Xbc8v5uccd5lq3bfnptc

Näringsfattigare grödor ger följdproblem – lösningen kräver bättre samordning

Pressmeddelanden   •   Sep 05, 2017 16:42 CEST

Våra marker är mer eller mindre utarmade när det gäller selen, vilket hotar djurhälsan hos våra betande djur. Sedan 2010 har djur- och foderbranschen kompenserat detta genom kompletteringstillskott. Men selen är inte enda problemet – jod, zink och magnesium minskar i vår jordmån, och fler och fler näringsämnen kommer att försvinna. En samordning behövs för att kartlägga behovet.

Media no image

Den sista skörden närmar sig

Pressmeddelanden   •   Aug 15, 2017 17:49 CEST

Den 25 april 2017 visades ”Den sista skörden” på primetime i SVT2 . En skakande summering av hur moderna jordbruksmetoder förstört jordarna, påverkar näringsinnehållet i dagens livsmedel och de allvarliga hälsoeffekter detta skapat. Och inte minst redovisar samtliga experter en dyster prognos för framtida generationers möjligheter att överhuvudtaget odla sitt livsmedel på de jordar som på bara 40 år kommit långt i förvandlingen till en mikrobiologisk öken.

Sedan blev det tyst - spöklikt tyst.

Redan vid agronomkunskap på nivå balkonglådeodling, inser man allvaret i ”Den sista skörden” och förväntar sig att dagen efter vakna till nattsvarta rubriker, extra nyhetsändningar, ministrar som ställs till ansvar, myndigheter som får besvärande frågor eller förvirrade krav på att lämna EU och värna inhemska resurser.

Men inget av detta händer. Det blir bara tyst.

Sanningen som redovisas i ”Den sista skörden” är ett problem som i det länge perspektivet får krig, terror, extremism eller börsras att framstå som marginella småfrågor.

Det man pekar på är effekterna av att traditionellt växeljordbruk ersatts av monokulturell stordrift.

I växeljordbruket får man en varierad kultivering och utnyttjande av jorden där djupgående rötter ger mikroorganismer möjlighet att bearbeta jordmånen och lyfta fram djupare liggande mikroämnen till ytskiktet. I det traditionella jordbruket återfördes också mineraler och mikroämnen med gödseln från gårdarnas djurbesättning.

I monokulturell odling ökas effektivitet och avkastning genom att samma grödor odlas år efter år på allt större sammanhängande arealer. I stordriftens namn togs djuren bort och man blev inte bara monokulturell utan en modern, effektiv växtodlare. Detta ledde till snabb utarmning av jordarna vilket ersattes med konstgödning. Samtidigt förädlades växterna för att svara optimalt mot den konstgjorda miljö man skapat.

Resultatet är större skördar, snabbare tillväxt, bättre lönsamhet, lägre matpriser och dessvärre även näringsfattigare bulkvara. Näringsinnehållet i frukt och grönsaker har mer än halverats på bara 25 år. En tomat ser ut som en tomat men är långt ifrån den näringskälla den en gång var. Spannmålsodlaren får mer än dubbelt så stor skörd, men med halverat näringsinnehåll som ersatts av glutenstinn bulkvara.

Idag har vi jordpackning under odlingsbädden. En jordskorpa som hindrar genomträngning av rötter och vatten har bildats av tunga ytgående maskiner och frånvaron av djupbearbetande grödor. Mikroorganismerna får inte längre organiskt material att bearbeta och de djupa jordlagerna dör. Vatten samlas i översvämningar på ytan och grundvattenproblem börjar uppstå. Med klimatförändringar kommer erosionen att svepa bort den konstgjorda odlingsbädden och kvar blir en öken som är mycket svår att återställa.

Enskilda fakta som beskrivs i programmet är ingen nyhet för de initierade inom jord- och lantbruk. Den boxningsmatchen har pågått de senaste 20 åren.

I blå ringhörnan har vi etablisemanget med företrädare för myndigheter och jordbruksbranschen coachade av agroekonomiska experter drivna av ett ständigt ökat livsmedelsbehov, lägre priser, högre avkastning och bättre marginaler.

Den röda ringhörnan samlar mikrobiologer, närings-/ hälsoexperter och en lång rad grupper som ser de reela förändringarna - även här delvis coachade av ekonomiska intressen men också mer ideela expertgrupper där insikten kring hållbar utvecklings nödvändighet är central.

Att den lätt övergödda publikens sympatier ligger hos blått är självklart. När favoriten i rond efter rond visar en lysande ekonomisk tillväxt och överflöd av goda fräscha lågprisprodukter med lång hållbarhet, ivrigt påhejade av myndigheter som bedyrar produkternas förträfflighet - då blir dominansen total.

Röda jabbar av ökande ohälsa, stigande vårdkostnader, exploderande allergier, bokstavsdiagnoser och inte minst en överviktig befolkning, pareras enkelt med expertutlåtande om att detta visserligen är bekymmersamt men inte vetenskapligt belagt. Utarmade jordar, konstkemisk odling och klimatpåverkan blir slag i luften när det uppenbarligen skördas mer och växer bättre än någonsin.

När allt skickligare läkare och veterinärer tillsammans med en framrusande läkemedelsindustri presterar högre medellivslängd - visserligen till orimliga kostnader - då blir det svårt att ta till sig att något skulle vara fundamentalt fel.

Matchen utjämnades inte förrän konsumtionen av kosttillskott ökade, trots tydliga regler som förbjuder marknadsföring av dess effekter. Djurhållare måste komplettera fodret med allt fler grundläggande ämnen för att djuren ska överleva. Hästägare får problem med att skapa en heltäckande foderstat utifrån vedertagna foderråvaror och läkare rapporterar näringsbrister som orsak till allvarliga sjukdomar.

Mängden konstgödning ökar för att upprätthålla framgångsrik odling och acceptabel basnivå av bl.a de mest grundläggande mineralerna.

När medborgarna i högre grad efterfrågar ekologiska varor, ser branschen visserligen snabbt en möjlighet till ökade marginaler, men då börjar förtroendet för de blå att gunga.

Dags för tydliga regler även här.

Man får absolut inte hävda att föda har positiva hälsoeffekter. Visserligen framhålls vikten av att äta ”nyttig varierad kost” men om råvaran innehåller mer av de nyttiga näringsämnena får detta absolut inte användas som marknadsföring, eftersom det kan anses vilseleda konsumenten när effekten av varje näringsämne inte är vetenskapligt dokumenterad. Och om denna dokumentation finns - då är födan inte längre en föda, utan ett läkemedel och måste säljas som sådant.
För vanliga och i ämnet ganska okunniga medborgare blir regelverket så osannolikt förvirrande att man inte längre kan uppfatta det som ett skydd för konsumenten. Vilket det inte heller är.

Varför är då denna fråga så politiskt känslig?

Förutom att alldeles för många har satt sin prestige på spel i frågan och att alldeles för många är ekonomiskt beroende av det sätt vi bedriver dagens jordbruk på, är de långsiktiga konsekvenserna av en förändring ytterst besvärliga.

  • En återgång till ett mer traditionellt jordbruk skulle äventyra möjligheterna att föda jordens växande befolkning.
  • Etablering av kunskap kring konsekvenserna av bristande näringsinnehåll skulle skapa efterfrågan på bättre råvaror till ett högre pris, vilket skulle äventyra massproduktionen.
  • Dyrare mat skulle öka segregationen - där endast rika kan äta bra mat. Alternativet är att suventionera och därmed öka den ekonomiska belastningen på hela samhället. Risken för ekonomisk härdsmälta är uppenbar när mer av konsumtionsmedlen går till föda och efterfrågan på övriga produkter minskar.

Det är kanske inte helt enkelt och politiskt framgångsrikt att leda samhället i denna räddningsaktion.

Men faktum kvarstår.

De konstgödningsmedel vi använder är ändliga resurser. När vi inte längre kan bryta fosfor är det
slutodlat. Under tiden äter vi allt mer näringsgles mat för att ge kroppen tillräckligt av alla de ämnen den behöver för sin dagliga drift. På köpet blir vi övergödda med olika bulkråvaror som uteslutande består av sockerarter.

VIsst kan vi komplettera födan med foder- och kosttillskott, men bara innehållande de ämnen vi vet saknas. I slutet av programmet framkommer insikten av vi faktiskt har väldigt lite kunskap om alla de mikroämnen som normalt skulle kunna finnas i födan och dess betydelse för hälsan.

Mot denna bakgrund visade SVT2 käftsmällen ”Den sista skörden” - och det blev alldeles tyst.

Bara klockan tickar - tick, tack!

Artikeln producerad av BSD - Branschföreningen Svenska Djurvårdsprodukter.

Författare: Torbjörn Carlsson

Källa: https://www.svtplay.se/video/13357996/sista-skorden/sista-skorden-1

BSD är en branschförening för ledande tillverkare och importörer av foder- och vårdprodukter för djur.
Föreningen granskar såväl de egna medlemmarnas som myndigheternas agerande och bevakar utveckling och
dess påverkan på marknaden, djuren, råvaruproduktion och människan.

Föreningen utgör en riksomfattande sammanslutning av företag. Organisationen ska främja medlemsföretagens och konsumenternas intressen, stötta i juridiska frågor och underlätta kommunikationen med samt utgöra förhandlingsmotpart till Djursportorganisationerna, Statens Jordbruksverk(SJV), Kemikalieinspektionen(Kemi), Livsmedelsverket (SLV), Läkemedelsverket(LV) och andra liknande organisationer eller myndigheter.

Det industrialiserade jordbruket har under lång tid massproducerat billiga råvaror. Men verkligheten hinner i kapp. Nu ser vi utarmade jordar och näringsfattig mat. Djurägare får problem med att skapa en heltäckande foderstat utifrån vedertagna råvaror. Läkare och veterinärer rapporterar näringsbrister som orsak till allvarliga sjukdomar.

Läs vidare »

Om Branschföreningen Svenska Djurvårdsprodukter BSD

Föreningen utgör en riksomfattande sammanslutning av företag. Organisationen ska främja medlemsföretagens och konsumenternas intressen, stötta i juridiska frågor och underlätta kommunikationen med samt utgöra förhandlingsmotpart till Djursportorganisationerna, Statens Jordbruksverk(SJV), Kemikalieinspektionen(Kemi), Livsmedelsverket (SLV), Läkemedelsverket(LV) och andra liknande organisationer eller myndigheter.

Länkar

Prenumerera via RSS