upprepade beteenden som visar sig vara funktionella för att hantera de situationer individen befinner sig i. Schein (2004) talar om grundläggande antaganden som de automatiserade tanke- och beteendemönster som individer lär in då de försöker att anpassa sig till rådande situation. Beteenden som är funktionella (som tillgodoser grundläggande behov) tenderar att återupprepas tills de blir automatiserade och förankrade i vår verklighetsuppfattning så att vi sedermera tar dem för givet som sanningar lika givna som att tisdagen följer på måndagen. Ifall man i tidig ålder utvecklat ett grundläggande antagande om att man slipper konflikter och obehag genom att inte säga emot och stå för sina åsikter så kan detta komma att stå i konflikt med ens värdering om att man tycker att ärlighet och rakhet är något eftersträvansvärt. Ett annat exempel är ifall man säger att man värdesätter ansvarstagande men samtidigt går runt med antagandet om att människor är opålitliga och lata av naturen. Konsekvensen kan då bli att man försöker att styra och kontrollera människor med piska och morot i stället för att låta dem själva ta sitt ansvar.

En viktig källa till kännedom om grundläggande antaganden är att uppmärksamma de situationer då det uppstår ett glapp mellan det man säger sig stå för och ens faktiska beteende (Schein, 2004). I dessa situationer finns det ibland ett djupt rotat antagande som styr ens faktiska beteende. Dilemmat är att detta glapp inte alltid är så lätt att uppmärksamma på egen hand eftersom vi inte alltid är medveten om det och sannolikt inte alltid vill vara medveten om det. Det är därför viktigt med feedback av andra för att medvetandegöra vilka signaler man skickar ut och hur ens beteende uppfattas.

Stefan Söderfjäll, Fil. Dr (utdraget ur boken "Ledarskapets 5 utmaningar")