Risetrade

Race Driver: GRID - RecensionRace Driver: Grid - Xbox 360, PS3, PC / Testad Version: Xbox 360

Blogginlägg   •   Sep 29, 2010 19:39 CEST


Jag är ingen racingspelsfantast. Tvärtom – långt ifrån. Det ska sägas med en gång. Med undantag från Burnout 3: Takedown (där vansinnesracing stod i centrum) är jag inget fan alls av genren. Perfekta kurvtagningar, fina bredsladdar eller trimmade vrålåk har aldrig känts särskilt underhållande, men det är såklart roligt att bli motbevisad. För Race Driver: GRID är ett explosivt racingspel, som lyckas med konststycket att tillfredsställa både inbitna racingfantaster som suktar efter ett semi-realistisk körupplevelse, såväl som den skara som hellre uppskattar lite mer explosiva inslag på körbanan. Jag hör till den sistnämnda gruppen, och har blivit rejält positivt överraskad av GRID, som är precis så lättillgängligt att man uppskatta det, oavsett favoritgenre.

När man kastas in i livet som racingförare vill man först krocka. Helst in i en vägg, eller i en av motståndarna. Man vill även utnyttja alla genvägar man kan finna, vilket oftast bara är senvägar i grus eller tjockt gräs. Man sladdar och hamnar efter, förbannar sig själv och sina fingrar, och slänger ut obefogade glåpord mest hela tiden. Men det här är förstås bara i början. Den första timmen. Efter att man har lärt sig hur fordonen reagerar och lärt sig att frontalattacker mot snäva kurvor aldrig lönar sig, hittar man spelglädjen rätt snabbt. Bilfysiken blir med tiden allt roligare och lättare att hantera, och just körkänslan hamnar alldeles perfekt avvägd mellan realistisk och något mer arkadaktig, vilket gör den lätt att uppskatta.

Den mest ambitiösa delen i GRID är karriärläget, där du kämpar dig uppåt, trappsteg för trappsteg, mot att bli världens bästa racingförare. Du startar med lagom utmanande tävlingar, men för ju högre upp du klättrar, desto mer utmanande blir det (av förståeliga skäl). Från extrema Demolition Derby’s i USA, till 24-timmars Le Mans-lopp i Europa, och vidare till drift-event i Japan – variationen är en viktig ingrediens i GRID, och något som Codemasters lyckats mycket väl med. Svårighetsgraden i GRID är högt satt, och personligen tycker jag att den är något för hög, även på den lägsta graden. Visst ska Codemasters ha kudos för att de vågar utveckla utmanande spel i ett samhälle där utmanande spel tillhör en allt mindre (utdöende) grupp.

Det är dock i det väldigt välgjorda och tekniskt snudd på felfria multiplyerläget som du kommer att spendera mestadels av din tid. Alla racingtyper som existerar i karriärläget återfinns här, tillsammans med alla bilmodeller och banor. Att piska sig igenom ett Demolition Derby tillsammans med elva andra spelare är en makalöst rolig upplevelse som definitivt ger mersmak, tack vare det beroendeframkallade rankingsystemet, som belönar spelaren med poäng, beroende på hur bra (eller dåligt) det har gått under loppens gång. Att köra i mål som etta ger givetvis fler poäng än om man hamnar på en tionde plats, och det hela känns mycket välbalanserat och väldigt, väldigt roligt.

Rent grafiskt befinner sig GRID redan på första plats bland racingspel, och Codemasters har utan tvekan satsat en hel del energi på det grafiska. Bilmodellerna är oerhört detaljerade, alla detaljer i omgivningarna är häpnadsväckande många och skademodellen och framförallt förstörelsen av bilarna i realtid, är fantastiskt läckert att bevittna, såväl som ruskigt underhållande. Den bästa delen i det grafiska är dock (tillsammans med förstörelsen) ljussättningen, som imponerar på en helt egen nivå. Tillkommer gör dessutom den silkeslena skärmuppdateringen och de korta laddningstiderna.

Att Codemasters har lyckats nå ut till en större, bredare skara, medan de samtidigt har behållit de äkta ”Jag-Vill-Ha-Realistisk-Racing-Alltid”-fansen, är om något ett kvitto på att Codemasters verkligen har lyckats med sitt verk. För Race Driver: Grid är ett mästerligt racingspel, på så många sätt. Grafiken briljerar, bilfysiken är en välavvägd superskön blandning mellan realism och arkadfysik, det ambitiösa karriärläget bara växer och växer ju längre du klättrar, förlåt, kör uppför den höga stegen, och multiplayerläget fortsätter att underhålla i veckor. Så… är du fortfarande osäker på om GRID är rätt val för dig? Fortfarande lite kluven? Ta det första steget, och inhandla det. Efter en timme är du inte kluven längre. Inte ens lite. Det enda du vill göra är att vinna. Eller ja – något åt det hållet åtminstone…

8/10