Gå direkt till innehåll
​Dags att vända perspektiv!

Blogginlägg -

​Dags att vända perspektiv!

Jag sitter i boendets dagrum för att observera vad som sker, när Kalle kommer gående med sin rullator i korridoren. Ögonen är nästan slutna, huvudet är sänkt, stegen tunga och hasande… 

Men så är det som att någon tänder en lampa. Kalle öppnar ögonen helt, sträcker på huvudet och stegen får ny fart. Över hans ansikte sprids ett stort leende som lyser upp hela rummet… Vad har hänt? Jo Kalle har fått syn på Greta och Agda som sitter mitt emot varandra med tomma kaffemuggar och mer än så, han har fått syn på den fulla kaffekannan som står på kaffekokaren. Äntligen kan han få betyda något, få vara gentlemannen som serverar damerna kaffe. En roll han trivs i och längtat efter. Men så släcks lampan… leendet försvinner, farten i stegen är borta, huvudet sänks och ögonen stängs. Han sjunker ihop på stolen som den vänliga undersköterskan precis dragit fram till honom. Hon märker inte förändringen hos Kalle när hon glatt slår upp en kopp nybryggt kaffe till dem alla tre.

Vi är bra på mycket i svensk äldreomsorg! Vi ställer rätt diagnoser och tidigare än förut. Vi har genom BPSD-registret blivit mycket bättre på att identifiera kartlägga och sätta in åtgärder för att lindra olika symptom. Det finns alltfler hjälpmedel och skickliga paramedicinare som hittar rätt stödinsats till rätt person. Insatserna blir mer individorienterade, det var länge sen jag exempelvis hörde om någon som tvingats upp tidigt på morgonen för att alla skulle äta frukost tillsammans vid en viss tid. Vi är bra på att uppmärksamma och minimera risker (här har senior alert varit en viktig hjälp på vägen). Sammanfattningsvis arbetar vi mer strukturerat och systematiskt med att göra äldreomsorgen bättre för de äldre vi finns till för!

Detta är jag stolt över och extra glad är jag för att vara en del av en organisation som både lokalt och nationellt genom Famna (branschorganisationen för idèburen vård och omsorg) som vill vara med och utveckla nya idéer och innovationer för att bättre kunna möta utsatta gruppers behov (där äldre är en stor och viktig grupp).

De senaste tre åren har jag ägnat 50% av min arbetstid till att vara projektledare för ett sådant innovationsprojekt. Ett av projektets övergripande mål är att utveckla ett systematiskt arbetssätt för att tillvarata och stärka personens resurser. Alltså antalet gånger en person under en dag får uppleva att ”Ja, jag kan!”. Ett arbetssätt där Kalles önskan att få bidra med något till andra direkt skulle fångas upp och där han med självklarhet skulle uppmuntras till att servera både damerna med de tomma kaffekopparna, sig själv och kanske även undersköterskan kaffe. Under de här åren har jag hört otaliga berättelser om vilken skillnad den sortens arbetssätt gör för både den enskildes självkänsla och personalens arbetsglädje.

Det har varit väldigt roligt att nu under våren i ett flertal sammanhang få föreläsa tillsammans med både forskare och duktiga medarbetare kring hur vi arbetar. I alla sammanhang har vi fått överväldigande positiva relationer med många som uttrycker att man vill prova detta arbetssätt på sin enhet och undrar hur man ska gå till väga. Jag har dessutom fått vara med och skriva ett kapitel i en nyutkommen bok kring arbetssättet, där förlaget meddelat att boken säljer extremt bra för sin genre.

Av all respons är det dock en som utmärker sig mer än alla andra. Det var på en presentation för personer engagerade i Alzheimers café i Alingsås. Jag presenterade arbetssättet men blev avbruten av en expert i ämnet. En man som själv drabbats av Alzheimers sjukdom räckte upp handen och frågade om han fick avbryta mig. Han tittade först lite osäkert på sin fru och frågade ”visst har jag lärt mig något nytt?” Ja, det har du svarade hustrun, minns du vad det är? Det är ju den där frågan vi bestämt att du inte ska ställa till mig… efter lite skratt så berättar paret gemensamt om hur deras son ska gifta sig och hur mannen fått hedersuppdraget att stryka alla servetterna till bröllopet. Han hade aldrig strukit förut men blev så glad över att hitta något han fortfarande kunde att han numera strök inte bara sina egna utan även hustruns kläder och hur mycket det betydde för deras relation att han kunde avlasta henne med något av hemmets sysslor. Så säger han och pekar på bilden (jag bifogar nedan) det där stämmer. Jag kan!

Det han delgav illustrerade i handling av tidigare nobelpristagaren Arvid Carlsson, nu 93 år gammal, uttryckte när han gästade årets demensdagar. Han sa:

”Alla våra äldre är en enorm resurs som vårt samhälle inte tar tillvara!”

Låt oss vara en del av en rörelse som vill ändra på detta, nu vänder vi perspektiv och börjar prata om allt de äldre KAN istället för vad de inte kan!

/Louise Gehandler
Verksamhetsutvecklare Äldreomsorg & Hospice
Bräcke diakoni

PS. Vill du läsa mer om arbetssättet gå in på www.brackediakoni.se/pdu

Relaterade länkar

Ämnen

Kategorier

Kontakter

Martina Liljedahl

Martina Liljedahl

Presskontakt 031-502723
Maude Kardell Wahlbäck

Maude Kardell Wahlbäck

Presskontakt Välfärdhetsstrateg, Kommunikationschef Stiftelsen 0732-70 72 47
Helene Mellström

Helene Mellström

Presskontakt Direktor/vd 031-50 26 94
Erik Andersson

Erik Andersson

Presskontakt Driftchef Stiftelsen 031-50 25 25, 0765-03 25 25
Thomas Schneider

Thomas Schneider

Presskontakt Utvecklingschef 031-50 25 60

Bräcke diakoni - idéburen välfärd med extra hjärta

Vi är Bräcke diakoni. En hundraårig, idéburen stiftelse, men också en innovativ välfärdsaktör. Vi drivs av viljan att göra skillnad, inte av att tjäna pengar. Det gör att vi kan tänka med både hjärta och hjärna. Vi finns här för dig och för dem du bryr dig om. Men också för att göra hela samhället medmänskligare.

Bräcke diakoni
Box 21062
418 04 Göteborg
Sverige