Öppet brev från Martin Ådahl till Claes de Faire

Claes de Faire, chefredaktör på Resumé, meddelar i sin tidning att han ”är nöjd nu”. Han vill inte ha ”ytterligare skattesänkningar för sig och sin familj”. Istället vill han ge pengarna till välfärd och järnvägar. Claes ställer de 600 kronor han räknat ut att han får i sänkt skatt mot att hundratusentals barn lever i ekonomisk utsatthet.

Vem kan vara emot? Det här är en klassisk bild som används ofta, av alla från Pär Nuder till franska miljardärer: Snälla ta mina pengar och ge till de fattiga.

Det finns bara ett problem: vi sänkte inte skatten för att vi bryr oss om dig Claes, eller några andra rikas plånböcker. Tro det eller ej, jag ägnar faktiskt nästan ingen tankemöda alls om dagarna åt att tycka synd om dig eller din inkomstgrupp. Med all respekt, men det är inte tillräckligt motiverande. Det jag drivs av, upprörs över, får svårt att sova om nätterna när jag tänker på (och jag kan intyga att det gäller de flesta som jag jobbar med i politiken) är hur vi ska minska arbetslösheten, utsattheten, utanförskapet. Strunt i om Rädda Barnens statistik som Claes citerar är rätt framräknad; det finns fattigdom, det finns utanförskap, det finns lidande och det finns maktlöshet, det finns barns brustna drömmar i övermått i vårt välbeställda avlånga land.

Frågan är bara hur vi gör något åt det, på riktigt.

I Claes de Faires fina krönika är det enkelt. Högre skatt ger mer välfärd ger mindre lidande och fler järnvägar. Frågan är inte varför Claes ska få behålla sina 600 kronor i skattesänkning, utan varför vi inte ska ta ytterligare 1000 eller 50 000 eller 100 000 i skatt av Claes och alla hans gelikar och ge till de fattiga och järnvägarna.

Men Claes vet egentligen att det nog inte är så enkelt. Är skatten för hög så bromsar det till slut folks vilja att anstränga sig och jobba mer – i synnerhet om de inte har någon statushöjande krönikeplats i en tidning att falla tillbaka på. Är skatten för hög går det inte heller att spara ihop pengar för att starta nya företag, t ex nya bättre konkurrenter till tidningen Resumé, så att samhället utvecklas och fler får jobb. Framförallt: för de som inte är rika som Claes, gör det stor skillnad om sänkt skatt gör det lättare att gå från bidrag till anställning. Det är därför som jobbskatteavdragets största del går just till låg- och medelinkomsttagare.

Dessutom betalar Claes när han anställer journalister på sin redaktion en skatt inbakad i arbetsgivaravgifterna, som är den högsta i världen näst Frankrike. Den gör att Claes kanske inte har råd att ta in någon extra redigerare. Han kanske istället väljer att ersätta en levandes person med en IT-lösning, som kanske inte är lika bra, men billigare.

Jag vill med andra ord verkligen inte sänka skatten för din plånboks skull Claes, eller för de rika. Om det ska sänkas så är det för att få bort arbetslöshet och misär, och öka välståndet. Hade jag haft som mål att gynna de rika hade jag nog struntat i politiken, drömt om en villa med pool istället och att gå på glamorösa Resuméfester. Men med all respekt, det är jag helt ointresserad av. Jag är en nörd i världsförbättrarbranschen, fattigdomsbekämparbranschen. Jag är liberal därför att all erfarenhet visar att låta människor få chansen att skapa sin egen tillvaro är fundamentalt bättre för välståndet än att styras av socialistiska dogmer.

Alliansens skattesänkningar har lett till att skatteintäkterna ökat rejält i Sverige. Ja du läste rätt: trots sänkta skattesatser, trots krisen, har intäkterna mätt i kronor ökat, eftersom så många fler kommit arbete. Vi har tack vare detta kunnat lägga mycket mer pengar på välfärden, och kommer kunna satsa ännu mer. Vi har också haft råd att satsa mer på järnvägen, efter årtionden av fallande investeringar, även om det sannerligen inte är tillräckligt.

Självklart är det en balans. För låga skattesatser är inte bra och ger inte pengar nog. Du har rätt Claes, vi kommer alltid behöva mycket pengar till en skola som kan ge alla barn, inte bara dina och mina barn, verktyg för att utvecklas och blomstra. Vi behöver gemensamma järnvägar. Vi behöver trygghet. När miljardärer i USA klagar på att de har för låg skatt har de rätt. Men Sverige är inte USA.

Sverige hade under socialdemokraterna världens högsta skattetryck och samtidigt ett av världens största utanförskap. Idag är skattetrycket bara näst högst i världen och 200 000 färre är i utanförskap. Men skatten på anställning är fortfarande en av världen högsta och utanförskapet fortfarande 400 000 personer för stort.

Detta ger mig ingen ro Claes. Tänk om skattekilen på anställning gör att 300 000 människor inte får chansen, inte kommer in i jobb. Det avgör ju allt. Det förstör för framtiden för de som förblir arbetslösa, det förstör för så många små orter, där storindustrin skär ned utan att vi får nya företag och nya jobb. Det avgör dessutom vilka pengar välfärden får, plus 100 miljarder extra skatteintäkter om vi får all i jobb, minus 100 miljarder om vi backar tillbaka dit vi var med socialdemokraterna. Att chockhöja skatten nu vore som att slakta gåsen som värper guldägg.

OK Claes, på en punkt kanske vi kan mötas. Jag kan tänka mig att frånta dig nästa 500-lapp i skattesänkning, men då skickar jag den istället med prioritet till att sänka skatten för småföretaget som anställer. Bara du är med på att göra något konkret och kraftfullt för att få ned arbetslösheten efter krisen, inte bara prata om jobb som så många andra gör.

Det är det här riktig politik handlar om. Inte om din eller min plånbok Claes. Handlade det bara om din och min privatmoral borde vi kanske ge minst halva vår rejäla lön till Radiohjälpen, Rädda barnen, Naturskyddsföreningen, Stadsmissionen med flera (vilket vi ju inte gör, även om jag hoppas att du ger 500-600 kronor i månaden i alla fall).

Politik handlar inte bara om mig och dig, utan om alla, om vilka drivkrafter som lyfter hela vårt samhälle, framförallt vad som lyfter människor ur utanförskap.

Där Claes, är jag inte alls nöjd.