Alerta Bokförlaget

REDAN DE GAMLA GREKERNA KALLADE FRÄMLINGARNA FÖR BARBARER, MEN ERBJÖD DEM ÄNDÅ SIN GÄSTFRIHET

Blogginlägg   •   Okt 23, 2010 18:35 CEST

Ända sedan den turkiska belägringen till dagens kulturella konflikter har Mellaneuropa varit fyllt av rivaliserande nationaliteter. I flera före detta mångkulturella centra, darrar folk vid tanken på att behöva dela med sig av sina ändå förhållandevis stora tillgångar eller att behöva tolerera någon annan kulturell eller religiös inställning. ”Man kan ju bli som de!” Toleransen mot det som är annorlunda är ofta en måttstock på hur frisinnat ett samhälle är. I länder där personer med annorlunda beteende, uppfattningar eller synsätt trakasseras är avståndet inte långt till att bestraffa eller förfölja även andra grupper. Det börjar med hets mot en redan svag och utsatt människa och fortsätter med hets mot hela folkgrupper.

 Rent geografiskt kan avståndet mellan liv och död vara nära. Du går över gränsen och hamnar i en värld med helt annorlunda koder. Det beteende som accepteras i Tel Aviv, blir man hängd för i Teheran. I Iran stenar statens företrädare kvinnor som beskylls för att ha varit otrogna mot sina män.  Protesterar världssamfundet, hänger man dem istället. Det är hugget som stucket. Homosexuella män stenar man inte, hängning är kanske värdigare ändå. Alla länder bevakar sina geografiska och kulturella gränser med uniformklädda, vapenförsedda myndighetsutövare. På den ena sidan av gränsen är måhända polisens uniformer blå med guldknappar, på den andra kanske gröna med svarta knappar. Men de utför samma arbete. De kontrollerar och sorterar människor.

 Att vara främling är det vidrigaste under solen. Den som inte foglöst passar in i ett sammanhang ses som ett hot, tvingas förklara och uppfinna sig själv gång efter annan. Den som en gång lämnat sin hemort är dömd att fortsättningsvis berätta sin historia om och om igen. Vilken historia du berättar beror på i vilken situation du befinner dig eller hamnar i. "Såväl sanningen om vårt liv som den sanna berättelsen om livet undgår oss. Endast ett konstruerat liv kan framstå som sant och dessutom meningsfullt.", skriver Theodor Kallifatides i sin bok "Ett nytt land utanför mitt fönster". Redan de gamla grekerna kallade främlingarna för barbarer, men erbjöd dem ändå sin gästfrihet. Gästfrihet? Kanske på den tiden, men inte nu längre. Greklands asylpolitik kritiseras skarpt av Amnesty International.

 I det upplysta Skandinavien, där man är stolt över sin vidsynthet, omfamnar alla beteenden inom sexuallivet och strider för mänskliga rättigheter, kastar man i samma stund ut romer, även om de som EU-medborgare har laglig rätt att uppehålla sig i ett EU-land i tre månader. Deras tiggerier i tunnelbanan anses besvära oss i så hög grad att vi inte står ut med åsynen av dem. De svenska myndigheterna säger sig stödja sig på utlänningslagen att man som besökare måste kunna försörja sig på ett ärligt sätt. Eftersom många romer sträcker ut handen efter allmosor, betraktas de som brottslingar, även om tiggeri inte är förbjudet i svensk lag.  I Frankrike raseras romernas läger och de som skapar "ordningsproblem" utvisas omedelbart från landet enligt Frankrikes inrikesminister Hortefeux.

Lilian O. Montmar/författare