Alerta Bokförlaget

Värt att veta om Essaouira och Marocko, avsnitt 5

Blogginlägg   •   Feb 17, 2011 12:26 CET

Vi närmar oss hamnstaden Essaouira. Den grundades redan under feniciernas tid och under det första århundradet e. Kr. blev Essaouira berömt för sin purpurframställning. Morerkungen Juba II upprättade fabriker för att framställa purpurfärg av Murex-snäckan för att färga den romerska kejsarens toga kungligt blå. Efter romarnas och portugisernas styre grundades staden i mitten av 1700-talet. 1760 beslutade sultanen Mohammed ben Abdallah att bygga en ny hamn vid Atlantkusten för att kunna konkurrera med hamnen i Agadir, som vid den tiden innehade monopolet för handeln med Europa och den övriga världen.

Sultanen erbjöd därför handelsfolk skattemässiga fördelar för att de skulle slå sig ned och idka handel i Essaouira. En betydande andel judiska handelsmän följde inbjudan och staden utvecklandes väl i samexistens mellan judiska, islamiska och kristna handelsmän. På 1960-talet upptäckte Hippies staden. Idag lever staden främst på konsthantverk, fiskeri och turism.

I motsats till Marrakech andas Essaouira lugn och ro. Folk flanerar ut och in i de olika hantverksverkstäderna, äter mat på någon av de många restaurangerna och solar sig på stranden. Vi märker inga ”påhopp”, men tiggeriet finns här lika väl.

Ett stort intryck efterlämnar snickerihantverken. Det är ett enormt tidskrävande detaljarbete att skära in figurer som intarsia i olika sorters träslag och de marockanska snickrarna är specialister på och har en lång kulturell tradition i sin yrkesutövning.

Tillbaka i Marrakech efter vår dagsutflykt till Essaouira tar vi en promenad i närområdet och inser att det inte bara är på landet som folk bor i omålade betonglådor. Trehundra meter norr om vårt femstjärniga hotell i den nybyggda stadsdelen Gueliz står ”betonghusen” tätt intill varandra vid foten av en klippa. Bergfoten är inpackad i sopor; plast, avfall och bråte. Här bor fattigfolket bredvid dem som ”äger världen”. Det är med en bitter känsla i munnen vi går ”hem” till hotellets alla bekvämligheter.

Överläggningarna om förlängningen av ett av EU:s mest kontroversiella fiskeavtal pågår för närvarande. Eftersom EU vill stödja människors krav på frihet och demokrati i Nordafrika  och avtalet kränker västsahariernas rätt till självständighet och suveränitet över fisket, måste EU och omvärlden handla konsekvent. En förlängning av avtalet riskerar att legitimera en fortsatt marockansk ockupation av Västsahara och därmed inskränka folkrättsliga rättigheter.

Populationen i Marocko är mycket ung, medelåldern är bara 23 år. När man betraktar det politiska läget i Tunisien och vad som händer i Egypten och de andra nordafrikanska länderna idag, kan man undra hur länge den unga generationen i Marocko kommer att acceptera de levnadsvillkor som de själva och den äldre generationen lever under. Den nya digitala tekniken medför att ungdomarna i Marocko hänger med i utvecklingen och vill leva på samma levnadsstandard som andra unga människor runt om i världen. 

Välkommen att läsa de tidigare fyra inläggen om Marocko!

© Lilian O. Montmar

 Hemsida: http://home.swipnet.se/Alerta