Att smita från ansvar genom bortförklaringar

I en nyligen publicerad artikel i en bok förklarar Tomas Brytting hur företag har svårt att komma till rätta med oegentligheter hos personalen genom olika bortförklaringar. Det kan bland annat handla om bedrägerier, korruption, trakasserier och diskriminering.

– Vi är födda med förmågan att kunna luras, och det är en tillgång som kan vara mycket användbar, men ibland missbrukas den. Vi har bland annat sett hur den legendariska Barings Bank gick i konkurs 1995, efter att en ledande anställd använt otillåtna finansiella spekulationer. Att just tillåta sig själv att spela ett sånt högt spel med andras medel, och lyckas, klarar man bara genom att använda rationaliseringar eller bortförklaringar, för att själv kunna acceptera det man gör. Jag hävdar att rationaliseringar både från bedragar- och åskådarsidan är en viktig faktor för att förstå hur dessa typer av oegentligheter kan förhindras säger Tomas Brytting, professor i organisationsetik vid Ersta Sköndal Bräcke högskola.

Även om det finns övervakningssystem på företag som ska kunna upptäcka bedrägerier, så upptäcks inte allt. Glider man under den radarn, så är det upp till gärningsmannen/personen att känna om det är rätt eller fel, och den känslan sätts ur spel om personen försöker intala sig själv att det den gör är helt okej. Genom att rationalisera den tänkta händelsen, framstår brottet som legitimt. Samma sak gäller om vi talar om oegentligheter mer allmänt.

– Genom bortförklaringar som: ”det finns värre saker”, ”detta är ett undantag”, ”det är förmodligen okej”, ”det är bara ett lån och jag betalar tillbaka det”, ”det är inte mer än rättvist” eller ”andra är mycket värre”, så intalar sig personen utifrån olika förutsättningar och händelser att beteendet är okej, säger Tomas Brytting.

I artikeln beskriver Tomas hur man kan dela upp rationaliseringar av oegentligheter i fyra grundläggande former, beroende på om gärningsmannen bedrar med eller utan avsikt och hur toleranta människor som omger honom eller henne är. Intressant är också att kriminologisk forskning tyder på att de flesta bedragare är utåtriktade, charmiga, intelligenta, vill göra karriär och är framgångsrika individer. Paradoxalt nog är det just dessa egenskaper som också är högt värderade vid rekrytering av ledningspersoner.

Ta del av artikeln i boken Challenges in Managing Sustainable Business.

För mer information, kontakta Tomas Brytting.