Finansförbundet

Skryt!

Blogginlägg   •   Aug 27, 2013 15:11 CEST

Varje datum har en egen historia, och den 17 juli är inget undantag. Enligt Wikipedia kan man exempelvis konstatera att Disneyland öppnades detta datum (1955) och att Yassir Arafat gifte sig (1990). Geezer Butler föddes och Billie Holiday dog. Varje dag varvas stora händelser med små, men det är inte säkert att vi förrän långt senare vet vilka som är vad. När Angela Merkel föddes den 17 juli 1954 i Hamburg kunde ju ingen veta att hon drygt femtio år senare skulle bli Tysklands första kvinnliga förbundskansler, en stark försvarare av Europas gemensamma valuta och en nyckelspelare i regleringen av den europeiska finansmarknaden.

Den här texten kommer att handla om just regleringen av den europeiska finansmarknaden, och en annan händelse som inträffade den 17 juli, fast i år. Om det retrospektivt kommer att betraktas som en mindre händelse kan vi idag inte veta, men för Finansförbundet och våra nordiska systerförbund i NFU var det en stor tilldragelse.

Den 17 juli 2013 antogs nämligen det nya kapitalkravsdirektivet (CRD IV), som kommer att träda i kraft 1 januari 2014. Sammanfattningsvis kan tanken med direktivet sägas vara att skapa stabilare banker genom att tillgodose att dessa har mer eget kapital, vilket i sin tur innebär en mindre risk för att staten måste gå in och rädda banker i nöd. Det kanske vid första (eller andra) anblick inte framstår som en händelse som säljer ut arenor, men där och då stod det klart att vi tillsammans lyckats påverka europeisk lagstiftning till vår fördel. NFU-kansliet ledde arbetet, och tillsammans med dem och de övriga finans- och försäkringsförbunden i Norden lyckades vi, genom gedigna lobbyinsatser och utmärkt samarbete med såväl varandra som representanter för den europeiska lagstiftningsapparaten, göra skillnad.

Vad har vi då gjort? Jo, vi har fått den europeiska lagstiftaren att lyfta fram hur anställda i bolagsstyrelser skapar ett mervärde för bolagen, och vi har framförallt lyckats skapa regler som garanterar anonymitet och skydd mot repressalier för bankanställda som rapporterar (eller ”blåser i visslan”) om oegentligheter på det företag där de arbetar.

Det kanske inte framstår som några enorma ändringar, men det här är något vi ska vara oerhört glada och stolta över. Våra lobbyingresurser är försvinnande små i jämförelse med finansindustrins. Där vi har en handfull personer som, förutom att bedriva lobbying om kapitalkravsdirektivet (och en massa andra lagstiftningsinitiativ), också organiserar möten, håller utbildningar, hanterar statistik och granskar avtal kan man räkna våra motsvarigheter i finansindustrin i hundratal, kanske tusental, med ett enda uppdrag: att påverka kapitalkravsdirektivet. Till syvende og sidst är det resultatet som räknas, och vi lyckades förbättra direktivet. Vi kan göra skillnad. Bara det är fantastiskt.

Magnus Lundberg, jurist och ombudsman på Finansförbundet