Få misshandelsbrott mot små barn klaras upp

Knappt en av tio anmälningar om våld mot barn mellan 0-6 år klaras upp och det är stora skillnader mellan polismyndigheterna. Detta framgår av Bris och Stiftelsen Tryggare Sveriges nya rapport som släpps i dag.
- Varje felaktigt nedlagt fall om våld mot barn är ett allvarligt svek mot några av samhällets mest utsatta och ett brott mot barnkonventionen, säger Bris generalsekreterare Kattis Ahlström.

Under de senaste 20 åren har anmälningar om misshandel mot barn mellan 0 och 6 år ökat stadigt i Sverige. År 2009 gjordes 2 195 anmälningar till polisen, medan det år 2013 gjordes sammanlagt 3 261, en ökning på hela 49 procent.

I Bris och Stiftelsen Tryggare Sveriges nya rapport ”Våld mot barn”, som släpps i dag, undersöker vi vad som händer vid polisanmälningar avseende barnmisshandel.

Resultatet visar att knappt ett av tio ärenden klaras upp i den meningen att en gärningsperson kan knytas till brottet. Fler än nio av tio ärenden läggs alltså ner.

- Det här är en skrämmande låg siffra. En viktig orsak till ökningen av anmälningar är att vuxna på senare år har blivit bättre på att larma vid misstankar om att ett barn far illa. Men när vi uppmanar vuxna att ta sitt ansvar måste vi också kunna garantera att rättssamhället tar sitt. I praktiken innebär detta ansvar att det avsätts tillräckligt med resurser för att kunna ta hand om ärendena, vilket är långt ifrån hur det ser ut på många håll i dag, säger Kattis Ahlström.

Det finns också stora skillnader mellan polismyndigheterna. Vid polismyndigheten i Värmland var personuppklaringsprocenten 20 procent under perioden 2009-2013, medan den vid polismyndigheterna i Örebro och Skåne endast var 6 procent. Det innebär att det är mer än tre gånger så stor möjlighet att knyta en gärningsperson till brottet i Värmland jämfört med i Örebro och Skåne (siffrorna för samtliga 21 polismyndigheter finns i rapporten).

- De stora skillnaderna visar att det finns goda möjligheter att klara upp betydligt fler brott än vad som är fallet i dagsläget. Det får inte vara så att det är bostadsorten som är avgörande om allvarliga brott mot barn utreds eller inte, säger Magnus Lindgren, generalsekreterare Stiftelsen Tryggare Sverige.

Det är anmärkningsvärt att så fall klaras upp, inte minst med tanke på de miljardbelopp rättsväsendet har förstärkts med de senaste åren.

- För att uppnå en verklig förbättring krävs att polisen och andra inblandade aktörer skaffar sig verklig förmåga i form av bland annat kunskap och resurser att lösa uppgiften, vilket kräver en ledning som prioriterar frågan, säger Magnus Lindgren, generalsekreterare Stiftelsen Tryggare Sverige.

Efter att ha intervjuat ett flertal poliser, åklagare, socialsekreterare och anställda vid barnahus ser vi att förändringar måste till inom följande områden:

• Barnutredningar måste prioriteras i större utsträckning. I snitt inkommer nio anmälningar om misshandel mot barn 0-6 år i Sverige varje dag. Den ökade inströmningen av ärenden måste matchas med en välavvägd mängd kvalificerade arbetskrafter. I rapporten framkommer att trycket på vissa håll är så hårt att polishögskoleelever sätts in som resurser i förundersökningarna, vilket tyder på att ärendena inte prioriteras tillräckligt. Rätt mängd resurser måste också avsättas för att skapa möjligheter för socialsekreterare och åklagare att utföra ett professionellt jobb. Detta kräver ett ledarskap som prioriterar frågan.
  
• Låt inte ärenden bli liggande. Rikspolisstyrelsen rekommenderar att barnförhör genomförs senast två veckor efter att förundersökning inletts. Ofta ser verkligheten helt annan ut. Förutom att barnet under tiden riskerar att utsättas för fortsatt misshandel, innebär detta att det utsatta barnet kan bli mindre benäget att berätta om våldet, skadorna kan hinna läka och risken ökar att inblandade inte längre vill medverka i utredningen.
  
• Samtliga inblandade måste ha rätt kompetens. Att förhöra barn är mycket svårt, speciellt om barnet är litet, har en begränsad språklig förmåga samt känner rädsla och skam. Vi vet att polisen har satsat på att säkerställa kompetens hos barnförhörsledare men det finns fortfarande brister, som förvärras om personalomsättningen är hög. Det är också angeläget att hela kedjan av aktörer– som socialsekreterare, åklagare, domare och särskilda företrädare – har rätt kompetens för att kunna utföra ett bra jobb.
  
• Utför förhör och förundersökningar grundligt. Små barns berättelser håller sällan som ensam bevisning i rätten, vilket ställer höga krav på god kvalitet i förundersökningarna. En viktig åtgärd är att låta en åklagare närvara redan under första förhöret av barnet. Detta sker i dag i hög grad inom vissa polismyndigheter, medan det är betydligt ovanligare i andra.
  
•  Alla inblandade måste ta sitt ansvar och ha förmåga till samarbete. Brott mot barn är ett myndighetsöverskridande samhällsproblem. Det är därför angeläget att det inom varje län/region finns ett utvecklat samarbete mellan socialtjänst, polis, åklagare m.fl., och att aktörerna känner till varandras rutiner och förutsättningar. Barnahus kan vara ett sätt att förbättra samarbetet.
  
• Barn måste bemötas på ett respektfullt sätt genom hela rättsprocessen. Det finns en självklar koppling mellan den rättsliga kvaliteten på barnets berättelse och det sätt på vilket barnet bemöts under rättsprocessen. Ett gott, kompetent och engagerat bemötande bidrar till bättre återhämtning för barnet.
  
• Äventyra inte barns säkerhet. Slutligen är det av yttersta vikt att förhör av barn och misstänkta sker på ett sådant sätt att barnets säkerhet inte äventyras efter ingripandet. Att anmäla barnmisshandel till polis eller socialtjänst får inte innebära att barnets utsatthet ökar.

Rapportens siffror i korthet: Av de sammanlagt 14 137 brott som anmäldes under perioden 2009-2013 klarades endast 1 319 upp i den meningen att en gärningsperson kunde knytas till brottet. Det motsvarar en personuppklaring på endast 9 procent. Det finns också stora skillnader mellan polismyndigheterna. Vid polismyndigheten i Värmland var personuppklaringsprocenten under perioden 2009-2013 20 procent, medan den vid polismyndigheterna i Örebro och Skåne endast var 6 procent.I snitt inkommer nio anmälningar om misshandel mot barn 0-6 år i Sverige varje dag. År 2009 gjordes 2 195 anmälningar till polisen, medan det år 2013 gjordes sammanlagt 3 261. Vi ser alltså en ökning på hela 49 procent under perioden.

Kontaktinformation: För intervjuer med Kattis Ahlström och Bris – kontakta: Anna-Maria Carnhede, pressekreterare, anna-maria.carnhede@bris.se, 070-779 95 06. För intervjuer med Stiftelsen Tryggare Sverige - kontakta Magnus Lindgren, generalsekreterare, magnus.lindgren@tryggaresverige.org, 070-510 29 84.