Exklusiv vernissage av eko/fair trade-kläder färgade med lera från Ganges, indigo och återvunnet svart te

Den 29/3-31/3 har det eko/fair trade-klädmärke decentbangla en popup på Kocksgatan 34 i Stockholm. Vi säljer marknadens mest socialt- och hållbart producerade kläder och bjuder på ekologisk cava. Välkomna att se vår helt ekologiska och naturfärgade premiärkollektion designad av Lisa Bergstrand. Vi kommer även att visa Milja Rossis kortfilm från insidan av fair trade-fabriken som tillverkar kläderna.

Medverkande i projektet:

Designer: Lisa Bergstrand, Film gjord av: Milja Rossi, Kompositör: Victor Berg, Dansare i filmen: Waldean Nelson, Dorotea Saykaly, Konstnär: Jonatan Ahlmark, Fabrikschef: Santo Mynul Haque, Arkitekt: Gustaf Lundberg

Länk till filmen:

http://decentbangla.com/video/

Länk till kläderna:

http://decentbangla.com/butik/

Vänligen meddela mig er närvaro och önskade intervjutider. Vi är flexibla med mötestider under hela helgen men boka din intervju i förväg.

Fredag den 29 mars, lördag 30 mars och söndag den 31 mars - Kocksgatan 34, Stockholm.

Vänligen anmäl ert intresse genom +4670-3108191 eller via mejl på info@decentbangla.com

Varmt välkomna!

Djupgående info:

Jag som grundat företaget heter Gustaf Lundberg och är arkitekt specialiserad på hållbar textilproduktion. 2014 gjorde jag mitt Master Degree Project där jag designade socialt- och miljömässigt hållbara textilfabriker i Bangladesh. Jag har besökt landet många gånger och studerat dess textil- och läderindustri.

Jag anser att vi som nation och världsdel i den rika delen av världen, som har handlat mycket från Bangladesh och Asien, har ett ansvar att förbättra den situation vi själva har varit med och skapat där. Oavsett hur vi personligen har handlat har vårt samhälle och välfärd ekonomiskt sett vunnit på det. Vi har velat köpa så billigt som möjligt och tvingat fattiga länders fabriker att pressa priserna till bristningsgränsen. Hela industrin är byggd för att tillgodose våra behov. Notan för detta har betalats av fabriksarbetarna men felet och skulden är den rika världens. Det är därför viktigt att vi stöttar de fabriker i Sydasien som är absolut mest hållbara så de kan anställa fler och att andra fabriker kan inspireras av dem och förbättra sina villkor. Tyvärr ser många företag åt nya håll istället för att bidra till förbättring på plats. Återindustrialisering i Europa och Sverige är lokalt sett positivt för miljön men risken är att detta globalt sett kommer vara negativt för textilindustrins fotavtryck och dess funktion som fattigdomsbekämpare.

Den överlägset mest exemplariska fabriken jag har besökt heter Thanapara Swallows Development Society och ligger i Rajshahi-distriktet i västra Bangladesh. I filmen True Costfinns den med som ett positivt exempel. Tillsammans med den kooperativt ägda fabriken, som även är landets enda fabrik som är certifierad och garanterad medlem av fair trade, drivs och ägs decentbangla. Produktionen är alltså Fair Trade, inte bara råvaran (bomullen). Idag får Fair Trade-producerad bomull - spinnas till tråd, färgas, vävas till tyg, klippas, sys, vikas, strykas och paketeras i fabriker som inte är tillräckligt socialt- och miljömässigt hållbara för att nå upp till de krav som krävs för att godkännas som fair trade-certifierade. De håller en viss standard men inte i närheten av något som vi själva skulle acceptera för egen del och inte heller i närheten av den standard som vår fabrik accepterar. Ändå har de rätt att säljas med en fair trade cotton logga på den svenska marknaden. Kunderna tror förstås ändå att de fair trade-producerade eftersom det sitter en fair trade logga på.

Vår design utgår lika mycket från ursprungsplatsen som försäljningsmarknaden. Bangladesh har låg status i textilvärlden men historiskt sett har det varit tvärtom. Innan området koloniserades av britterna var dess textilier berömda för sin kvalité. Vårt mål är att produkternas ursprung nu precis som då ska ge dem ett mervärde. Att de med stolthet ska berätta sin historia utan att för den sakens skull bli approprierande eller exotifierande.

Våra produkter är förutom fair trade-producerade även ekologiska och handgjorda. Då menar vi inte bara ekologisk bomull. Till skillnad mot nästan all världens textilier, inklusive de som i Sverige säljs med en ekologisk märkning, är våra tyger även ekologiskt färgade med naturliga och lokala pigment helt utan användning av kemikalier - exempelvis indigo, från Rangpur-distriktet, lera från Padma-floden och återvunnet svart te från de lokala marknaderna. Ett ytterligare krav är att färgpigmenten inte ska utvinnas av något ätbart som istället med fördel mättar en mage. Vår färgning är alltså något som särskiljer oss även från andra certifierade fair trade-fabriker. Det normala för hela textilindustrin inklusive den svenska marknaden är att även plagg som är ekologiskt märkta har färgats med mängder av kemikalier. Fabrikerna tar alltså en ekologisk råvara och dränker tråden eller tyget i enorma vätskebehållare fyllda med giftigt kemikalievatten. Även om vissa fabriker har bra reningsverk och vissa även har minimerat användningen av de mest farliga kemikalierna är transporterna och framställningen av kemikalier negativ för miljön. Onödigt tycker vi när det går utmärkt att färga med ekologiska metoder.

Viktigast av allt är ändå att tack vare fabrikens etiska grundpelare och decentraliserade läge i Thanapara, Rajshahi har producenterna råd att leva ett hyggligt liv i närhet av sin familj. För många av de drygt 5 miljoner människor som arbetar inom textilindustrin i Bangladesh är detta ingen självklarhet. Vårt märke heter decentbangla (Decentralize Bangladesh) för att påvisa behovet att bygga mindre men ändå industriella fabriker i kluster där människor bor. Idag får de flytta flera hundratals km från sina hembyar till fabriksområden runt huvudstaden. Många har inte råd att ta med sina egna barn dit och träffar dem bara ett par gånger per år. För att ta reda på mer om detta rekommenderar jag att ni läser mitt exjobb som jag bifogar nedan.

Den 13 april 1971, under inbördeskriget, blev byn Thanapara utsatt för en massaker av den västpakistanska armén. Nedanför byn vid Padmaflodens (Ganges) strand sköts byns alla män ihjäl (drygt 100 obeväpnade människor) på mindre än en timme. Endast en överlevde, Raihan, en då 18-årig småväxt ung man som misstogs för att vara ett barn och därför skonades tillsammans med alla kvinnor och barn. Ett par år senare startade han tillsammans med en grupp änkor i byn en skola och ett kooperativt hantverkscentrum med ekonomiskt stöd från Svalorna i Lund. Det här projektet var ett av de första i Bangladesh med avlönade kvinnor. Än idag arbetar ett fåtal överlevande änkor kvar i fabriken. Även Raihan är fortfarande verksam inom vissa delar av organisationen. De har ett starkt fokus på jämlikhet och arbetar aktivt med att stärka kvinnors ställning och rättigheter i samhället. Sedan 1997 är den kooperativa fabriken ekonomiskt självständig.

Välkommen till popupen så berättar jag mer!

Vänligen,

Gustaf Lundberg

decentbangla

www.decentbangla.com