Kollektivtrafikens bakvända resa in i framtiden

I storstäderna gäller i allt högre grad detta faktum: alla resor och förflyttningar börjar i en smartphone.

Ska du köra bil genom stan? Bäst att kolla hur kösituationen ser ut.

Vill du hoppa på bussen som går utanför? Bäst att se när den kommer.

Vill du åka tunnelbana eller spårvagn till det där stället du knappt vet vart det ligger? Bäst att kolla hur du kommer dit. Och hur lång tid det tar.

Smartphonen har helt enkelt förändrat förutsättningarna för kollektivtrafiken.

Om det skrev Eric Goldwyn förra året. Goldwyn undrar varför apputveckling inte står högst upp på listan för kollektivtrafikens huvudmän och utförare.

Det finns säkert många svar på det. Ett är han inne på själv – de senaste åren har mycket handlat om att öppna upp dataflödena och låta oberoende utvecklare ta del av dem, och kanske genom att uppmuntra idéutvecklingen genom hackathons. I New York genomfördes t ex den här tävlingen och i Stockholm var SL med och skapade Travelhack.

Men här når man snabbt den insikt som vi tror är grunden för Goldwyns fråga: för att man ska kunna dela data måste det finnas data att dela.

Eller för att uttrycka det annorlunda: om den enda information som apputvecklarna har tillgänglig är tidtabeller och linjekartor, då är de bakbundna redan från början.

Här kommer förstås Internet of Things och vår egen plattform MIIPS in. Poängen med den är ju att den ska kunna generera nästan vilken typ av data som helst.

På vissa fordon finns upp till 20 appar installerade. De genererar data om t ex en buss position och relation till tidtabellen, hur många passagerare som klivit på och av, , hur de surfar på nätet, hur stor biljettförsäljningen är, vem det är som kör, hur miljövänligt han/hon kör, och så vidare. Till och med bussens vibrationer kan mätas och analyseras i underhållssyfte.

Sammantaget blir det förstås en imponerande datamängd som kan användas på alla möjliga sätt för att förbättra finansiella resultat, miljöpåverkan, eller resenärsnytta.

Och då pratar vi ändå bara om vi vad vi redan gjort. Antalet möjliga datakällor är oändliga.

Kanske var det lite bakvänt att så många började med att fundera på hur de kunde dela med sig av datan, istället för att tänka på hur de skulle skapa den. Det är som det är. Det är i alla fall uppenbart att vi nu gått in i nästa steg, där allt fler fordon, system och saker kopplas upp för att generera data, eller styras direkt över nätet.

Inom några år kommer praktiskt taget alla bussar, tåg, spårvagnar och färjor i hela världen vara uppkopplade. På dem kommer sensorer att se, mäta, räkna, väga, lyssna – allt för att göra kollektivtrafiken lite bättre hela tiden.

Vi ser fram emot resan.