Alerta Bokförlaget

Sveriges Kronotorpa­re- och kolonistförbund bildades

Blogginlägg   •   Aug 28, 2012 00:01 CEST

Organisationsplaner SKKF

Kolonisationskommitténs betänkande beträffande de goda förutsättningarna för jordbruk i Norrlands skogsbygder överlämnades i augusti 1922 till regeringen. En totalareal av över 200 000 hektar odlingsbar mark stod till förfogande och hittills hade man upplåtit omkring femhundra kolonat i Dalarna och i Norrland. För att kunna förverkliga planerna, skulle man tillsvidare bibehålla den år 1918 tillsatta kolonisationsnämnden bestående av tre ledamöter, vilken skulle förstärkas med två norrländska jordbrukare. Dessa två skulle ha rätt att delta behandlingen av vissa frågor. Förslaget innebar att man först skulle upplåta kolonaten till arrende på femton år och efter fullgörande av vissa odlings- och byggnadsprestationer, skulle kolonisten ha rätt att förvärva äganderätten till en kostnad av femtio kronor per hektar dikad odlingsmark, tjugo kronor för skogsmark och tio kronor för annan mark. I köpeskillingen skulle det belopp som lämnats som byggnadshjälp ingå. Köpeskillingen skulle amorteras på samma sätt som egnahemslån, men räntan var satt till 3,6 procent. Staten skulle gratis tillhandahålla byggnadsvirke på rot och bränsle under trettio år. Till detta skulle varje kolonat tilldelas ett skogsområde, från vilket kolonisten efter det att han hade tillägnat sig äganderätten, kunde fylla sitt husbehov av virke. Under arrendetiden skulle kolonisten vara befriad från pålagor, men skulle efter de första fem åren betala en årlig skatt på 3,6 procent av taxeringsvärdet på odlingsmarken och byggnaderna. Statsunderstödet för bebyggelsen skulle antingen utgå kontant med femtusen kronor, alternativt skulle staten själv låta uppföra byggnaderna, men i viss omfattning. Staten lovade stå för vägbygget det vill säga, ett nät av huvud- och bivägar skulle anläggas.

Betesfrågan ville man lösa genom att ställa mark till förfogande för att kolonisten skulle kunna anlägga egna betesvallar inom kolonatets gränser, men under den första arrendeperioden skulle kolonisten ha rätt att låta kreaturen beta på Kronans mark. Staten skulle också ansvara för att nödvändiga huvuddiken och laggdiken färdigställdes, så att ungefär hälften av kolonatets odlingsbara torvmark omedelbart skulle kunna tas i bruk. På mindre kolonat utlovades innehavaren arbete i statsskogarna och för innehavaren av större kolonat skulle odlingspremie utgå. En lånefond för inköp av en ko hade redan inrättats och vid behov kunde man få låna större belopp för inköp av fler kreatur.

Kolonisten Johan Ågren berättar: "Tidigt uppstod frågan att vi skulle försöka organisera oss. Det måste vi för att gemensamt kunna lägga fram våra villkor för riksdagen. Tre kamrater utsågs att taga hand om denna viktiga fråga och intressera andra kolonister för en organisation. I Vallträsk i Stensele socken fanns det även kolonister. Dessa kom ursprungligen från Bofors i Värmland. De hade kommit efter oss. Vi gjorde en agita­tionsresa dit. Jag minns så väl denna resa. Först åkte vi dressin fyra mil mot Storuman. Vi ägde en cykel i vår by och den hade vi med oss på tre man. De återstående två milen till Vallträsk delade vi upp på följande sätt: en kamrat cyklade en bit och lämnade sedan kvar cykeln till nästa man o s v. På så sätt kom vi litet lättare fram till vårt mål.

Till slut fick vi till ett förbund med namnet Sveriges Kronotorpa­re- och kolonistförbund. Med tiden fick vi avdelningar i Västerbot­ten, Norrbotten, Jämtland, Ångermanland  - ja ända nere i Dalarna. Förbundet var särskilt livaktigt från 1930 t o m 1950, då strukturra­tionaliseringarna började och många måste lämna sina hem. Innan dess var det så intressant med denna kolonisering, att till och med stats­revisorerna reste upp och såg på vårt företag i Mötingselberg. Varje år hade vi kongress, för det mesta i Vilhelmina. Det kom ombud från de platser, där vi hade våra avdelningar - från Norrbotten i norr till Dalarna i söder. På 1930-talet besöktes kongresserna både av jordbruksministern och flera riksdagsmän som var intresserade, av oss, får man förmoda."

Utdrag ur "Kolonisterna på hjortronmyrarna", en pendang till dokumentärromanen om "Maria Magdalena Mathsdotter - Kungen, samekvinnan och den franske pastorn"

Recensioner se http://home.swipnet.se/Alerta