Alerta Bokförlaget

Ny recension av "För inte så länge sedan" i Oknytt 1-2 2015 av Carina Strömberg

Blogginlägg   •   Apr 04, 2015 15:41 CEST

Lilian O. Montmar, För inte så länge sedan. Bokförlaget Alerta , Tumba 2014.

Lilian O. Montmar har kommit till den tredje delen i det hon kallar sitt Norrlandsprojekt. I dokumentärromanens form berättar författaren om personer och företeelser som hon på olika sätt kommit i kontakt med och som utspelar sig i den norrländska miljön.

Den första delen, Kolonisterna på hjortronmyrarna, recenserades i Oknytt nr 3-4 2010. Den handlar om de svåra förhållandena för de familjer från södra Sverige som försökte sig på liv e t som kolonister i 1920-talets Mötingselberg utanförVilhelmina. Den andradelen tar upp historien om samekvinnan från södra Lappland som gick till kungen i Stockholmför att få honom att ordna så att samebarnen fick skolundervisning.

Boken Maria Magdalena Mathsdotter. Kungen,samekvinnan och den franske pastorn kom ut 2012 och recenserades här i Oknytt nr 1-2 2013.

När Montmar nu kommit till den tredje delen är det kvinnornas liv "för inte så länge sedan " som är bokens budskap. De inledande kapitlen handlar på ett övergripande historiskt plan om ett samhälle utan preventivmedel men med fördömande ögon på de kvinnor som blev gravida utan att vara gifta och de barn som föddes utanför för äktenskapet. Giftermål var dock inte alltid en räddning.. Täta och återkommande barnafödslar och död i barnsäng drabbade många. Skilsmässor var av sociala och ekonomiska skäl heller ingen utvägar ur förnedrande sexuella förhållanden. Boken behandlar i de fem första kapitlen kvinnoöden och fenomen som till stor del är kända för en större publik. Rallarkockan Svarta Björnmärkliga livsöde har skildrats i många sammanhang; den första boken kom ut redan 1914 (Ernst Didring, Malm. Skildringar nordanfrån 1 Männen som gjorde det). Svarta Björn har gett upphov till legender och berättelser, till teaterföreställningar och musikstycken. Svarta Björn fanns i rallarnas drömmar och står som symbol för de kvinnor som tillsammans med fem - sex tusen män arbetade längs Riksgränsbanan. Det är dock inte den romantiska bilden som skildras i Montmars bok, utan den mansdominerade vardagen och det hårda slitet för kvinnorna i den kärva naturen.

Tre kapitel handlar om Elise Ottesen Jensen, om hennes barndom i Norge och hennes livsgärning för att sprida kunskap om barnbegränsning. Elises syster Magnhild blev tidigt gravid och förskjuten av familjen, vilket ledde till att hon som 32-åring tog sitt liv. Elises mor hade på tio år fött sex barn som alla avlidit i späd ålder. Det är inte svårt att förstå Elises engagemang för sexualupplysning, och hon skaffades sig också verkningsfulla verktyg i sitt yrke som journalist och folkbildare. Elise kom att viga sitt liv åt arbetet. Hon reste, skrev, höll föredrag, agiterade för födelsekontroll och startade RFSU.

Efter de inledande kapitlens historiska inramning följer två berättelser om kvinnoöden till vilka Montmar har personliga kopplingar. "Lydias Bok" handlar om hennes egen mormor som på tidigt 1900-tal tillsammans med maken Albin hade försökt börja ett liv på. andra sidan Atlanten, i Amerika. Trots att de fick det ekonomiskt bra i det nya landet blev Lydias hemlängtan så stark att de återvände. Deras första hem efter återkomsten blev hos Albins föräldrar på Gotland, men tiden i Amerika hade satt sin prägel på deras sätt att vara och se på världen, och tillvaron där blev snart för trång. Lydias barndomsmiljö i Sundsvallstrakten lockade, och Albin fick anställning som förare av det elektriska tåget som fraktade sågade varor på Sunds Ångsåg i Medelpad. Sågverkssamhällets miljö blev deras fortsatta liv. Så småningom fick de möjlighet att skaffa ett eget hem på Alnön och efter ett slitsamt liv med många barnafödslar slutadeLydias liv 1949.

"Esters bok" handlar om författarens svärmors mor. Hon var uppvuxen i trakten kring Örnsköldsvik i en linodlande familj och fick tidigt delta i arbetet på gården. Hon mötte stenhuggaren Per Albin Andersson, och de gifte i Arnäs kyrka 1903. De kände båda att de ville något mer med sina liv, och de började se sig om efter ett jordbruk att satsa på. De De köpte först en gärd i Östergötland, men efter att den brandhärjats blev det flytt till Västergötland, och efter ytterligare några år köpte de en ännu större gård i Västmanland. Efter första världskriget kom emellertid helt andra tider, och en dag kunde de inte behålla gården längre. Livsvillkoren ändrades helt, och paret gick från att vara självägande böndertill en tillvaro som anställda på bondgårdar. Efter några svåra å r blev familjen en av de Eskilstunafamiljer som antog erbjudandet om att bli kolonister på hjortronmyrarna i södra Lappland 1924. Per Albin gav inte heller nu upp hoppet om en bättre tillvaro och gav sig iväg med några andra till Brasilien, men kom efter två år tillbaka till familjen. Deras och de övriga bybornas fortsatta liv i Mötingselberg är utförligt skildrat i Montmars första bok och också dokumenterat genom Sune Jonssons fotografier och Laila Eliassons och fotografen Karl-Einar Löfqvists resa i Jonssons fotspår (Efter den stora Flyttningen, 2009).

De följande kapitlen handlar om Ruth, Susanna, Lisa och Astrid. Författaren har inga personliga kopplingar till dessa kvinnor men har fängslats av deras liv och sökt i arkiven för att kunna dokumentera vad de har varit med om. Ruth är tjänsteflickan som blir gravid efter samvaro med en man hon stod i beroendeställning till och som när barnet fötts lämnar det i en korg på kyrktrappan i Skön. Hon kommer i kontakt med tvätterskan Augusta som hyr ut  tvättredskap och får på så sätmöjlighet att försörja sig. Efter många år och olika turer får hon återförenas med sin bortlämnade dotter och får även en egen familj och en hygglig man som make.

"Susannas Bok" bygger på dagböcker skrivna av dalkullan och sedermera folkskolläraren Susanna. Kapitlet innehåller en intressant skildring av de dalkullor som varje år vandradetill huvudstaden för säsongsarbeten. Så småningom får Susanna möjligheter att studera, först på Brunnsviks folkhögskola och därefter vid seminariet i Umeå. Hon engagerar sig i föreningar som arbetar för kvinnors rättigheter och får stimulans av en sommarkurs på Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad. Hon viger sitt liv åt sin lärargärning och förblir ogift hela livet.

I "Lisa och Astrids Bok" skildras livet för två systrar som växer upp på en bondgård med fårskötsel och ulltillverkning, där de som andra barn tidigt får arbeta i familjeföretaget. Familjen satsar på att ge Astrid utbildning; hon får gå på folkhögskola i Sundsvall med sikte på att gå vidare till sjuksköterskeutbildning i Umeå. Lisa får senare också möjlighet att påbörja studier; hennes mål är att bli folkskollärarinna . Under andra världskriget måste de göra uppehåll i sina studier och delta i olika frivilliga insatser, men båda fullföljer sina utbildningar . Båda gifter sig och får två barn vardera. När vi kommit till 1950-talet har tiden medfört en annan syn på barnafödande och barnbegränsning.

Boken avlutas med ett drygt 50-sidigt kapitel, "Fakta om Sverige i tiden" , som behandlar tiden från förra sekelskiftet och framåt. Kapitlet innehåller underrubriker som "Om seder och moral i pressen", "RFSU:s rådgivningskorrespondens " , "Kvinnlig rösträtt " , "Sexualkunskap i skolans läroplan " m.m. Förutom citat och dokument reflekterar Montmar över hur tidsandan präglar människornas villkor och möjligheter att leva sina liv. En förteckningöver viktiga årtal i kvinnohistorienkompletterar faktauppgifterna och boken innehåller även en utförlig källförteckning, där dock de otryckta källorna saknas.

Det inledande och det avslutande kapitlet ger en inramningtill de kvinnoöden som Montmar vill berätta om. Bokens styrka ligger i skildringarnaom kvinnorna och deras liv, som för alltid kommer att vara dokumenterade . Det är också där Montmars förmåga att gestalta och levandegöra kommer till sin rätt. Boken ger på ett lättillgängligt sätt en inblick i kvinnors villkor och kan bli en inkörsport till en större medvetenhet och intresse att forska vidare i ämnet.

Carina Strömberg