Den okända hästen

Trial-and-error i politiken

Blogginlägg   •   Jun 03, 2013 13:34 CEST

New public management - idén att den offentliga sektorn ska styras av mätbara mål och tjänster upphandlas - tar inte hänsyn till kvalitén, lyder kritiken. När företag pressar på för att öka sina vinstmarginaler sjunker omsorgen om både de anställda och kunder/brukare. Men nu när marknaden väl har gjort sitt intåg är det för sent att backa, hävdar vissa. Det är inte sant.

Politiker kan styra marknaden enbart genom att ändra spelreglerna en smula. Låt säga att de bestämmer att inga skattemedel får tas ut i vinst, men att privata företag får ta ut extraavgifter av sina kunder - elever eller patienter - som kan gå till aktieägarna. Offentliga skolor går inte med vinst och tar inga avgifter. Jag vet inte vad det skulle vara bra för; kanske klasskillnaderna skulle öka, kanske oansvariga tjänsteföretag skulle försvinna. Men poängen är att spelreglerna kan ändras politiskt och det får konsekvenser.

Jag ska erkänna en sak: i början av 90-talet argumenterade jag för friskolereformen och skolpengssystemet i en nyliberal anda. Varför gjorde jag det? Jag var radikal och gillade meritokrati och visste inte hur ekonomin fungerade så jag kunde inte riktigt förutse konsekvenserna. Så är det ofta för mig: trial-and-error, man gör en sak och när man märker att det inte blev bra så måste man göra om. Jag gillar fortfarande meritokrati, men numera tycker jag ändå bättre om demokrati. De får gärna existera parallellt men blir det konflikt mellan dem så bör demokratin vara överordnad meritokratin.

Inspirationen till bloggposten kommer från Johan Elvanders essä i DN 3 juni om hur utbildning och forskning numera styrs av New public management. Läs den!