Medicinsk Ordbok Sverige AB

David Eberhard - Vad hände med gråskalan i Landet lagom

Blogginlägg   •   Dec 03, 2009 11:00 CET

På debattsidan i Dagens Nyheter den 2 december kan man läsa att människor med avancerad cancersjukdom tvingas ut i arbete. Det är ett antal upprörda onkologer som konstaterar att dagens regelverk leder till inhumana förhållningssätt. Det förefaller tyvärr också vara med verkligheten överensstämmande.

Sveriges befolkning är bland de sjukaste i världen (sett till antal sjukskrivningar per capita). Det gjorde att man för några år sedan såg över sjukskrivningsreglerna. En oerhört välbehövlig genomgång som många (inklusive jag) såg fram emot. När antalet personer som är sjukskrivna för psykiska besvär har ökat med 200 procent på mindre än tio år är det något som är uppenbart fel.

Tyvärr är min erfarenhet att beslut sällan leder till välavvägda resultat. Istället för att fokusera på det som är problemet, nämligen att fullt arbetsföra människor inte arbetar som de borde, så börjar man jaga riktigt sjuka med blåslampa. Själv träffade jag för några veckor sedan en gravt MS-sjuk kvinna i hennes hem. Hon var förtvivlad över att hon inte längre skulle få en personlig assistent. Detta eftersom en handläggare på Försäkringskassan efter att tagit en kopp kaffe i hennes hem, bedömt att något sådant behov inte längre förelåg. Han hade ju sett att hon minsann inte behövde en assistent under de tio minuterna han var där. Och därför inget underlag till kommunen om fortsatt hjälp.

Det hela komplicerades av att patienten gärna ville försöka klara sig själv så mycket som möjligt. Jag vistades i hennes hem under en knapp timme. Det första som vilken blind läkare som helst skulle kunna konstatera var att denna dam behövde hjälp med allt. Och det hade även hennes neurolog intygat i flera intyg. Men icke. Om det inte varit för att det vårdbolag som bistod med personlig assistans hade bekostat denna själv under flera månader (!) så hade hon förmodligen gått under.

I grunden handlar detta om konflikträdsla. När man försöker få ordning på att alltför många utnyttjar systemet och att människor inte är vuxna nog att tåla smärre motgångar så vågar man inte tala klarspråk. Istället ska alla dras över samma kam. Alltså kan man inte bara dra åt snaran kring vissa grupper utan måste också tvinga gravt cancersjuka och progredierande MS-sjuka till arbete. Alla ska behandlas lika – lika illa.