Partnerskap för framgång

Särbehandling var ordet

Blogginlägg   •   Feb 02, 2010 09:57 CET

ag vet inget ord som väcker så starka känslor i mångfaldens Sverige som ordet kvotering. Det är som om ordet även får den mest vidsynta, moderna, nytänkande mångfaldsföreträdare att se rött och darra på manschetten.
Så det är på sin plats att börja reda ut begreppen.
Kvotera betyder fördela (SAOB). Kvotering betyder enligt samma källa på förhand bestämd fördelning av en population. Jag tycker det är på sin plats att reda ut begreppet eftersom kvotering i många fall tycks likställas med positiv särbehandling, vilket innebär särbehandling i syfte att gynna en viss grupp.
Debatten är just nu het kring frågan; kvotering eller icke för att öka andelen kvinnor i svenska bolags styrelser och för all del ledningsgrupper. Dagens Industri skrev att de är positiva till kvotering. Svensk Näringsliv svarar med motsatsen med orden ”Kvotering motverkar jämställdhet. Jämställdhet handlar om att ha lika rättigheter och om att bli bemött, bedömd och sedd som en person – inte som del av ett kollektiv. Särbehandling av och särskild lagstiftning för kvinnor har historiskt varit måltavla för jämställdhetssträvanden och krav på likabehandling har varit ett centralt budskap..” (www.svensktnaringsliv.se).
Jag vet inte om Svensk Näringsliv just i dagarna står sig så starka i frågor som handlar om jämställdhet. För den som tagit del av Ebba Lindsös senaste bok Aldrig mer, utgiven av Albert Bonniers förlag, räcker det i alla fall för att hysa vissa tvivel om organisationens företrädare och deras förhållningsätt gentemot kvinnor. Detta sagt oavsett om man väljer att tro eller icke tro på Lindsös ord.
Vidare tycks det mig som att Svensk Näringsliv behöver läsa på om betydelsen av just ordet kvotering (se mina ovan rader)
Frågan om kvotering är inte svår. Det är handlingarna och retoriken runt om kring denna fråga som är svår. Och rädslan. Rädslan för att just jag måste lämna min styrelsestol till en kvinna. På frågan om en styrelse vill ha lika delar kvinnor och män i en styrelse kommer nästan alltid repliken snabbt: Kön är ointressant; vi vill ha kompetens i våra styrelser.
Med tanke på att kvinnor i genomsnitt är bättre utbildade än män så behövs en djupare diskussion om vad vi avser med kompetens och hur kraven på kompetens omsätts när det gäller rekrytering och urval till styrelser.
Kvotering innebär i sitt utförande följande: Skulle en man och en kvinna med exakt lika kompetens ställas bredvid varandra så skall kvinnan väljas in. Är hon inte lika kompetent och därmed inte matchar profilen så skall hon naturligtvis inte väljas in i styrelsen. Detta väcker en helt annan fråga. Hur bedrivs egentligen det professionella urvalet in i styrelsen? Vem gör detta urval? Vem sköter styrelsetillsättningen? Ca 50% görs av sk. searchföretag och 50% informellt, dvs med hjälp av interna tips från den egna styrelsen eller liknande.
Det är bra att utvecklingen går mot att professionella rekryteringsföretag i ökande grad engageras för styrelserekrytering. Det stämmer dock till eftertanke att ca 80% av Sveriges auktoriserade searchkonsulter utgörs av män i åldern 45+ (källa ESK).
Mångfalden är inte påfallande. Så det kanske inte är så konstigt att det är svårt att bryta mönstret. Att välja annorlunda. Att söka efter någon annan än en kopia av sig själv.
Så huruvida kvinnor skall få samma möjlighet att företräda svenskt näringsliv och svenska bolag, medarbetare i våra företag, familjer som är beroende av sina arbetsplatser osv osv, är väl egentligen självklar. Det är väl klart att kvinnor skall finnas med i styrelserummet och ledningsrummet lika mycket som män. Det är väl klart att första och andra och tredje generationens invandrare eller första och andra och tredje generationens svenskar också skall få tillträde till beslutsstolarna.  Jag tycker egentligen inte att frågan om kvotering är frågan vi skall tala om. Jag tycker att vi skall göra företagen uppmärksamma på att de gör klokt i att spegla sin marknad, den marknad där de agerar och där de ha sina kunder. Så det är väl dags att sluta gynna en viss grupp i syfte att ge dem fördelar. Det är dags att sluta upp med den positiva särbehandlingen av män.

Vid datorn
Johanna Kullenberg

Senior Partner

Partnerskap för framgång

www.partnerskapforframgang.se