Larsson & Co - konsulterna som kan ITIL & Förändringsledning

Robinson öppnade mina ögon för ledarskapet!

Blogginlägg   •   Jun 17, 2013 12:06 CEST

De finns få situationer som illustrerar gruppdynamikens livscykel som Robinson.

Som deltagare under säsongen 2001/2002 fick jag uppleva det på första parkett. Det är en underbar upplevelse att få uppleva en grupps utveckling så påtagligt som under mina 5 veckor på ön. De två veckorna på resorten efter att ha blivit utrustad var inte lika utbildande men dock mer underhållande. (:


Efter en dags hotellisolering släpptes 8 vilt främmande människor av på en hyfsat öde ö. Uppgift nummer 1 vara att samsas om vilken utrustning vi skulle välja ut för vår vistelse. Redan där började ställningstagandet och rollsökningen (FIRO), vem var tongivande, högljudd, passiv eller bara nyfiken? Efter en tid var besluten i emellertid tagna, några var nöjda och några var det inte, precis som det är med besluten i våra organisationer. Nästa steg var att bygga hyddan. Den röda tråden är att hela tiden skapa ett lugn för att sedan vända allt upp och ner genom att ställa individer och rollinnehavare mot varandra, dramatiskt och effektfullt.

Ledaren kommer inte undan sig själv

Den som tror att man kan genomföra en Robinsonvistelse genom att spela någon annan än sig själv har helt fel. Man är den man är. Man kanske kan spela någon annan de tre, fyra första dagarna men sedan ställer sig kroppen in på överlevnad (oavsett vad många tror får man väldigt lite mat) och då lever man efter instinkter och vanor snarare än strategier och planer. På samma sätt är det med ett ledarskap, när man blir trängd, pressad eller stressad slår instinkter och vanor in för att hjälpa dig ur situationen. Man kan alltså inte klä sig i roller och beteenden som inte rimmar med en själv någon längre period, det krackelerar efter en tid.

Tillbaka till ön…
En genial del med Robinson som programidé är ö-rådet. Medan en del lever ö-livet som Robinson Cruise så lever andra som om de vore kvar i Sverige och satt på café. Man bara byter ut Sturegallerian mot eldstaden. Café-personerna bygger relationer och sociala band medan de andra lever som i berättelsen av Daniel Defoe. I ett spel som Robinson vinner alltid den sociale över överlevaren.

Efter de första två dagar infinner sig ett lugn på ön, deltagarna har hittat sina roller och de personer man har bäst kemi med, för stunden. Vad händer då? Jo när gemytligheten är som störst är det dags för ö-råd och den rollsökande kalabaliken som infann sig vid landsättningen uppstår igen. Frågor som, vem är jag, är jag den jag är, ska jag vara någon annan, ska jag ta hennes eller hans roll uppstår som resultatet av varje ö-råd. Vissa lever vidare precis som de gjorde från början. Det här är frågor som uppstår i våra organisationer och projekt varje dag. Närmare bestämt vid varje organisationsförändring och personalomsättning. Det är ett fenomen som många chefer och ledare inte har en aning om. Bristen på insikt och kunskap om att dessa små kaossituationer uppstår vid varje liten roll-, process- och organisationsförändring och att man inte vet hur de ska hanteras är en starkt bidragande faktor till varför så många organisationsförändringar och projekt misslyckas.

Tänk på det nästa gång ni drar igång en förändring eller projekt med syfte att öka tydligheten eller effektiviteten i organisationen. Många gånger blir det istället tvärtom!

Läs mer om boken och det Självspeglande ledarskapet här

Diskutera ledarskap med oss på Linkedin