Alerta Bokförlaget

Spontant samarbete över språkgränserna

Blogginlägg   •   Nov 18, 2011 11:48 CET

Hej mamma!

Tack för att du ringde! Synd att du inte hade tid att lyssna. Jag mejlar istället.

Vi har inte haft några viktiga prov ännu, men jag gör mitt bästa för att hänga med. Igår fick jag hjälp med fysiken efter skolan, för vi har prov snart. Vi var sju i gruppen och jag och en kille som heter Svenne är dom enda svenskarna. När läraren hade gått igenom avsnittet och tyckte sig ha förklarat färdigt, började hela gruppen protestera och det lät som xgrkhtn, mfihdsuherut, gejktjky en lång stund, men när vi alla hade fått klart för oss innebörden och vad orden betydde, blev det tyst. Läraren tog om allt igen och talade om tyngdkraften och visade vad hon menade. Alla såg så lättade ut när dom begrep. Fysik är faktiskt inte så svårt när man fattar!

Invandrarna slog i sina ordböcker och förklarade att dom ville veta vad orden betyder på deras eget hemspråk också. Svenne och jag fick ju vänta på dom och vi var uttråkade för allt tog så lång tid. Läraren rättade invandrarelevernas språk hela tiden och allt blev bara segt och långtråkigt! Men tänk vad det måste vara svårt att plugga på ett främmande språk! Tänk att läsa fysik och samhällskunskap på arabiska när man är svensk! Då måste man lära sig ett helt nytt alfabet också. Jag ska fråga Farida var hon kommer ifrån.

Efter lektionen hade det blivit sent och vi var dödströtta, och ändå hade vi läxorna kvar. Vi gick ut till skåpen och kände bara för att slappa. Vi satte oss i kafeterian och samlade ihop pengar så alla fick en läsk ur automaten. Nån kom på idén att vi skulle skriva labbrapporten på en gång så att vi kom ihåg allt. Jag tog fram ett block och dom andra sa vad jag skulle skriva. Svenne hjälpte också till och efter tio minuter var vi klara.  Farida sa att hon kunde skriva ut kladden. Dom har dator och skrivare hemma. Alla blev jätteglada och Juha föreslog att han skulle be sin pappa kopiera ut sju exemplar på sitt jobb, ett åt var och en. Fint va!

Nu ropar farmor att vi ska äta middag.

Krama pappa också från Din Jenny 

Fortsättning följer... Avsnitt ur "Dimma över Albysjön" 

Lilian O. Montmar, adjunkt och författare,

Hemsida: http://home.swipnet.se/Alerta