Adam’s Peak

I december 2017 bestämde jag och några av mina vänner oss för att utmana oss själva och tillsammans bestiga Sri Lankas femte högsta och heligaste berg Sri Pada (internationellt kallad Adam’s Peak). Adam’s Peak har varit ett mål för pilgrimer i tusentals år med anledning till ett meterlångt fotavtryck som finns i en hålighet på toppen av berget. Fotavtrycket har gjort berget till en helig plats för fyra olika religioner – muslimer och kristna tror att det var här Adam tog sitt första steg på jorden efter att ha blivit utslängd ur Eden, hinduer tror att fotavtrycket kommer från Shiva medan buddhister menar att det var Buddha själv som varit där.

Många människor som tillhör dessa religioner vallfärdar därför till toppen (speciellt under fullmåne vilket vi lyckades pricka in) För att bestiga Adam’s Peak krävs det att man vandrar 5500 trappsteg upp, och sedan lika många trappsteg ner. Det är en prövning som speciellt för en diabetiker kräver planering både innan, under och efter vandringen.

Som diabetiker har jag en vana att göra research om saker som jag ska göra som är utöver det vanliga, och när jag läste på om Adam’s Peak fick jag bl.a. reda på att det fanns både rastplatser samt mindre matstånd upp efter berget vilket jag inte vetat om tidigare. Denna vetskap lugnade mina nerver och jag kunde slappna av mer, nu visste jag att om de druvsocker och snacks vi skulle ta med mot förmodan skulle ta slut fanns det att köpa nytt efter vägen om blodsockret skulle sjunka. Timmarna innan vandringen förberedde jag mig genom att försöka äta och dricka så ordentligt som möjligt, eftersom fysisk aktivitet ökar insulinkänsligheten och glukosupptaget halverade jag även min dagliga basaldos (för att minska risken för hypoglykemi) Är man osäker på hur man ska justera sin insulindos eller har några andra frågor tycker jag att man ska rådfråga sin diabetessköterska eller läkare innan, ju stabilare blodsockret är desto bättre kan man prestera + att anhöriga kan känna sig tryggare.

Vi började vår vandring upp för berget klockan 02.00 på natten (det är den populäraste tiden att gå) då vi ville hinna se soluppgången från toppen. De första 20 minuterna var relativt plant men när de 5500 branta trappstegen man skulle gå uppför sedan kom insåg man verkligen vad man gett sig in på! Efter tre tunga timmar nådde vi toppen och soluppgången var otrolig. Vid sextiden tog vi oss an de 5500 trapporna igen, vandringen nedför berget var betydligt tuffare än uppför då kroppen var alldeles mör och här var en vandringsstav jag hittat tidigare efter vägen till stor hjälp då den hjälpte till att avlasta kroppen. Ska man bestiga Adam’s Peak eller göra en liknande vandring tycker jag man ska överväga att använda en vandringsstav, den kan hjälpa till att avvärja skador om man skulle förlora balansen samt förebygger förslitningsskador. Efter sju timmar och cirka 11 000 trappsteg senare var vi färdiga och känslan av att ha klarat av det var fantastisk.

Efter vandringen blev jag återigen tvungen att minska basaldosen och även bolusdosen då mitt blodsocker började sjunka märkbart i cirka 24 timmar, under det kommande dygnet fick jag också äta mer än vanligt för att undvika hypoglykemi. På mina resor har jag alltid med mig Resorb (jag tycker det är ett smidigt sätt att tillföra kroppen både glukos, salter och att undvika uttorkning efter aktivitet) så jag tog det tillsammans med ett glas vatten på kvällen och ytterligare en på morgonkvisten vilket fungerade bra.

Att gå upp och ner för cirka 11 000 trappsteg var både tungt för kroppen och påfrestande för psyket, men på frågan om det i slutändan var värt det är svaret definitivt ja. Jag tror att man som sjuk ser och uppskattar saker som denna på ett annat sätt än om man vore frisk, man får liksom en känsla av att man är oövervinnlig och att en sjukdom nödvändigtvis inte behöver stoppa en från att uppnå sina drömmar. Att vandra tillsammans med hundratals främmande människor mot samma mål och att se soluppgången på toppen av berget var en otroligt mäktig känsla! Det var absolut en av höjdpunkterna under resan i Sri Lanka.

Blogg: cnylund.se
Instagram: carolanylund

Carola

Carola Nylund om sitt liv med diabetes typ 1. Bloggar för Diabetes Wellness Sverige.