Alerta Bokförlaget

Vem var Wally?

Blogginlägg   •   Nov 27, 2010 10:49 CET

Wally föddes den 19 augusti 1894 i Tattendorf i Niederösterreich och döptes till Walburga Neuzil. Fadern var folkskollärare. År 1911 eller i början av 1912 lärde hon känna Egon Schiele och blev hans musa, älskarinna och modell. Enligt skvallret som omgav henne stod hon även modell hos Schieles läromästare, Gustav Klimt. Efter att ha tillbringat en tid i fängelse, beslöt sig Egon Schiele för att bättra på sitt dåliga rykte som barnskändare och lämna Wally, som var en enkel flicka.  Istället gifte han sig med Edith Harms som var av ”bättre börd”. Han ska ha erbjudit Wally att få ynnesten att tillbringa sin semester ensam med honom en gång varje år som kompensation för att han lämnat henne. Hon avböjde erbjudandet.

Wally utbildade sig senare till sjuksköterska och arbetade en tid som sköterska på ett sjukhus för krigsskadade under Första världskriget. Hon dog i scharlakansfeber år 1917. 

År 1912 målade Egon Schiele Wally som pendang till sin ”Selbstbildnis mit Lampionfrüchten” (Självporträtt med Physalis). Bildformatet är detsamma, så även den vita bakgrunden med skira blomstermotiv. När de två målningarna nu hänger bredvid varandra på Leopold Museum i Wien ger det ett intryck av att de båda avbildade gestalterna kommunicerar med varandra.  Hennes huvud är sänkt som om hon bad honom om något, kroppshållningen är framåtböjd. Blicken i de överdimensionerade, vackra ögonen strålar, men är ändå melankolisk. Wally verkar ställa en fråga, men det är oklart om hon får något svar. Egon Schiele vänder istället sin överlägsna blick mot betraktaren, inte mot den undrande Wally.  Återigen låter Schiele kroppsspråket gestalta en människas själsliga nöd. 

Som tjugoåring målade han fyra provocerande självbilder, som har en omedelbar och förskräckande verkan. I dessa verk är uttrycket det viktigaste, inte kroppen som sådan med sina skarpa konturer och färgsammansättning. Han ville utforska människan och sexualiteten i sin konst och i hans samtid blev många chockerade över rättframheten och den avslöjande nakenheten i hans konstnärskap.

På hans dramatiska, groteska och avmagrade självporträtt, som han målade åren 1910-1912, är ansiktet förvrängt. Han grimaserar mot betraktaren, drar upp mungiporna för att visa sin avsky, ögonbrynen samsas med rynkorna i pannan, halsen liknar ett ormskinn, hela ansiktet utstrålar äckel och munnen är formad i ett stumt skrik. Ögonvitorna är uppåtvända, ansiktet mörkt. Vill han avbilda människans dolda ego, det ansikte som ingen vågar visa upp för någon annan? I ”Selbstdarstellung mit gespreizten Fingern” (Självporträttet med de spretande fingrarna) 1911, verkar det som om han med den uppdragna skuldran och det bortvända ansiktet värjer sig mot åsynen av betraktaren, inte tvärtom!

Omkring år 1917 förändrade Schiele sin stil. Hans gestalter blev rundare, voluminösare och mer harmoniska till formen. Egon Schieles sista verk ”Hockendes Frauenpaar” 1918, visar två kvinnofigurer, vars kroppar liknar varandra till formen. Den vänstra modellen sitter blygt med sidvänd blick och döljer sitt kön med en duk, emedan den högra kvinnan hukar bredvid henne med blottat kön och stirrar betraktaren stint i ögonen. Målningen är oavslutad.

År 1918 rönte Schiele stora framgångar efter utställningen på Secessionen i Wien i mars samma år, då en hel utställningssal ägnades åt hans tavlor. Därefter fick han många uppdrag, men kunde inte genomföra dem alla. I oktober 1918 insjuknade hans gravida hustru Edith i spanska sjukan och dog samma månad. Egon Schiele hade också smittats av samma sjukdom och avled vid 28 års ålder den 31 oktober 1918.

Lilian O. Montmar

http://home.swipnet.se/Alerta