Alerta Bokförlaget

Om sommaren, om hösten, bittida, sent

Blogginlägg   •   Jul 13, 2012 22:28 CEST

År 1981 gav Bo Johansson i samarbete med Sune Jonsson ut diktsamlingen

Om sommaren, om hösten, bittida, sent”

 Sune Jonsson skrev i förordet:

”Naturängen var i gammal tid basen för inlandsbons kreaturshållning. För att skaffa djuren foder var han hänvisad till att skörda starrmyrar och gräsbärande raningar längs bäckar, åar och älvar. I Västerbottens inland ”lappmarken” hävdades naturängarna långt in på 1930- och 40-talen, på sina ställen ännu senare. De representerar en mycket gammal utmarkskultur.

Myrodlingarna däremot var försök i sen tid att utöka byarnas areal av inägojord. Förutsättningen för detta mycket energiska nyodlingsarbete var bl.a. den industriella framställningen av handelsgödsel, som blev möjlig i slutet av 1800-talet, Mobiliseringen av jordreserverna innebar att 600 000 hektar myrjordar uppodlades i Sverige på kort tid. I Västerbotens inland, där vid sekelskiftet endast 1/40 av den förment dugliga odlingsmarken låg under plog, var gryningsljuset över en hägrande jordbesuttenhet särskilt starkt.”

 Därtill skrev Bo Johansson dikten P.J.R. (1908):

 "Alla karlarna kvinnofolka och barna

gick ifrån mitt i brådadste potatissättningen

och for och ställde sej utanför bron

på byåldermansgården

högtidliga och ängsliga

som inför ett husförhör

Den berömde jordbruksforskaren

och hyllade folkbildningsmannen

var kommen på besök i byn

 Han kom och ställde sig bredbent därpå bron

och höll en ändlös konstgödselpredikan

om superfosfat och kaligödning

med mer än fördubblade skördar

”till exempel av stormogulhafre”

och med vinster ända upp till

etthundrasjuttiotvå och femti per hektar

 Ju längre han prata

ju rödare vart han oppi öga

och han hördes över hela byn:

”Under mina resor i detta Norrland

har jag sett baksidorna

av den svenska mark- och skogshushållningen

så nedstämmande som om man hade fått se

baksida av själva livet!

När de frostbärande stora myrkomplexen

blivit utdikade och förvandlade

till gräsbärande marker

med ett förbättrat klimat

då kommer denna socken förvisso

att på alla sätt te sej

ofantligt mycket rikare och vackrare

än vad den gör idag”

 Så fick den stöppelbente byåldermannen

ta en stor hög med böcker

om ”Konstgödselmedlen och deras användning”

och en del smärre småskrifter

och följa med jordbruksprofeten

då han steg ned på gårdstunet

bland karlarna kvinnofolka och barna

som stod där alldeles kraftlösa

efter jordstormen

Innan han lämna över en bok

slog han den först hårdhänt

i huvet på varje mottagare

och upprepade gång på gång:

 ”Kom ihåg att det är moralen

det kommer an på

och inte politiken

Den som till äventyrs tror

att politiken kan förändra människan

till något bättre

han låter sej omtöcknas

Nej – det är den kunskapsförädlade människan

som förädlar och förmerar

också markens skördar -

och minns att arbetet med jorden i sin tur

utvecklar och fullkomnar personligheten!”

Och så gav han dem till sist orden

som gjort honom berömd över hela landet:

”Småbruk! Oändligt dyra ord!

Du famnar allt!”

Bo Johansson